Webbmagasinet - Recensioner böcker

TITEL: "Till Esperani, andra boken: Larona"
FÖRFATTARE: Karolina Bjällerstedt Mickos
FÖRLAG: Måni
UTGIVNINGSÅR: 1999

1998 vann Karolina Bjällerstedt Mickos en författartävling arrangerad av det lilla norrländska förlaget Måni. Det vinnande bidraget hette "Till Esperani" och var en fantasyhistoria med såväl rena actionscener som djupa filosofiska resonemang. Med anledning av romanens omfång beslutade förlaget att ge ut den i två omgångar. Den första delen fick namnet "Mantor" och den andra delen heter "Larona"

"Larona" inleds tre år efter det att "Mantor" slutat. Larona, kvinnan som Mantor lämnat kvar då han plötsligt övergett allt för att undkomma en inkallelseorder, är nu förlovad med furst Rostal av Storriket. Hon har därför en unik insyn när det återigen är dags för de årliga förhandlingarna mellan Storriket och Kejserliga Enhetsriket. De två länderna är sedan länge i krig med varandra och ingen ljusning tycks skymta. Den åldrige Baron Alton i Storriket är värd för förhandlingarna, och till hans slott kommer, förutom kung Elban den andre av Storriket och Kejsaren av Enhetsriket även representanter för andra länder, allierade med Storriket.

Det är mycket som inte tycks stå rätt till i den storkungliga familjen. När kungen gör entré vid förhandlingarna är hans klädsel i oordning och han har underlåtit att sätta in sitt emaljöga. Änkedrottning Nandelen uppenbarar sig tillsammans med sin nye älskare, kungens tidigare betjänt. Furst Rostal och hans bror Traveron rasar över detta förfall.

Något tycks ändå gå kung Elbans väg. Det kommer, just när förhandlingarna ska börja, underrättelser om att Storriket återtagit det strategiskt viktiga Norrstad. Furst Traverons spioner vet dock berätta, att det är något helt annat som hänt - soldaterna, såväl de från Enhetsriket som från Storriket, har upphört med stridigheterna och ägnar sig åt att bygga gemensamma barrikader. Genom att manipulera den svage kung Elban lyckas Traveron få rådet att besluta att jämna Norrstad med marken. Larona träffar den forne ficktjuven Aparam, som spionerat i Norrstad för Traverons räkning, och hon träffar pigan Ilme. Utan att hon riktigt har förstått hur är hon engagerad i en motståndsrörelse, en grupp som lär henne att det viktiga inte är allt som sker runt omkring en- man måste alltid lyssna till Gnistan, till den inre vägvisaren. Sanningen finns inom människan, rentav påtagligt i form av en annan människa som döljer sig inom var och en.

Kung Elban har fått en ny betjänt, Kanero från Pyros. Denne betjänt är mycket ovanlig- han lär kungen att tänka själv och inte alltid foga sig efter regler och rutiner. "Om ditt emaljöga gör dig illa, varför använder du det?" säger han och kungen lyssnar. Larona för sin del tycker att betjänten påminner mycket om Mantor, som hon hade en romans med tre år tidigare.

Från Norrstad kommer underrättelser om den mystiske Vägvisaren, en man som ingen egentligen kan beskriva men som har ett avgörande inflytande på upproret i staden.

Larona får höra berättas om hur baron Alton en gång haft en dvärg som han med misslyckat resultat försöker skaffa en hustru åt. Nu ryktas det att dvärgen, som antas vara död sedan länge, ibland kan ses i trakterna av baronens slott, där förhandlingarna hålls. Larona avfärdar först historien som varande en banal spöklegend, men en dag när hon ensam promenerar i trädgården står hon öga mot öga med en liten man som får henne att tänka i nya banor.

Självklart skall jag inte berätta slutet på denna fascinerande historia, nöjer mig bara med att konstatera att en del lösa trådar från bok 1, "Mantor" knyts ihop. Genom båda böckerna löper musiken som en röd tråd. I "Mantor" vävs den in i beskrivningen av framförandet av gudalegender på tempelteatern Fågelgården, och även i "Larona" har den en stor plats- inte minst i form av det flöjtstycke som gett böckerna dess gemensamma namn: "Till Esperani".

"Larona" kräver mer av sin läsare än vad "Mantor" gör. Författarinnan själv ser böckerna som en enhet, men själv vill jag nog påstå att "Mantor" tillspetsat är en äventyrsroman med inslag av filosofi- "Larona" däremot en idéroman med inslag av ren action. De viktigaste händelserna i "Larona" utspelar sig i människans inre, det är den inre utvecklingen hos Larona och även andra personer som för handlingen framåt. Karolina Bjällerstedt Mickos ger intryck av att ha upptäckt något väsentligt i livet och vill gärna dela med sig av detta. Och det gör hon på ett utmärkt och fascinerande sätt i denna roman, vilken jag varmt rekommenderar!

Kjell Dellert

Omslagsillustration: Torsten Hild

Åter till indexsidan