Webbmagasinet - Reportage

Karolina Bjällerstedt Mickos
med fantasy som uttrycksmedel

I Järfälla utanför Stockholm bor författaren Karolina Bjällerstedt Mickos, som 1998 och 1999 gav ut de två fantasyromanerna Mantor och Larona, som tillsammans bildar hennes debutverk Till Esperani. Här blandas fantasy med filosofi och action med existentiella frågor på ett synnerligen aptitretande sätt. Webbmagasinet besökte Karolina för en stunds samtal över en kopp te och härliga bakverk med röda vinbär.

Hur kommer det sig att det blev fantasy för din del?

Det kom naturligt. Jag har ju alltid gillat fantasy och science fiction, så när jag har skrivit något har det oftast blivit åt det hållet. Det är alltså inget jag gått in för medvetet, utan det har fallit sig mest naturligt så. Så går det över huvud taget till när jag skriver. Det mesta är omedvetet, historien mer eller mindre skapar sig själv, och så skapar jag ordning i kaos efteråt.

I din första bok är Mantor huvudperson, och i andra boken, Larona, är han fortfarande med men bara som bifigur. Hur fick du den idén?

Till exempel den serie av Eddings jag har läst dör ut när huvudpersonen blir kung. Den boken där han har blivit kung, blivit vis och blivit gift med en vacker prinsessa är helt ointressant. Det måste finnas en konflikt, en rörelse i den människan som är huvudpersonen, så när Mantor hade nått sin bestämmelse i livet ville jag skifta fokus. Jag håller på med en fortsättning på böckerna nu, en "del tre", och där är Mantor är fortfarande med fast ur en lite annorlunda vinkel. Jag har en kvinnlig huvudperson , och jag vill se om det går att skriva intressant även för en manlig publik trots att det är en kvinnlig huvudperson och till och med spädbarn med i historien.

Har du funderat på att skriva någonting i någon annan genre?

Jag har funderingar på att skriva en bok om amning, som jag tycker är ett styvmoderligt behandlat ämne i vårt samhälle. Men det är bara en idé än så länge.

Om man ser till fantasy som säljer bra så är det ju väldigt enkla historier, de goda mot de onda och de onda känner man igen eftersom de inte är människor. Är det så man måste skriva för att sälja bra?

Om man vänder sig till en pubertal publik så är det folk som befinner sig i en lite besvärlig period i livet- vilket man i och för sig kan göra både före och efter puberteten - och då dras man alltid till det som är enkelt och lättfattligt. Då är det praktiskt med tydliga bad guys och tydliga good guys. Det är behagligt att veta precis vem som är vem vilket man inte alltid gör i verkliga livet. Själv tycker jag det är trevligt när någonting avviker från mönstret . Jag får ofta frågor om varför mina böcker inte innehåller några drakar, inga svärd, inga troll... Men det ju inte så att jag har suttit och tänkt "nu ska jag baske mig inte ha ett enda troll"- hade det behövts för historien så hade jag förstås haft det, men det har inte behövts.

David Eddings tycker jag skriver dålig fantasy. Det är ytligt, konventionellt och klichéartat. All fantasy hopkokad till en lagom smetig sörja som inte säger mig så mycket.

Robin Hobbs böcker är jättebra. Hon har utvecklat genren och det är alltid intressant.

I Robert Jordans böcker är det långa transportsträckor där man inte tycker att det händer någonting, det är bara utfyllnad och det tror jag beror på att han inte har någon vidare bra redaktör som säger åt honom när det är nog. Men han säljer ändå, och det handlar om någonting som börjar på "marknads" och slutar på "föring". Konserverad gröt går bra att sälja- om första burken är ordentligt kryddad så kan man sälja alla de andra också. Svenska förlag är inte bra på marknadsföring- inte ens många av de stora och definitivt inte de små.

Man kan ju tänka sig att fantasy är bekvämt att skriva eftersom man aldrig kan "ha fel". Man bestämmer själv förutsättningarna. Finns det ändå oskrivna regler som man måste följa för att kalla romanen fantasy?

Fantasy är för oss bekväma...Man behöver inte göra särskilt mycket research. Man hittar till och med på sina egna naturlagar om det passar. Jag ska inte sticka under stol med att det är praktiskt, man bestämmer allting själv. Däremot måste det ändå kännas logiskt, enligt bokens egen logik. Man måste kunna ta det på allvar, det är viktigt.

Råkar du ofta på fördomar kring fantasygenren?

Ja. Jag har försökt bli med i Författarförbundet- kriterierna där är bland annat att man ska ha skrivit och gett ut två böcker av konstnärlig eller vetenskaplig kvalitet, och jag tyckte själv att jag uppfyllde de kriterierna. Men först tog de fem månader på sig för att läsa –det skulle ha tagit tre- och sedan visade det sig att det bara var en i uttagningskommittén som hade läst och sedan berättat för de övriga medlemmarna varpå de genast förstod att " det här är ingenting som vi kan ha med i vårt fina förbund". Då ringde jag upp ordföranden i kommittén och frågade om deras negativa inställning hade med genren att göra, och han erkände att den hade det- fantasyromaner har så många medverkande figurer, det har ingenting med verkligheten att göra och det är sällan bra kvalitet. Har Författarförbundet den inställningen så vill man inte ens vara med i förbundet.

Fantasy och Science Fiction är väl väldigt besläktade? Till exempel Star Trek har ju också sina egna världar.

Jag är en "trekkie". Jag älskar Star Trek. Det finns ju tjocka handböcker med deras teknologi, som är helt påhittad. Det är också ganska roligt, apropå att ta det här på allvar...Det finns en annan serie, Babylon 5, som jag tycker är bra. Den förenar det bästa av science fiction och fantasy därför att den är fantasy till sin karaktär med de här olika folkslagen och konflikterna och svart och vitt och allt det här - samtidigt som utanpåverket är SF. Det är den ultimata mellanprodukten. Det intressanta är ju att många menar att fantasy har kommit ur science fiction- men egentligen är ju fantasyn en föregångare eftersom den kommer ur folksagorna och mytologin. Folk har behov av att se både bakåt och framåt- På 50-60- talet när Science fiction var som störst så låg ju drömmarna före verkligheten. Då behövde man framtidsvisionerna om hur ball det skulle bli i framtiden. Nu har man kommit dit, då måste man drömma om hur ball det var förr.

Hur långt skulle du gå för att få ut dina verk? Får vi se dig i någon dokusåpa i reklamsyfte?

Nej...där går nog gränsen. Varje gång jag ser "Robinson" är jag glad att jag inte är med, för jag skulle bli som de där tanterna som de får släpa runt på de fysiska tävlingarna.

Men det kan ju tänkas att de som är med i "Robinson" eller liknande produktioner verkligen har talang, och ser chansen att få visa upp den talangen.

I så fall har de nog dolt talangen väldigt väl...

Vad tror du om framtiden? Hur påverkar internet bokutgivningen?

Jag tror nog att det kan bli lättare att få ut sina alster i framtiden, men det kan ju hända att det sker på bekostnad av kvaliteten. Det är bra att ha en redaktör som säger åt en om man låter materialet bli för långt- Från början var Mantor och Larona en enda tjock bok där prologen säkert var dubbelt så lång som den är nu. Där hade jag hjälp av förlaget som ville stryka ner och dessutom dela upp materialet på två böcker. Det är mycket bättre nu! Det är så lätt när man sitter och skriver att man vill ha med allting, det är svårt att "kill your darlings". Därför är det bra om en redaktör, som ju är utomstående, läser materialet. Det är ju möjligt att det försvinner om man själv ger ut sina böcker på internet.

Precis i det ögonblicket vaknade Karolinas snart 1,5-åriga dotter Karin och signalerade att intervjun nog borde vara slut, varför Månadsmagasinet packade ihop sina papper och tackade för en mycket trevlig pratstund. Nu är det bara att hoppas att Måni förlag ställer sig positiva till Karolinas nya roman, när den är färdig, så att vi kan få läsa mer om den fascinerande värld som hon skapat- en värld som borde tilltala även läsare som inte är fanatiska fantasyfantaster.

Kjell Dellert & Jan Nilsson

FOTNOT 1: "Mantor" blev 1999 enmansföreställning i Järfälla med Kjell Dellert i de olika rollerna. Föreställningen innehöll även specialskriven flöjtmusik av musikern Per Markus Heggestad.

FOTNOT 2: Sommaren 2001 var Karolina Bjällerstedt Mickos svensk hedersgäst på kongressen Fantastika i Stockholm

Karolinas favoriter:

Serien om mördarens lärling av Robin Hobb

Sagan om Ringen av JRR Tolkien

Serien om Övärlden av Ursula K LeGuin

Otherlandböckerna av Tad Williams

Duneserien av Frank Herbert.

Sedan är Ronja Rövardotter, Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta också fantasy i dess bästa form. Serien om Narnia är också anpassad för barn men otroligt bra fantasy- här ser man verkligen hur fantasy hänger ihop med religion. Där är det dessutom tänkt som en religiös metafor –lejonet som offras och återuppstår - men det fattar man ju inte när man är åtta år och läser den.

Foto:Lasse Mickos

Åter till indexsidan