SVARTA BJÖRN / BLACK BEAR


Raid Finland 2004 Picture Greg Markov

Svarta Björn är en 6 m lång öppen båt med kolsvart plastskrov. Hon är 1.70 m bred och för 12 kvm segel på en spririgg. Hon tillhör en arbetskamrat till mig, Ann-Sofi Löfvenius. Hennes historia är ungefär följande: Tillverkad någonstans i Lofotentrakten. Köpt av en svensk och fraktad till Östhammar. Konverterad till segelbåt och försedd med långköl och spririgg (roströda nylonsegel). Såld till Norrbotten där hon seglade någon enstaka gång innan hon byggdes om igen, kölen togs bort och såväl kölbultshål som durk plastades igen. Sedan kom hon i Ann-Sofis ägo som betalning för en tavla som hon målat. Kölen kom däremot inte med utan ligger kvar på en ö någonstans i Lule skärgård. P.g.a tidsbrist låg båten på land under senare delen av 90-talet. Hon hade då en del plastskador under vattenlinjen.

Svarta Björn is a traditional type open boat, length 20ft and beam 5 1/2 ft. Her hull is of black GRP and she is rigged with a sprit sail of 12 m2. She belongs to a friend of mine,Ann-Sofie Löfvenius. The story is as follows: She was built in the Lofoten area in Norway. Bought by a person from the middle part of Sweden who converted her to a sprit-rigged sailing vessel with tanned sails. Next owner didn´t care much for sailing so he removed the iron keel and sealed the keelbolt holes. Later she became payment for a painting Ann-Sofie had made. However the keel and keelbolts were left behind on an island somewhere in the far north of Sweden. Due to lack of time the boat was not in the water during the late nineties. She had some damages under the waterline.


Under år 2000 återställde jag henne i seglingsbart skick mot att jag fick disponera henne. De vidtagna åtgärderna är i första hand följande:

- Reparation av plastskador under vattenlinjen och längs plastkölen.
- De delar av maststag, skot, fall och övrigt tågvirke som är i dåligt skick har bytts ut.
- Sidobänkar har byggs mellan akter- och mittoft. De tjänar även som extra flyttankar (2x100 L).
- Yttre ballast har åstadkommits genom att 2,3m fyrkantjärn 50 x 50 mm (ca 40 kg) har plastats fast under kölen. I detta finns 4 st 12mm genomgående hål borrade från sidorna. I dessa skruvas 2st 25 kilos fyrkantjärn (55x55mm) fast på varje sida. Totalt alltså 140 kg av vilka 100 kg kan demonteras om så önskas, vilket underlättar vändning etc.. Kölarrangemanget liknar lite grann en utdragen vingprofil…. Dessutom går hon fortfarande att ta på en vanlig båtvagn.

Kryssförmågan blir förstås inte optimal med en dylik köl, men den är fullt tillräcklig. Spririggen är hur som helst en begränsning. Seglande allmogebåtar har ju som regel intern ballast och kölplanka och denna lösning är förmodligen något bättre.

During the year 2000 I tried to recondition her and used her during the summer of that year. This is what I did:

- Repair of the damages in hull and plastic keel.
- Some parts of the standing and running rig as well as other cordage was replaced.
- Side benches were been built between the aft- and middle thwarts. They also serve as floatation tanks ( 2 x 100 L).
- A outer ballast arrangement has been made as follows: 2.3 m of iron bar 50 x 50 mm (40kg) was attached under the keel and secured with epoxi and glassfibre. In these bars, four holes were drilled from the side where can be attached two 25 kg iron bars on each side. Altogether 140 kg of which 100 kg can be easily removed. This arrangement has some similarities to a wing keel….

The absence of a proper keel will of course restrict her sailing capacity, but the sprit rig will limit her anyway. Traditional sailing boats of this type usually have internal ballast and a shallow wooden keel.

"Vingkölen" / The "wing" keel

 En annan viktig sak i Umeå-området är att masten kan tas ner snabbt och enkelt eftersom dom flesta broarna här gjorda helt utan tanke på segelbåtar med en seglingsfri höjd som ibland är mindre än fem meter. Eftersom den bara är 4.60m hög och dessutom är säkrad i en tvärgående stödplanka är det en barnlek för 1 person att masta av till sjöss.

Another important thing in the Umeå area is the possibility to remove the mast quick and easy. This is essential since bridges here sometimes have a very limited clearance. The mast is only 4.60m high and secured in a support that runs betweeen the gunwhales. That means that single-handed mast lowering and raising at sea is easy..


Raid Finland 2004 (Picture Greg Markov)

Debutseglingen är gick över förväntan när jag väl lärt mig tekniken för att hissa ett sprisegel (jag har aldrig suttit i en optimistjolle). Inga problem att ta sig fram mot vinden. Styvheten var också över förväntan med tanke på den ringa bredden och runda bottenformen.

The first sailing was a success once I understood the way to raise a sprit sail (I never sailed optimist dinghys) . No problem to go against the wind. She was also stiffer than one could expect given her narrow hull and round bottom.

I Juli 2004 deltog undertecknad tillsammans med Svarta Björns ägares make Mikael Ottosson-Löfvenius i Raid Finland, en 7-dagars långdistanssegling för öppna båtar i skärgården mellan Hangö och Helsingfors. En fantastisk vecka och en upplevelse att minnas resten av livet. In July 2004 myself and Black Bear´s owners husband Mikael Ottosson-Löfvenius participated in Raid Finland, a 7-day long-distance race for daysailers in the archipelago between Hangö and Helsinki. A fantastic week and a memory for life. 

 

 

Tillbaks till Segling / Back to Sailing

                   Christer Byström