DIALEKT

 

Sidensjömålet sådant det talades före televisionens intåg skiljde sig inte så mycket från dialekterna i omgivande socknar, men det fanns några särdrag. Följande citat är från Abraham Hülphers Samlingar til en Beskrifning öfwer Norrland; fierde samlingen on Ångermanland utgiven 1780:

" Språket skiljer sig något ifrån Sjösocknarne i anseende til aflägsenhet och mindre umgänge med främmande, låter här ock mera skarpt. Många ord blifwa här genom vocalernas olika uttal förändrade, som en ovan har svårt att förstå.......I ärender och beställningar är ej brist på ord, med widlöftighet och förbehåll, som ofta för bättre minne sägas flere gånger".
De exempel som sedan gives är: "Jeg ske piske deg del dess du te på gråte"
"Du gett rope bra om jeg skål höre"
"Jeg är född åtal (norr om skogen) och tog hustrun frammal (söder om skogen) i fjol quinnbant jeg meg, och det lille GUD gaf, det feck jeg int in".

Hülphers berör här några ord med -al ändelse. Det finns många fler sådana lägesbeskrivande ord i Sidensjömålet, t.ex. ommal (ovanför), hital (hitom), bakal (bakom) m.fl. samt även åtil eller åtal (bredvid). Dock finns såvitt jag vet inget motsvarande ord för under.

Karl-Hampus Dahlstedt och Per-Uno Ågren koncentrerar sig i sin Övre Norrlands bygdemål mera på a-ljuden. Jag citerar: "Karaktäristiska för Sidensjömålet är bl.a. de två a-ljuden, ett mörkt som i rsv. hat och ett ljust som i rsv. hatt , vilka till skillnad från bruket i svenskt riksspråk används oberoende av om a är långt eller kort. Ljust a möter...... i följande ord: pa, fanns, pa´ppen, ha, pappa, att, alltehop, de´bakans, da´nnen, ass, lanne, grava, skrapa, brann, samt i trycksvaga stavelser."

Karl Sidenbladh publicerade år 1867 en avhandling med titeln "Allmogemålet i norra Ångermanland" Huvuddelen av denna avhandling utgörs av en omfattande ordlista. Några exempel därifrån på ord och uttryck som användes 1867 men i de flesta fall försvunnit sedan dess redovisas nedan. Ord med årtal efter kommer från annan källa:

Æga,-n = oro, fruktan
Agg,-a = bakvatten , strömvirvel
Annar,-n = högra skidan
Ann-sônsh = vänd mot solen
Ann-stut = urholkad träkubb, som uthänges i träd invid sjöar och åar för att änder ska kunna lägga ägg i den.
Ant = brått, skyndsamt
Ann-örj,-a = första spåret efter en skida (jmf annar)
Ar = stärker betydelsen i sammansättning med ett adj. ,t.ex. ar-bätter = ännu bättre
Atte = förrän, innan
Bahlet = ogin, ovillig
Bamm = stam på buskar och grenar
Beg (Bäg) = envis, tvär
Bhlaga = fläkta för vinden, slå back (om segel)
Bhlaske = blinka med ögonen
Bil = grimas (biles = göra grimaser)
Brann = fågelgiller bestående av en stock som uppgillras över en underliggande stock
Brukning,-a = gödsel
Brôtta-fâll = snöförets upphörande på våren (jfr. Fsv. bröt, väg ev. bruten i snö.
Buge = bär-ställning för hö, gjord av vidjor.
Bune,-a = fotställning under en bordskiva
Butet = adj. klumpig, tjock, otymplig
Dett,-en = droppe el. dylikt som kommer fallande efter de andra
Domt,-en = en mindre kvantitet av t.ex. mjöl
Dyng-kröst = lindrigt skällsord
Enke
= adj. och adv. som inträffar sällan; endast
Fa-lek,-en = leksak
Fârken = adj. begärlig
Fârkä = förmana, varna
Feg = adj. som snart ska dö
Fhlen = is eller isskorpa på marken
Fjustret = adj. inbilsk
Fröhn = bräcklig, spröd
Frös, -en = skum, fradga
Gantäs = skämta
Gehl = adj. yster (om folk och fä)
Gera = hetta, bränna
Gimman,-e = öppningen och främre kransen till en bakugn
Gjorsh = mogen (om bär)
Gôft = fläkt, vindpust
Gôr = orenlighet i djurs inälvor
Gôv = stolle, tok, dumhuvud (även gôk, gök).
Gvadd = pojkbyting

Hahl = hård
Hæhl = hal
Hæhlä = dra till hårt
Hamsä = arbeta fort och slarvigt
Hev = högmodig, nöjd, belåten
Huvvel,-n = tiden mellan vårbruk och slåtter
= årtull med vidjering, håbann
Hägd = sparsamhet, måtta. (hägde =spara)
Härkä = gå dåligt
Int-vätt = ingenting
Jettä = idissla
Junslen = lämplig, passande till ett hjonalag
= andas
Kange = kvist, gren
Kapp,-en = kärl av trä eller näver för våtvarors förvarande
Khläpp, -en = med barn (oftast om oäkta)
Krimm,-en = snuva
Kring = adj, rask, skyndsam
Kvi-försam = adj. "som gärna jämrar sig"
Kås, -e = tok, fåne
Labet, -en = mat (bröd m. sovel) som medtages utomhus i sådan mängd att det ryms i fickan,alltså matsäck
Lyga =lögn
Lômm, -en
= ett träs rotände
Löngn, -e
= ris, bär-ris
Mea, -n
= vidskepelse
Meg
= urin
Mo = förstärker ordet liten. Kan sättas både före och efter.
Mönnä = ro en båt baklänges
Ongehl,-e = mögel
Pôk = pojke
Rett-sônsh = motsatsen till ann- sônsh.
Romphling = häst i andra året, i ålder mellan fôsshing och tämming
Ski = vänstra skidan (jmf annar)
Skultä = bli kvitt med någon
Stor-sinnt = envis, vrång, ogin
Strâkke = sakta forsande vatten, farbart med båt.
Su,-a = överkant på en båt
Svång = hungrig (jfr. svång-rem = svältrem)
Tepet = adj. tillgjord
Tre-akärsh = lakrits
Vannä = önska
Vätt = lite grann
Örken = fotbladets främre del.
Örkjedag = vardag (1768; prosten Lidiins anteckningar)

 

När det gäller dialekten är det av särskilt stort intresse med bidrag från er som läser detta. Ni som känner till något gammalt ord eller uttryck som ni tror är specifikt för sidensjömålet, hör av er med ett mail!

Till nästa sida

Till inledningen