|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2010-02-03 Multikonstnär
Att
specialisera sig på något, att ”nischa sig”, anses i folkmun vara en bra
sak, något
att sträva efter. Men begreppet är mest en marknadsekonomisk term som är
kopplat
till att kunna sälja sina varor och tjänster. Men mänskligt sett så finns
det rätt många
problem med att ”snöa in” på ett område. Den som är extremt kunnig inom
sitt gebit
har givetvis stor kunskap och erfarenhet just där men kännedomen om andra
saker i
tillvaron blir däremot lidande. Detta innefattar i regel förmågan att
faktiskt förmedla
kunskapen till andra. Allmänbildning är ett måste även för att lära ut
specifika saker.
Motsatsen
till en ”fackidiot” är en ”multikonstnär”, det är en person som kan lite om
det mesta men mycket om ingenting. Att vara multikonstnär är något jag
förordar och
själv strävar efter. Som multikonstnär är det sällan man kan ”glänsa” med
sitt arbete,
allt blir liksom ”hyfsat” men ändå tillräckligt bra. Jag tror inte på att
man bör uppsöka
den ”bästa läraren” när man vill förkovra sig i något. Man når bättre
resultat om man
konsulterar flera olika lärare inom samma ämne. Varje person kommer att
tillföra sin
speciella vinkling av det han eller hon lär ut, det skapar en rik och
personlig kunskap.
Människans
personliga självförverkligande är inte det högsta målet. Alla väsen bär i
sig potentialen att bli ett redskap åt det gudomliga. Detta innebär inte
att egot lägger
sig platt och dör, det betyder bara att egot träder tillbaka något och
ingår en fruktbar
balans med det ordlösa jaget; samvetet. I detta harmoniska tillstånd kan
människans
högre gudomliga själ då och då träda in och verka på det mänskliga planet.
Det är då
man glömmer sig själv och sina egna bekymmer som ”det gudomliga” emellanåt
låter
visa sig i ord och handling. Alla har någon gång upplevt det, om så bara
för en sekund.
Multikonstnären
upplever sig inte veta, förstå eller behärska något men bär inom sig
möjligheterna till allt. Kunskapen är inte lagrad i den fysiska hjärnan, istället
finns en
kanal till det kosmiska kunskapslagret. Multikonstnären har inte styrkan
från början
i sina muskler men möjligheten finns att snabbt lagra och etablera energin
som finns i
universums flödande kraft. Multikonstnären är i mycket mindre omfattning
inlåst i sin
kropp än gemene man, helheten är en del av den totala kroppsgestalten.
Denna insikt
står i bjärt kontrast till vad skolorna lär, vi hjärntvättas till en tro
att vi är oberoende.
|
