Webbmagasinet - Recensioner böcker

TITEL: "Till Esperani, första boken: Mantor"
FÖRFATTARE: Karolina Bjällerstedt Mickos
FÖRLAG: Måni
UTGIVNINGSÅR: 1998

1998 vann Karolina Bjällerstedt Mickos en författartävling arrangerad av det lilla norrländska förlaget Måni. Det vinnande bidraget hette "Till Esperani" och var en fantasyhistoria med såväl rena actionscener som djupa filosofiska resonemang. Med anledning av romanens omfång beslutade förlaget att ge ut den i två omgångar. Den första delen fick namnet "Mantor" och den andra delen heter "Larona"

I den första romanens inledning träffar den unge ädlingen Mantor av Ranshus, vid ett besök på slottet hos en mecenat, den unga och vackra Larona. De fattar genast tycke för varandra och upptäcker att de har en hel del gemensamt. Emellertid råkar Mantor av en slump få reda på att hans mecenat i hemlighet varit i kontakt med landets regent, Storkungen, för att få Mantor inkallad till armén. Att tjäna i kriget, menar mecenaten, skulle göra Mantor gott och få honom att glömma de barnsliga konstnärsdrömmar han bär på.

Mantor ser sig tvingad att hals över huvud lämna allting, inklusive Larona, för att fly undan inkallelseordern. Efter ett års fotvandring, då han försörjt sig på att spela flöjt på olika värdshus, kommer Mantor till den märkliga staden Pyros och får under namnet Kanero från Misteldalen plats som flöjtist på tempelteatern Fågelgården. Till en början tycks allt väl, Mantor/Kanero blir väl mottagen av teaterdirektören Ebak och hans hustru Tabene. Deras två döttrar, Araes och Dovila är varandras totala motsatser. Araes är dominant, bestämd och bitsk. För henne är det teatern, och bara teatern, som är viktig. Dovila är en drömmare som fortfarande sörjer den tredje systern, Esperani, som omkom ett år tidigare.

I Pyros skiljer man inte på vardagsliv och religion. I stadens mitt ligger det allt överskuggande Stora Templet, vars guldkupol skickar solstrålar in i varje litet prång. Teatern och religionen är intimt sammanflätade. På stadens många teatrar spelar man de gamla gudalegenderna om gudinnorna Vrede och Förstörelse, Den Blå Fågeln, Hälsa, Skönhet och en lång rad andra. Legenderna är entydiga vad beträffar människans förhållande till gudarna: Man får aldrig sätta sig upp mot gudarna, aldrig ifrågasätta dem. Då krossas man obönhörligen. Detta har Mantor svårt att acceptera. Han dras också in i vedergällningen av ett mord, mordet på Esperani... Ett par av huvudpersonernas felhandlingar blir ödesdigra och leder till den slutliga katastrofen.

Karolina Bjällerstedt Mickos har i sin debutroman på ett utsökt och aptitligt sätt blandat fantasy, action och filosofi. De vanliga fantasyschablonerna får här vika för människor av kött och blod. Ingen är enbart svart eller enbart vit, alla har ett spektrum av känslor som leder ibland rätt, ibland fel. Precis som i verkligheten. I ett högt träd på teaterns gård träffas två av huvudpersonerna då och då och ger luft åt tankar och resonemang som man annars inte bör dryfta i det oförstående Pyros, idéer som skulle kunna kallas för "fritänkeri"- farligt och otillåtet. Det är i dessa scener som "Mantor" når sina allra högsta höjder. Hur mycket är tryggheten värd? Kan man göra vad som helst för att finna en fast punkt i tillvaron? Vad är man beredd att offra? Från dessa ljuvliga och skrämmande filosofiska resonemang kastas man sedan ut i actionscener så välskrivna att det är svårt att lägga ifrån sig boken under de sista andlösa kapitlen. Det samhälle som Karolina Bjällerstedt Mickos skapat kan sägas ha vissa likheter med diktaturer eller gamla tiders starkt religiöst präglade byar- de fattiga har ingenting att säga till om, överheten härskar med hjälp av påtryckningsmedel som en ingenting tillåtande religion. I "Till Esperani" är dock den stränga religionen snarast symbol för något annat, en ofrihet i själva människan, en ofrihet i samhället som hotar att förkväva allt fritt tänkande, allt som inte passar in i de givna ramarna. Finns det plats för det udda, det avvikande? Det är, som sagt, behandlingen av existentiella frågor som tar "Mantor" till de högsta höjderna, men vill man läsa en bra actionroman fungerar boken bra även till detta. Det viktiga är att man läser den. Det är denna udda och lysande bok nämligen väl värd.

Kjell Dellert

Omslags illustration: Torsten Hild

Åter till indexsidan