Expedition Holmgård



Svensk kock blev förste man iland i Amerika

Claes-Göran Green, kock på vikingaskeppet Aifur från Sverige, var förste europé som landsteg på Amerikas kust år 2000. Det påståendet kan numera anses vara minst lika sant som att Leif Eriksson skulle ha gjort samma bragd cirka 1000 år tidigare.

eskader

Vikingaeskadern på väg in mot Newfoundlands kust 28 juli 2000. Foto: Krampmacken

Claes-Göran gjorde nämligen sitt strandhopp i samband med 1000-årsfirandet av Leif Erikssons ankomst till L’Anse aux Meadows på Newfoundlands nordligaste udde. 15 000 jublande åskådare på stranden kunde intyga att Claes-Göran steg först i land.

Däremot är ju bevisen rätt tunna vad gäller Leif Erikssons egen landstigning på denna plats. Enstaka uppgifter i ett par Islandssagor, det är i stort sett allt. Däremot hade han säkert någon landkänning under sin färd sydvästut från Grönland - och ett av dessa landområden kallade han som bekant Vinland.

Värmländska Glad av Gillberga på väg in i en dimbank. Foto: Anders Boberg

Frågan är om detta var hans benämning på dagens Newfoundland. Eller om detta Vinland låg i trakten av Halifax, vilket är betydligt längre söderut, och där det bevisligen växer en viss typ av vindruvor, nu som då.

Forskning för att få fram mer fakta pågår dock stundtals längs Nordamerikas kust här upp i nordost. Problemet är att man inte riktigt vet var man skall leta. Eller vad man tror sig kunna finna. Kustremsan med alla öar och vikar är ju enormt lång. Enbart ön Newfoundland är exempelvis större än hela Götaland.

aifurroddaifurlandaifurvagn vagnarbete

Aifur under rodd utanför Norsted och efter landning vid strandklipporna.I bakgrunden syns Islendingur och andra skepp som ligger på svaj. Aifurbesättningen byggde och provade sedan en vagn, liknande den som användes vid landddragen i Ryssland. Foto: Anders Boberg (första bilden), Krampmacken (två bilder) och Torbjörn Fälth (sista bilden)

Nåja, i Kanada och USA verkar det dock som man inte bryr sig särskilt mycket om bevisföringen om vikingaras närvaro för 1000 år sedan. Det räcker gott med sagorna och de enstaka fynd med skandinavisk prägel som gjorts just här på Newfoundlands norra udde för att man skall ställa till med fest.

28 juli blev med andra ord en stor dag i L’Anse aux Meadows historia. Intill denna by med totalt cirka 60 invånare har det byggts upp en samling vikingahus - långhus, skeppshus, kyrka med mera - för att visa turister hur vikingarna levde.

500 år före Columbus

Ett stycke därifrån, och intill det vikingamuseum som också finns här, har ytterligare ett antal torvhus byggts för att åskådliggöra hur de byggnader kna ha sett ut som man funnit grunderna till i området. Att de husgrunderna är vikingatida anses troligt.

Det var alltså på denna plats som kanadensarna i sommar ville visa en hel värld att europeer hade anlänt till denna del av Nordamerika redan för 1000 år sedan. Och i samma andetag vill man påminna om att Columbus i så fall kom nästan 500 år senare. Med andra ord 500 år för sent...

snorri_1snorri_2

Det amerikanska skeppet Snorri, som i etapper seglats från Grönland till Newfoundland, baxas upp i båthuset vid Norsted. I förgrunden på högra bilden svenska Tälja. Foto: Anders Boberg och Torbjörn Fälth

Festen man arrangerade byggde på ett skådespel där ett antal repliker av vikingaskepp under eftermiddagen den 28 juli skulle segla in i den vik som utsetts till festplats. Ingen hade dock riktigt koll på hur stor publiken kunde tänkas bli.

Marknadsföringen över hela Nordamerika hade varit kompakt månaderna före festen. Men L’Anse aux Meadows ligger rätt otillgängligt. Det krävs att man flyger eller tar färjan över till Newfoundland från fastlandet. Eller att man bokar plats på någon av de lyxkryssare som numera gör avstickare till denna udde i norra Atlanten.

I stort sett alla besökare som kom landvägen skulle dessutom bussas från den närmaste staden - St Anthony - cirka fyra mil från L’Anse aux Meadows. Att parkera några bilar i byn med omnejd var otänkbart.

Att cirka 15 000 personer ändå lyckades ta sig till festplatsen denna dag sågs som en stor framgång för arrangörerna. En framgång som kryddades med perfekt väder, inte minst vad gällde vindstyrkan. Hela vikingaflottan kunde med andra ord segla in mot publiken med full vind i seglen. Enda incidenten var att ett vikingaskepp, byggt i USA, knäckte masten i ivern att hänga med de andra båtarna.

Elva vikingaskepp

Totalt deltog elva båtar vid eskaderinseglingen. Den leddes av Islendingur, en replik av Gokstadsskeppet, det vill säga den typ av skepp som även står uppställd i Vikingamuseet i Oslo. Från Sverige deltog Thor Viking från Arvika, Viksbåten Tälja från Norrtälje, Glad från Gillberga i Värmland, Krampmacken från Gotland samt Aifur, vars hemmahamn är Viks slott vid Mälaren.

Men av alla elva skeppen var det alltså Aifur som blev ”historisk” när dess besättning, med Claes-Göran i spetsen, blev den första att gå i land i Amerika. Antagligen cirka 1000 år efter Leif Eriksson. Men bara 500 år efter Columbus...

Bo Sundström

Fotnot. Alla de svenska båtar som deltog i festligheterna i Kanada var relativt små och hade först fraktats över Atlanten på lastbåt. Skidbladner från Stockholm, enda svenska deltagare som avsåg att korsa Atlanten på egen köl, stötte på diverse problem och nådde endast till Shetlandöarna. Vackert så, tyckte många.
[Fler foton från Leif Erikssonjubileet]
© Vikingabåtsföreningen Aifur, Sverige