DIALEKT

Sidensjömålet sådant det talades före televisionens intåg skiljde sig inte så mycket från dialekterna i omgivande socknar, men det fanns några särdrag. Följande citat är från Abraham Hülphers Samlingar til en Beskrifning öfwer Norrland; fierde samlingen on Ångermanland utgiven 1780:

" Språket skiljer sig något ifrån Sjösocknarne i anseende til aflägsenhet och mindre umgänge med främmande, låter här ock mera skarpt. Många ord blifwa här genom vocalernas olika uttal förändrade, som en ovan har svårt att förstå.......I ärender och beställningar är ej brist på ord, med widlöftighet och förbehåll, som ofta för bättre minne sägas flere gånger".
De exempel som sedan gives är: "Jeg ske piske deg del dess du te på gråte"
"Du gett rope bra om jeg skål höre"
"Jeg är född åtal (norr om skogen) och tog hustrun frammal (söder om skogen) i fjol quinnbant jeg meg, och det lille GUD gaf, det feck jeg int in".

Hülphers berör här några ord med -al ändelse. Det finns många fler sådana lägesbeskrivande ord i Sidensjömålet, t.ex. ommal (ovanför), hital (hitom), bakal (bakom) m.fl. samt även åtil eller åtal (bredvid). Dock finns såvitt jag vet inget motsvarande ord för under.

Karl-Hampus Dahlstedt och Per-Uno Ågren koncentrerar sig i sin Övre Norrlands bygdemål mera på a-ljuden. Jag citerar: "Karaktäristiska för Sidensjömålet är bl.a. de två a-ljuden, ett mörkt som i rsv. hat och ett ljust som i rsv. hatt , vilka till skillnad från bruket i svenskt riksspråk används oberoende av om a är långt eller kort. Ljust a möter...... i följande ord: pa, fanns, pa´ppen, ha, pappa, att, alltehop, de´bakans, da´nnen, ass, lanne, grava, skrapa, brann, samt i trycksvaga stavelser."

Karl Sidenbladh publicerade år 1867 en avhandling med titeln "Allmogemålet i norra Ångermanland" Huvuddelen av denna avhandling utgörs av en omfattande ordlista. Några exempel därifrån på ord och uttryck som användes 1867 men i de flesta fall försvunnit sedan dess redovisas nedan. Ord med årtal efter kommer från annan källa:

Æga,-n = oro, fruktan Agg,-a = bakvatten , strömvirvel Annar,-n = högra skidan Ann-sônsh = vänd mot solen Ann-stut = urholkad träkubb, som uthänges i träd invid sjöar och åar för att änder ska kunna lägga ägg i den. Ant = brått, skyndsamt Ann-örj,-a = första spåret efter en skida (jmf annar) Ar = stärker betydelsen i sammansättning med ett adj. ,t.ex. ar-bätter = ännu bättre Atte = förrän, innan Bahlet = ogin, ovillig Bamm = stam på buskar och grenar Beg (Bäg) = envis, tvär Bhlaga = fläkta för vinden, slå back (om segel) Bhlaske = blinka med ögonen Bil = grimas (biles = göra grimaser) Brann = fågelgiller bestående av en stock som uppgillras över en underliggande stock Brukning,-a = gödsel Brôtta-fâll = snöförets upphörande på våren (jfr. Fsv. bröt, väg ev. bruten i snö. Buge = bär-ställning för hö, gjord av vidjor. Bune,-a = fotställning under en bordskiva Butet = adj. klumpig, tjock, otymplig Dett,-en = droppe el. dylikt som kommer fallande efter de andra Domt,-en = en mindre kvantitet av t.ex. mjöl Dyng-kröst = lindrigt skällsord Enke = adj. och adv. som inträffar sällan; endast Fa-lek,-en = leksak Fârken = adj. begärlig Fârkä = förmana, varna Feg = adj. som snart ska dö Fhlen = is eller isskorpa på marken Fjustret = adj. inbilsk Fröhn = bräcklig, spröd Frös, -en = skum, fradga Gantäs = skämta Gehl = adj. yster (om folk och fä) Gera = hetta, bränna Gimman,-e = öppningen och främre kransen till en bakugn Gjorsh = mogen (om bär) Gôft = fläkt, vindpust Gôr = orenlighet i djurs inälvor Gôv = stolle, tok, dumhuvud (även gôk, gök). Gvadd = pojkbyting

Hahl = hård Hæhl = hal Hæhlä = dra till hårt Hamsä = arbeta fort och slarvigt Hev = högmodig, nöjd, belåten Huvvel,-n = tiden mellan vårbruk och slåtter Hå = årtull med vidjering, håbann Hägd = sparsamhet, måtta. (hägde =spara) Härkä = gå dåligt Int-vätt = ingenting Jettä = idissla Junslen = lämplig, passande till ett hjonalag Jå = andas Kange = kvist, gren Kapp,-en = kärl av trä eller näver för våtvarors förvarande Khläpp, -en = med barn (oftast om oäkta) Krimm,-en = snuva Kring = adj, rask, skyndsam Kvi-försam = adj. "som gärna jämrar sig" Kås, -e = tok, fåne Labet, -en = mat (bröd m. sovel) som medtages utomhus i sådan mängd att det ryms i fickan,alltså matsäck Lyga =lögn Lômm, -en = ett träs rotände Löngn, -e = ris, bär-ris Mea, -n = vidskepelse Meg = urin Mo = förstärker ordet liten. Kan sättas både före och efter. Mönnä = ro en båt baklänges Ongehl,-e = mögel Pôk = pojke Rett-sônsh = motsatsen till ann- sônsh. Romphling = häst i andra året, i ålder mellan fôsshing och tämming Ski = vänstra skidan (jmf annar) Skultä = bli kvitt med någon Stor-sinnt = envis, vrång, ogin Strâkke = sakta forsande vatten, farbart med båt. Su,-a = överkant på en båt Svång = hungrig (jfr. svång-rem = svältrem) Tepet = adj. tillgjord Tre-akärsh = lakrits Vannä = önska Vätt = lite grann Örken = fotbladets främre del. Örkjedag = vardag (1768; prosten Lidiins anteckningar)

När det gäller dialekten är det av särskilt stort intresse med bidrag från er som läser detta. Ni som känner till något gammalt ord eller uttryck som ni tror är specifikt för sidensjömålet, hör av er med ett mail!

Till nästa sida

Till inledningen