Nedan återges historien om
Agnes II såsom den varmt och vänligt blivit beskriven för mig av Lars Gifvars,
Britta Palm, Johan Israelsson, Olle Israelsson, Christer Israelsson, Johan
Eklund och Inga-Britta Wallenqvist samt med stöd av samlad dokumentation från
åren som gått och lite eget forskande på antikvariat och på Internet. Ett varmt
tack riktas även till
Claes af Sillén,
Christer Brundin och Kristina Sundberg. Sistnämnde arbetar vid Stockholms
kyrkogårdsförvaltning och har vänligen hjälpt mig att spåra släktingar till
båtens första ägare.
*********************************************************************
Agnes II beställdes av ingenjören Pontus Kindberg år 1918. "CeGe" stod för design och konstruktion, emedan Rosättra Båtvarv vid Vätösund nära Norrtälje stod för byggnation. Maskineriet lät Kindberg hämta på sin "hemmaplan" - Bolinders Mekaniska Verkstad.
Rosättra Båtvarv, som är ett av Sveriges allra äldsta båtvarv med anor från 1880-talet, blev under 1910-talet en flitig leverantör av de klassiska mindre Petterssonbåtarna. Båtarna byggdes i mindre serier, vilket var synnerligen ovanligt i Sverige så tidigt som på 1910-talet. Att CG Pettersson var nöjd med varvets byggkvalité styrks av det faktum att han själv valde att bygga sin kända Wiking X på Rosättra 1925.
Pontus (Alfred) Kindberg, född i Vadstena den 20 november 1873, skolade sig till ”filare” (metallarbetare). 1895 flyttade han till Stockholm, där han kom att arbeta vid Bolinders Mekaniska Verkstad på Kungsholmen. Som så många andra inflyttade arbetare i det dåtida Stockholm fick han finna sig i att ofta, ibland fler gånger per år, flytta runt och bo som inackorderad hos olika värdfamiljer.
I det av Stockholms stadsarkiv förvaltade Rotemansarkivet kan man följa hur Pontus mellan åren 1895 till 1905 flyttade runt mellan adresserna Brännkyrkagatan 143, Långholmsgatan 13, Flemminggatan 36, Inedalsgatan 1, Inedalsgatan 7, Flemminggatan 10, Bryggargatan 39, Mäster Samuelsgatan 82, Scheelegatan 9, Kungsholmsgatan 12, Kungsholmsgatan 20. Ett antal av dessa adresser var för övrigt arbetarbostäder för anställda vid Bolinders.
Pontus kom dock snabbt att finna en trygg punkt i tillvaron. På Bolinders lärde han känna förmannen och verkmästaren Conrad Lundberg som tog väl om hand om den unge herr Kindberg. Faktiskt så pass väl att han gifte bort sin äldsta dotter, Agnes (Maria Olivia) till honom. Pontus och Agnes firade bröllop den 21 november 1903.
Agnes, född på Kungsholmen den 24 september 1879, var dotter till Conrad Valdemar (1854-1935) och Augusta Olivia (1855-1936) Lundberg. Utöver Agnes fick de barnen Anna Augusta (1881-1969), Nils Ture Konrad (1887-1979) och Karin Elisabet (1893-1895?).
Det äkta paret Kindberg fick efter ett par år lite tryggare
bostadsförhållanden. Mellan åren 1905 och 1914 bodde de på Bergsgatan 22 och
mellan 1914 och 1923 bodde de vid Kungsholmstorg 3B.
Yrkesmässigt gick
det bra för Pontus, som snabbt avancerade till verkmästare, sedermera till
verkstadsingenjör och slutligen till verkstadschef. Man kan ana att svärfar
Conrad gav gott stöd i bakgrunden. Att Bolinders satte högt värde på sin
ingenjör bekräftas av att Pontus på 50-årsdagen, den 20 november 1923, av
företaget erhöll en grandios silverservis som idag är i Claes af Silléns, Agnes
brorsdotters son, ägo. Enligt Claes skall Pontus bland annat ha varit verksam
som modellmakare på ingenjörskontoret.
År 1923 lämnade Pontus och Agnes Stockholms innerstad och bosatte sig en villa i Bromma, där de idag vilar i den Lundbergska familjegraven på Bromma kyrkogård. Pontus avled den 2 april 1942 och Agnes avled den 29 juni 1954. Några barn fick de tyvärr inte.
Hur var det då med Pontus, båtar och Agnes II då?
Han var förmodligen en inbiten seglare. I Stockholms Segel Sällskaps (SSS) Årsbok 1933 kan man utläsa att han gick med som medlem i SSS 1903. Just året 1933 kom han att bli ständig medlem i sällskapet på grund av sitt då trettioåriga oavbrutna medlemskap.
I SSS jubileumsbok, Stockholms Segel Sällskap 1895-1945, kan man läsa att 1918 var ett särskilt år för sällskapet. I kapitlet "Strövtåg i årsböckerna" skriver man:
"I slutet av årsberättelsen omtalas att sällskapet 'tillförts icke mindre än femton nybyggda båtar från 15 till 120 kvm'. Motorbåtarnas beredas plats i ett särskilt register - ett tidens tecken - och motorstyrkor från 5 hk Pentor upp till 40 hk noteras. Bland mera bekanta medlemmar, som synas i detta register, kan nämnas P. Kindberg, Axel Rumpff och Hj. Neuman.”
Jag gissar att det var genom utnämningen till verkstadsingenjör som han kom att få ekonomisk möjlighet att förverkliga drömmen om att ståndsmässigt fara ut vattnet med en egen motorbåt, skapad av den redan då högt aktade och ansedde konstruktören CG Pettersson. Båtens namn, Agnes II, valdes med största säkerhet för att ära den älskade hustrun Agnes.
Under åren med Pontus och Agnes
hade Agnes II, av förklarliga skäl, sin hemmahamn vid SSS, Äppelviken. Sjöturer
företogs både i Mälaren och utåt skärgården. Östra Lagnö lär sommartid ha varit
en kär hemvist för den Lundbergska familjen. Enligt Agnes systerdotters son,
Christer Brundin,
hade både hans mormor, Anna Augusta Johansson (född Lundberg) och hans mor,
Anna-Lisa Brundin (född Johansson) varsitt sommarnöje där.
Agnes brorsdotter, Inga-Britta Wallenqvist (född 1928) har
berättat för mig om hur hon som liten flicka ofta fick följa med farbror ”Pom”,
som Pontus kallades inom familjen. Inga-Britta hade ofta besvär med sjösjuka,
men uppskattade ändå att få följa med på dessa sjöturer som bland annat tog dem
till Trosa.
Den 23 maj 1937 såldes Agnes II vidare för första gången. Ny ägare blev Tandläkare Harry Gifvars (hustru Astrid och sönerna Lars och Anders, även kallad ”Malle”), Storvik. Harry gick i samband med köpet med som medlem i SSS, varför Agnes II kom att stanna kvar hos SSS vid Äppelviken. Under krigsåren på 40-talet förblev hon där upplagd på land i väntan på fred och allmän tillgång till drivmedel. Lars drar sig till minnes:
"Har minne av att när hon sjösattes sommaren 45 eller 46 så sjönk hon som en sten. Dom passade henne inte. Hört om att dom fick upp henne till ytan genom att dykare virade en pressenning runt henne och sedan pumpade dom in luft under densamma tills hon flöt upp."
Vid Äppelviken blev hon kvar tills i början av 60-talet, då Turebergs båtklubb blev ny hemmahamn.
Familjen Gifvars använde Agnes II under många år för turer i Stockholms skärgård, inte minst för att ta sig till och från familjens sommarnöje på Åverkesö. Bröderna Lars och Anders har säkerligen många fina minnen kvar från åren med Agnes II, då de bland annat patrullerade vattnen omkring Sandhamn i jakt på kuttersmycken.
Lars minns särskilt ett tillfälle då de inne i Sandhamn drabbades av ”baktändning”. Mitt bland det fina folkets förtöjda segeljakter kom Agnes II puttrande med en stor eldkvast ut ur avgasröret. Det dröjde nog en tid innan de dristade sig angöra Sandhamn igen.
Med stor omsorg vårdades Agnes II och hennes maskineri. Under 50-talet gjordes vissa modifieringar av båten, då nya och mer täckande vindrutor samt en avdelande kapellbåge av mahogny tillkom. År 1962 renoverade Lars tändkulan.
1965 såldes Agnes II vidare
till bilhandlare Anders Limmersten, bördig från Norberg. Han lät en god vän
(troligen en herr Vinberg, frisör till yrket), här kallad ”frisören”,
förvalta henne. Enligt uppgift hade hon då hemmahamn vid Kungsholmsstrand,
Stockholm. Det finns skäl att tro att förvaltningen inte var av sådan kvalitet
som anstår en sådan gammal dam. Under hösten 1966 kontaktades Lars Gifvars av
”frisören”. Då låg hon i marvatten någonstans vid Hägernäs. Lars bistod
”frisören” och dennes son i denna trängande situation. Lars har berättat:
”Vi rengjorde bränslerören, fyllde på ny diesel och tömde vevhuset på vatten
med sugspruta. Därefter eldade vi på tändkulan med gasolbrännare, slog några
varv på svänghjulet, och se hon startade så snällt som helst. Gemensamt åkte vi
ner till Stockholm och under vägen lärde jag honom motorns alla egenheter och
finesser".
Vid midsommar 1966 sålde Limmersten Agnes II vidare till en
bekant från Norberg, Ing. Olle Israelsson (hustru Britta, sonen Johan och
döttrarna Maria och Anna). Affären gjordes upp vid Kungsholmsstrand. Som av en
ingivelse frågade Britta ”frisören” om båtens namn, varvid hon fick svaret:
”Hon heter visst Agnes II”
Jag tackar Britta för att hon ställde denna fråga, annars hade risken varit stor att kunskapen om Agnes II: s ursprung och tidiga historia hade gått förlorad.
Familjen Israelsson hade samma år bosatt sig i Jakobsberg och så småningom fick Agnes II en ny hemmahamn på Viksjö Gårds ägor, sedermera Viksjö båtklubb, där hon blev kvar så länge hon var i Israelssons ägo.
Olle gav sig redan från början i kast med att renovera Agnes II, bland annat byttes delar av kölen ut. Ett annat krävande arbete var att se över, och till stor del byta ut, skruvförbanden i skrovet.
Britta minns:
"Att bli med båt var
ganska enkelt men att hitta en båtplats visade sig vara nästan omöjligt. Så det
kom sig att vi gjorde ett försök att fixa det intill farleden i Stäket, mitt
emot båtklubben, norr om järnvägsbron och landsvägen. Godsägaren, ägaren till
Stäketön, fick naturligtvis spatt. Men innan dess så ordnade Olle med en boj,
låååångt rep och bojsten. Ett par plankor vid stranden fick bli en provisorisk
landgång.
En kväll skulle en
bojsten läggas ut och allt låg på fören; stenen, härvan med rep och bojen och
allt förankrat och fastknutet i vartannat. Olle och Göran (Brittas kusin) stod
med ett stadigt grepp i resten av repet där framme beredda att hiva stenen över
bord vid rätta avståndet till stranden. Det var då något hände. Båten med
killarna krängde till, stenen for över kanten och allt försvann i djupet. Som
genom ett under fastnade de inte i repslingorna och drogs med. Det måste ha
varit ett stupande berg under vattnet för allt försvann för evigt. Olle dök och
vi försökte dragga för att få fäste om bojen för att dra den upp till ytan men
den var borta. Såg för min inre syn hur den vajade i strömmarna i sin djupa
grav där nere.
Efter ett par dagar
kom det upp en lapp:
Riv genast bryggan!
Vi skaffade en
gummibåt och Agnes kom sedan att ligga "på svaj" där i Stäket."
Hösten 1968 byttes tyvärr tändkulemotorn ut. Britta skriver i ett
brev, september 1980, till Lars:
”Hösten 1968 byttes tändkulemotorn ut. Den ersattes med en 2-cylindrig Turner
diesel-motor, som tidigare tjänat som drivning åt en vattenpump i en
norbergsgruva. Minnet sviker mig hur det gick till vid försäljningen av
tändkulemotorn. En fiskare och hans hustru, ett par i 50-årsåldern, från
skärgården kom hem och tittade på motorn och troligtvis köpte dom den.”
Att så skedde har Olle verifierat i nutid (2009).
Kontakten mellan Britta och Lars möjliggjordes av att Lars slumpmässigt år 1980 kom att möta Agnes II på Baggensfjärden.
Israelssons skapade en barnramsa, som nog lever vidare än idag inom familjen:
Agnes I som ett spett
Agnes II som ett strå
Agnes III går på sne
Agnes IV den där dyra
Agnes V kom i kläm
Agnes VI som ett kex
Agnes VII kommer nu
Agnes VIII som en potta
Agnes IX som en lie
Agnes X o, sole mio
Agnes XI ser ni själva
Agnes XII me ruttet golv
I början av 70-talet gick Olle och Britta skilda vägar och en försäljning av Agnes II var nära förestående. Det gick så långt att en spekulant kom och inspekterade henne noggrant genom att hacka henne i borden med en stor skruvmejsel. Då bestämde sig sonen Johan, då 12 år gammal, för att måttet fick vara rågat. Han bestämde sig för att själv svara för omvårdnaden av den gamla damen. God hjälp fick han under åren av sin farbror, Christer Israelsson.
Britta skriver vidare om sonen Johan:
”Jag kommer ihåg att han gick i åttan och han skulle sjösätta om ett par dagar. Han hade inte fernissat klart och solen sken. Han måste skolka från skolan. Senare berättade jag detta för hans klassföreståndare och han sa bara: Han skulle ha gått till mig. Sånt får man ledigt för.”
Om Agnes II skriver hon:
Jag måste berätta att Agnes överraskat oss i två större sammanhang. Vid första tillfället skulle vi få högertrafik. I TV tävlade olika bidrag om att bli speciell högertrafiklåt. I Robban Brobergs bidrag kom han och Lill Lindfors glidande i en öppen bil över den icke invigda stäketbron. Bidraget gick oss förbi, för i bakgrunden – mellan broarna i Stäket – tronar Agnes där hon ligger på svaj.
Det andra tillfället kom för ett par år sedan. Det var på Byggtjänst i Stockholm. Man ville visa vackra vyer från nya bostadsområden. Bilden visade Agnes vid Brygga på Viksjö båtklubb.”
Tillsammans gjorde herrar och söner Israelsson ett flertal årliga utflykter till Sågstens brygga på Torö för midsommarfiranden hos Karin och Berndt Johansson. Karin var såväl namne som kusin till Olles och Christers mor.
Johan Israelsson kom att göra stora insatser för att hålla Agnes II i gott skick, bland annat utförde han omfattande träarbeten ombord. Under 70-talet byttes babords skarndäck och under två etapper på 90-talet byttes styrbords skarndäck, akterdäck, akterspegel och slutligen även fördäcket. Vid detta arbete kunde flertalet av däcksbalkarna återanvändas. De flesta av dem hade lokal röta i ändarna, varför de kunde kortas av och återmonteras i en förligare position.
Under perioden 2001-2002 installerades en helt ny drivlina med marinkonverterad Mercedes motor och nytt ZF backslag. Konverteringen utfördes av företaget Piikkiön Venevarustaja OY i Piikiiö, Finland. Nu hade sannerligen musklerna ökat, från ursprunglig maskinstyrka på 10 hk till nu inte mindre än 94 hk.
Johans år med Agnes II var naturligtvis inte bara förknippade med arbeten. Som uppväxande tonåring fick han med tiden allt oftare, för olika förtjusande flickor, förklara varför han under en del helger och annan ledig tid var tvungen att försaka dem då han redan hade en tjej att ta hand om – Agnes. Många blev sjöturerna i Stockholms skärgård, men även längre resor till Åland och Gotland genomfördes.
I mars 2003 var det så dags att åter låta Agnes II gå vidare, denna gång till Johan Eklund, som först lät Agnes II tillhöra Essinge båtklubb innan han tog henne och resten av familjen med sig ut till vackra Morshyddan vid Baggensfjärden. Johan Eklund tog under år 2005 hjälp av Propellertrim AB för att finna en ny, till den nya motorn bättre anpassad, propeller.
Den 12 september 2006 övertog jag omvårdnaden av den gamla damen. Affären gjorde upp mellan mig och Johan i dennes hem, varvid det framkom att han och min bror Dennis hade stiftat viss bekantskap genom en gemensam seglingsintresserad vän. Världen är, som många av oss redan vet, liten. Med på resan från ”Baggen” till ny temporär hemmahamn vid Wik-Inn Marina på Herrö var min gode vän Tomas Fougner.
Att Johan Eklund lät Agnes II vandra vidare berodde på att familjen hade utökats. Minnet av Agnes II lever dock vidare inom familjen. Johan skriver:
”Barnen pratar fortfarande om Agnes. Jag hörde de två äldsta,
Axel 6 år och Arvid 5 år, sitta på bryggan och säga:
- Ettan (familjen Eklunds nya båt) är den snabbaste båten!
- Ja, men jag önskar att vi hade Agnes kvar också.
- Ja, om man bara vill åka en tur.
- Precis, Ettan om man ska någonstans och Agnes om man vill åka en mysig tur,
den var så himla fin”
Att Agnes II är fin konstaterades även av besiktningsman Johan Molnö, som rundar av sitt besiktningsprotokoll, daterat den 29 april 2006, med kommentaren:
”Båten är i mycket fint skick – Historisk!”
Efter omfattande rustning vid Wik-Inn Marina mellan oktober 2006 till maj 2007, vilken genomfördes med helhjärtat stöd av min far, Gunnar Fast, är nu Agnes II i skrivande stund hemmahörande i anrik marin miljö vid Gålöbasens båtklubb. Under rustningen tillverkades en ny skjutlucka till ruffen. Därutöver slipades såväl däcken som undervattenskroppen trärena för flödande impregnering med intertox och linolja. För undervattenskroppen tillkom även ytbehandling med mönja, som tillverkats i egen regi efter det att min gode kollega, forskaren och mariningenjören Staffan Harling, bistått med nödvändiga tillsatser. Stort tack för det, Staffan!
För att få något ökad säkerhet monterades grabbräcken på fördäcket och för att öka på finishen kromades i princip samtliga ventiler och beslag. Sedan dess har möda lagts på att ytterligare förstärka den genuina känslan ombord. Gamla ”pillerburkslanternor” och ett nakterhus med fotogenbrännare har införskaffats och installerats. Genom mina goda vänner Eva Dahl och Björn Hector har även ruffen smyckats med lite skinande mässing, ett skeppsur och en barometer som monterats på ”pikskottet”. Dessa graverade detaljer framtogs med anledning av nedläggningen av Sveriges äldsta militära förband, Ostkustens marinbas, 1523-2004.
Under somrarna 2007 och 2008 har jag företagit två längre sjöturer med Agnes II, för veckolånga besök hos min moster Ann Sjöberg med familj som har sommarnöje på Tvärnö utanför Öregrund. Vid dessa tillfällen har Agnes II legat i Långvikens gästhamn, Raggarö. Dessa resor har gett mig en del fina minnen.
Första resan gjordes av mig och min far. Detta blev vår gemensamma belöning för det gemensamma slitet på Herrö. På utresan gjordes ett strandhugg vid Åverkesö för besök hos bröderna Gifvars med familjer. Det blev ett kärt återseende och av Lars fick jag övertaga en hel del gammal dokumentation över Agnes II, bland annat köpebrevet från överlåtelsen mellan den ursprungliga ägaren Pontus Kindberg och Harry Gifvars. Av Lars har jag senare även erhållit den originaldokumentation som finns bevarad.
Andra resan gjorde jag tillsammans med min fästmö Lotta och våra små ”tjejer”, hundarna Diva och Dottie. På kvällen fredagen den 18 juli förtöjdes vid Blidsösunds Värdshus där jag och Lotta ingick vår förlovning under en fantastisk middag. Dagen efter kastade vi loss vid lunchtid för att fortsätta färden norrut. Vi hade inte mer än lämnat norra utloppet av Blidsösund innan vi akterifrån ser en kille med vilt flaxande armar komma forsande mot oss i en mindre ”styrpulpetare”. Uppenbarligen ville han oss något, men vem kunde det vara? Det visade sig att det nog främst var Agnes II han var intresserad av – det var nämligen Johan Israelsson som sett oss komma glidande framför sin näsa där han satt och avnjöt solen och värmen i goda vänners lag. Världen är, återigen, liten.
Västerhaninge, 2008-12-27
Senast uppdaterad: 2010-03-14
Linus Fast