SYNSKADADES MUSEUM



I Enskede utanför Stockholm ligger Synskadades museum. Undanskymt i ett industriområde huserar muséet i lokaler som en gång tillhört BLIFA- De blindas tekniska fabrik. Där arbetade många synsvaga och blinda som hade svårt att få arbete någon annanstans. Fabriken tillverkade, i vissa fall endast paketerade, en hel rad produkter, såsom Brigg maskintvättmedel, Kraftskurpulver, ljus och stålull. Att syssla med varierat arbete var inte alls någonting som var självklart för blinda i gamla tider. Under 1800-talet ansågs blinda och synsvaga inte passa till annat än borstbindare och korgmakare om de var män. Var de kvinnor kunde lämpliga sysslor vara stickning och vävning.

Under tidigare århundraden var de blindas situation ännu värre. De var ofta hänvisade till allmosor för sin överlevnad. Klostren gjorde här stora insatser. På 1600-talet skärptes inställningen till de blinda och de placerades på barnhem eller tukthus för att arbeta för sin försörjning. På 1700-talet kom en ny fattigvårdslag som innebar att varje socken måste ha en fattigstuga , och där hamnade ofta de handikappade. När det gällde utbildning hörde de blinda förstås inte till de prioriterade. I stället var inställningen ofta den att det var "slöseri med pengar att undervisa vanföra". I början av 1800-talet började den inställningen luckras upp genom Per Aron Borg. Borg undervisade en blind kvinna, Charlotte Seijerling, och hon tog sin examen år 1808. Folk förundrades över att denna kvinna var så intelligent och klarade sin examen så galant trots att hon inte kunde se. Per Aron Borg fick stöd från högsta ort-kungahuset-för att fortsätta sin undervisning av blinda och kunde grunda Institutet för Blinda och Döfstumma

År 1879 bildades Kungliga Blindinstitutet, ett statligt institut för undervisning av blinda. På lektionerna använde man sig av olika hjälpmedel, såsom modeller av djur som eleverna fick känna på för att kunna bilda sig en uppfattning om hur djuret såg ut. Man hade också kartor där kartbilden "stod upp" från papperet. Barnen kunde känna på kartbilden och på så vis lära sig ländernas utseende. Till hjälp i viktläran hade man olika tunga järnrör.

År 1885 grundades föreningen De blindas väl. Föreningen tog till sin uppgift att underlätta för blinda människor att själva tjäna sitt uppehälle. Man skulle skaffa material och verktyg så att de blinda kunde arbeta med hantverk och man skulle också se till att produkterna såldes. Vidare skulle föreningen verka för att blinda skulle få möjlighet att gå i skolor och yrkesutbildning. Emellertid verkade föreningen från ett överklassperspektiv-det var mest välbärgade personer som stod bakom den. Det avskräckte en del av de blinda, och fyra år senare bildades därför De blindas förening. Initiativtagare till föreningen var korgmakaren Petter Erland Svensson, och i föreningens allra första protokoll, från 25 mars 1889, kan man läsa:

"Mötet öppnades af herr G. Johansson som med några hjertliga ord helsade de närvarande välkomna, hvarefter han i korthet redogjorde för föreningens syftemål och betydelse"

År 1917 blev kronprinsessan Margareta beskyddare av De blindas förening, och man anordnade från år 1921 De blindas dag med bland annat tombolalotteri där intäkterna gick till välgörande ändamål. De blindas förening var från början öppen även för seende som ville göra en insats för de blinda. Detta ändrades år 1934. Föreningen ombildades år 1976 till Synskadades Riksförbund, SRF.

När Synskadades museum skulle formas stod BLIFAs gamla lokaler tomma. Den ökade automatiseringen av industrin gjorde många arbetare överflödiga. Dessutom hade utvecklingen på andra håll gjort det möjligt för synsvaga och blinda att ägna sig åt i stort sett vilket arbete som helst. Det bestämdes att den 400 kvm stora lokalen skulle få inhysa det nya muséet, och i april 1997 öppnades portarna för allmänheten. Muséet är givetvis anpassat för synskadade-alla texter finns i blindskrift och alla bilder och föremål beskrivs utförligt av en speaker i olika hörlurar. I muséet finns en mängd intressanta saker, bland annat ett riktigt borstbinderi och prov på de tekniska produkter som en gång framställdes där, liksom en tombola från De blindas dag. De ovannämnda djurmodellerna och kartorna finns att beskåda liksom olika blindtidskrifter. En alldeles speciell upplevelse får man i Sinnenas rum. Rummet är helt kolsvart och man får känna sig fram efter väggarna. Då och då stöter man på föremål, välbekanta men ändå främmande eftersom man bara känner, inte ser dem. Vatten porlar i bakgrunden hela tiden och så småningom kommer man fram till källan och kan låta det kalla vattnet rinna mellan fingrarna. Guiden på muséet säger att meningen med Sinnenas rum inte främst är att låta besökaren känna på hur det är att vara blind. I stället ska man lära sig uppfatta saker med andra sinnen än synen. En ambition så god som någon!

Kjell Dellert






Tillbaka till Bibliotekets huvudsida.