1900-talet. En artikelserie av Kjell Dellert

1907- Kung Oscar ur tiden

Klockan 9 på morgonen söndagen 8 december avled Sveriges kung, Oscar II. Kungen, som blev 78 år gammal, hade in i det sista engagerat sig i Sveriges affärer trots att hans krafter trutit. Kung Oscar hade kunnat kallas en landsfader- han hade åtnjutit stor popularitet under sin regeringstid vilken hade varat i 35 år. 1872 hade Oscar blivit kung då hans bror, Karl XV, dött. De sista åren av sitt liv hade kungen fått bevittna en ständigt framväxande arbetarrörelse. Socialisterna vann mark på allt fler håll, något som givetvis denne monark av den gamla stammen inte såg på med blida ögon. Hans största sorg och besvikelse hade emellertid inte gällt denna rörelse, utan i stället den "norska revolutionen" 1905, då Norge, Sveriges unionsbroder sedan 1814, tröttnat på storebror och bestämt sig för att lämna unionen- i praktiken detsamma som att avsätta kung Oscar. Man får anta att den åldrige kungen aldrig riktigt kom över den bitterhet han kände över vad han uppfattade som norrmännens svek. När nu kung Oscar II gick ur tiden proklamerades ingen landssorg. Detta till trots klädde många av hans undersåtar om till sorgdräkt vid dödsbudet- ett bevis så gott som något på folkets kärlek till sin kung. Kortegevägen då kungen fördes till den sista vilan var givetvis kantad av människor. Av den svenska successionsordningen följde nu med nödvändighet att den avlidne konungens son skulle efterträda honom. Han hette kronprins Gustaf och var vid trontillträdet fyllda 49 år. Som kung fick han namnet Gustaf V och tog valspråket "Med folket för fosterlandet" Den nye kungen avstod från att låta sig krönas, därmed signalerande en i viss mån mer modern inställning till monarkin- därmed inte sagt att kung Gustaf kom att acceptera sin roll som maktlöst statsöverhuvud, tvärtom kom han ett flertal gånger att blanda sig i den politiska debatten och söka styra riket åt det håll han själv önskade.

Sveriges nye kronprins var den 25-årige Gustav Adolf som i sin tur hade en ettårig son, Gustaf Adolf. Sveriges tron såg ut att vara i säkra bernadotteska händer under många år framöver.

På Svenska teatern i Stockholm ägde urpremiären rum av August Strindbergs "Ett drömspel". I rollen som guden Indras dotter spelade Strindbergs tidigare hustru, skådespelerskan Harriet Bosse. I pjäsen stiger Indras dotter ner på jorden, likt en Jesusgestalt, och tar olika skepnader; glasmästardotter, hustru till Advokaten och portvakt vid operan. Det är hennes upplevelser i dessa gestalter som dramat handlar om, och Indras dotter konstaterar gång på gång att det är synd om människorna. Strindberg lär själv ha satt detta skådespel främst i hela sin rika produktion. Pjäsen spelas flitigt än i dag. På 1980-talet gjorde den kontroversielle skådespelaren Staffan Westerberg en egen version, för barn, kallad "Ett litet drömspel- fritt efter August Strindbergs stora"

Författarinnan Laura Fitinghoff gav ut boken "Barnen ifrån Frostmofjället". Boken handlade om sju syskon i Norrland på1860-talet. Barnens mor hade just dött och de bestämde sig för att fly söderut för att slippa auktioneras ut till andra människor. Den 12-årige Ante tog ledningen och med sig hade barnen även geten Gullspira. Denna känslosamma roman blev snabbt en klassiker och har även blivit film.

I det ännu lugna och idylliska konungariket Sverige inträffade faktiskt två tågrån samma år, 1907. Det ena, och mest våldsamma, var på linjen Malmö - Simrishamn. De två rånarna sköt postiljonen Johan Almén med tre skott i ansiktet, kom undan med 5000 kr och kunde gripas en månad senare. Almén överlevde och fortsatte sitt arbete vid Posten. När han 42 år senare dog efter att ha levt med kulorna i huvudet, skänktes dessa till Postmuseet där de fortfarande finns att beskåda.

Ett lite "lugnare" rån inträffade på Västeråslinjen, i Jakobsberg utanför Stockholm söndagen 10 november. Det rörde sig om ett persontåg i vilket en av godsvagnarna innehöll 43 påsar med pengar samt värdehandlingar. De två kumpanerna Kalle och Henning planerade att lägga beslag på pengarna. Henning arbetade som bromsare i tåget, och Kalle, som tidigare hade tjänstgjort vid järnvägen, väntade i Jakobsberg, hoppade på tåget och tog sig in i godsvagnen. Där stod en bastant kassakista av ek innehållande pengarna. Denna kista skulle enligt reglementet tjudras fast i vagnsväggen med kättingar, men reglementet hade inte följts denna söndag. Kalle släpade iväg kistan och knuffade ut den genom vagnens dörr. Därefter hoppade han själv av, öppnade kistan och började plundra penningpåsarna i den. Innan han var helt färdig tvingades han dock fly eftersom eftersökningen redan hade börjat i form av ett tåg med ficklampsbeväpnade detektiver på fotstegen. Efter fyra dygn kunde Kalle gripas i närheten av Nynäshamn, trots att han försökt ändra sitt utseende genom att raka av sig mustaschen och klä sig i glasögon. Vid gripandet hade han redan tappat pengaväskan. Sålunda tillgick det alltså med de två tågrån som ägde rum 1907, två rån som båda har kallats "Sveriges första och enda tågrån".

Tack till Olle Synnerholm, Posten, för hjälp med uppgifter om det ena rånet




Åter till Artikelbibliotekets huvudsida, med fler artiklar