Att leka är nödvändigt 

 
Fantasin som självklar rättighet

 

   

 

 

 

Världsligt

 
 

 

 

 

 

 

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

   

Leken har ett egenvärde, den är glädje, frihet, fantasi och kreativitet. Leken är även tidlös, den bryr sig inte om ålderskategorier och den är INTE ”en förberedelse för vuxenlivet”.


Lekens hemlighet

Man kan lätt få intrycket att leken äger rum i det yttre, att den är konkret och påtaglig. I själva verket utspelar sig lekens händelser till stora delar i en inre värld, i en osynlig verklighet. ”Jaså, du cyklar idag”, säger pappan till sin dotter. ”Nä”, svarar flickan, ”det är min häst ser du väl”. Bordet, stolarna, filten och kuddarna är inte bara” en massa bråte i en hörna”, det är en fullriggare. Situationen är farlig, flera piratskepp har setts i farvattnen.

Fantasin kan absolut vara nyskapande men den innebär åtminstone inledningsvis i livet en återkoppling till våra gjorda erfarenheter. Men hur går det ihop, kanske någon undrar, ett barn har väl inte hunnit få så mycket erfarenhet i livet? Detta är fantasins mysterium, en visshet om att vi är tidlösa varelser som inte är begränsade till en viss livsperiod. Människan är inte ett tomt blad, vi har en historia och i barnaåren lyser dess låga som allra klarast.
 


Att vara vuxen

Vad är en vuxen person? I uppslagsboken borde det väl stå: ”Förstenad person som stängt av glädjen och slutat att leva.” Nu står det i allmänhet inte så utan snarare: ”Person som har förmågan att lösa ett problem och som är vuxen sin uppgift.” Men denna definition håller nog inte riktigt måttet för barn har ofta förmågan att lösa problem och de klarar även svåra uppgifter, om de vill eller måste. Vi behöver utöka vår bild av vad en vuxen person är.

Vuxenhet kan inte heller entydigt ha med ålder att göra för även barnen vet att de måste ta ansvar. Leken är tillexempel full med ansvarshandlingar. Reglerna är tydliga, den som är med och leker ”Indian och Cowboys” måste ju trilla omkull och ”dö” om man, tveklöst och på kort avstånd, blir skjuten av motståndaren. Att bli vuxen handlar mera om en insikt att man ibland måste göra tråkiga saker (för allas bästa) som att arbeta, skaffa mat och städa.
 


Att kombinera lek och ansvar

Felet som många vuxna gör är att de tror att de måste sluta leka. De inbillar sig, eller blir intalade, att ju mindre tid de ägnar åt lek desto bättre människor blir de. Ett exempel på den vansinniga föreställningen finner vi i nya testamentet där Paulus säger: ”När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga.” Tja, det är faktiskt ditt problem, Paulus.

Låt oss istället vända på resonemanget. Den som vill bli hel som människa behöver hitta tillbaka till leken och återknyta till barnet inom sig. Det är fullt möjligt att kombinera lek och ansvar, man tar ansvar när det behövs, inte dygnet runt och i alla situationer. Vuxna behöver leka men även leken måste utvecklas, ingen behöver göra samma saker som när de var barn. Det gäller att finna nya kanaler för sin lek, det är uppgiften och utmaningen.
 


Kvinnor och lek

Det tycks vara mycket vanligare att kvinnor slutar leka än män. Förklaringen ligger troligen i samhällets normer och värderingar vad gäller könsroller. Kvinnor har fortfarande en stark press på sig att ta hand om hem och barn. I de efterfrågningar jag gjort visar det sig att tjejer upphör att leka redan vid 10-13 års ålder, först när de skaffar egna barn kan de leka igen. De kvinnor som lyckas bryta mönstret och bevara leken livet ut hör till undantagen.
 

Att bryta gamla normer och ideal är mycket svårt men detta måste ändå ske på något sätt. Arvsynden är just vår benägenhet att återupprepa föräldrarnas misstag. Givetvis finns ändå en utväg och den ligger i medvetenheten om problemet i sig. Blivande föräldrar (i synnerhet kvinnor) behöver bli varse att det är tillåtet och även önskvärt att leka som vuxna. Ett sätt kunde vara att ordna kurser i hur man på ett bra sätt balanserar lek och arbetsliv.
 

 

Fantasi och utveckling

Varför är det så viktigt med lek, fantasi och fria tankebanor även i vuxen ålder? Den som inte tar ut svängarna och prövar nya vägar, nya sätt att tolka tillvaron, hamnar oundvikligen i stagnation. Hjärnan, som är oerhört dynamisk, upphör att skapa nya celler och förgreningar om den inte får någon stimulans. Fantasi innebär att ge sig ut på okänt vatten men med det okända kommer även utveckling. När vi utvecklas blir vi mer än vad vi var, vi har trängt utanför våra existensramar.

 

Vad är viktigast, att "bevara traditionerna" eller att testa något nytt för första gången? Traditioner är bra så länge vi aktivt tänker på vad de betyder, som en åminnelse av något i förgången tid. Men de som sömngångaraktigt utför traditioner för sakens skull har tappat sin flexibilitet. Våga förnya ceremonierna så att de bättre speglar tidsandan. Eller vill ni återigen, för vilken gång i ordningen, dansa "små grodorna" vid midsommarstången. Traditioner skapas, varför inte etablera en ny?

 


Krumelurpiller

Till skillnad från lek är krumelurpiller en oerhört allvarlig sak, man bör inte ta för lätt på saken. Astrid Lindgren har uppfunnit pillren och nu är de här för att stanna. Fungerar de? Javisst, jag har ju själv tagit ett, möjligen två stycken, med ramsa och allt. Så hur får man tag i de magiska pillren om man vill försäkra sig om att inte bli vuxen (stur). Vi vet att de ser ut precis som gula ärtor men det är först när vi kallar dem krumelurpiller som de blir det, och erhåller sin kraft.

Men om man nu redan är vuxen, är det då någon idé att äta dem? Självklart kan man göra det, för det handlar ju inte så mycket om att man är gammal till åren. Huvudsaken är att man förblir ung och förnybar i sinnet. Jaha, då återstår väl bara att ge sig iväg och skaffa piller! Uppsök en helt mörk plats och ta med er några likasinnade. Ramsan måste finnas med och alla orden vara på rätt plats. Säg för all del inte fel på slutet; tänk på pojken som råkade säga ”stor” istället för stur…
 


”Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva STUR”

 

 

 

Tillbaka