FÖRSTA DAGEN
- RRRRRRRiiiiiiiiiing, klockan är 04.45 måndag morgon den 12 oktober. Med en van högersving åker väckarklockan i golvet och kudden vänds till en svalare sida. Vem i ……har ställt klockan så tidigt!!! Jag är ju ledig. Med tre hundradelars betänketid kom jag ihåg. Idag är det VACASIONE igen. Oojdå! Kanske bäst att masa sig upp och kamma till sig innan taxin kommer. Med fullpackad rycksäck och denna gång en KAMERA, för omväxling skull (bäst att dokumentera för eventuella tvivlare).
Att komma bort från ett mörkt, kallt och blött Sverige är väl något som de flesta önskar i dessa tider. Att klockan sedan är okristligt tidigt 06.50 när man spänner fast sig i flygstolen det gör inte allt för ont. Mellanlandning i Amsterdam och ca två timmars försening så är man då äntligen på väg mot solen. Resans värd är det inte helt okända KLM. Sägs ha bra service ombord. Inte för att man är så petig men man har alltid ett extra öga på mat & dryck var man än reser i den vida världen. Kanske lite miljöskadad vad vet jag. I alla fall serverades ett glas juice och en torr kaka som ursäkt för förseningarna. Får man inte alltid juice eller refreshments vid "take-off"? Hmm.

Efter en liten stund så är det dags för en sen lunch/middag, väl efterlängtat. På menyn är det biffgryta med haricot verts och ris. Dessert blir en mockamousse. Betyg varmrätt: två till tre flygvärdinnor. Dryck blir en Fumè Blanches Sauvignon från grabbarna Lurton. Betyg vin: fyra flygvärdinnor. Efter middagen blir det en liten obligatorisk Gin & Tonic till den förestående långfilmen. Men till min förvåning så serverades den utan citron! Varför undrar jag? Betyg drink: två flygvärdinnor. KLM´s föregående rykte får sig en törn igen.

Har efter några års erfarenhet föredragit vitt till maten på flyget. Kött eller fisk spelar ingen roll. Har ännu inte blivit överraskad med ett bra rött på flyg i turistklass. Det senaste som har hänt och troligen det enda på länge i flygcatering är att det finns på längre sträckor två alternativ. En mera lättare varmrätt och en mera mastigare. Bra. Men tyvärr påverkar detta inte, enligt min mening, den totala standarden på flygmaten. Här finns säkert en bra marknad för mat & vinkonsulenter. Resan tar sitt slut ca 10 timmar senare när vi landar på Aeroporto Int. Simon Bolivar i Maiquetia ca 25 km utanför Caracas. Vädret mkt varmt och kvavt. Men skönt för nu är det 32 dagars VACASIONE. Jag och min f.d. kollega från Ulla Winbladh blir väl mottagna på flygplatsen. En dryckesrepresentant från romfirman Santa Teresa står med en handskriven skylt med våra namn på. Sånt känns alltid välkommet. Hans namn är Jesus Morasso och är vår kontakt här i Venezuela. Efter ett kort stopp på hotellet så blir vi direkt inslussade i denna storstadsdjungel. För stor är den. Ungefär 5 miljoner invånare och ca 3 miljoner bilar, minst, vilket kanske säger en hel del om vilket kaos som råder här. Plus värmen. Kvällen blir lite introduktion utav vår värd om Caracas och resans första besök redan dagen efter. Vi provar några av landets maltdrycker samt också en känd inhemsk rom. Öl vid namn Solera, vilket är en medelfyllig öl, bra beska och sötma med ganska lång eftersmak. Polar är en annan storsäljare i Venezuela. Den mest kända och mest sålda. Från företaget Empresas Polar. Det tredje största företaget i Venezuela och en enormt stor koncern. Företaget är privatägd och säljer förutom öl och vin, matprodukter vilka de är ledande på, har skolor för utbildning, etc.

 

VI BLIR HÄMTADE AV JESUS. Han har ett företag med sin familj och är agent för bland annat Santa Teresa, en av landets mest kända romtillverkare. Andra kända romer från Venezuela är Cacique och Pampero. Dagen skall alltid börja med en kopp god kaffe enligt Jesus och inte kan vi säga nej till det. Vi stannar vid ett café och inte vilket som helst. En otrolig arom slår emot en av kaffe och choklad när vi stiger in i cafét. Vilket uppvaknande. Här finns det ett mkt stort utbud av kaffe, choklad etc. Det blir en café con leche med en saftig och god banankaka. Mums filibabba. Kaffet är förstås från Venezuela och smakar sagolikt. Kan inte bli färskare än så här. Vi beger oss därefter ca 1,5 timmes bilresa 12 mil sydväst från Caracas. Det första man slås av är när man lämnar storstaden är den otroligt gröna och vackra naturen. En enda stor exotisk trädgård. Här i distriktet Aragua mellan bergen ligger Hacienda Santa Teresa med dess plantager av sockerrör och tillverkningen. Vi blir mottagna av chef och teknisk direktör. Efter en kortare introduktion av företaget blir det rundvandring i fabriken där vi får all tänkbar information om destillationen, lagring etc. Själva plantagerna ligger mkt bra geografiskt mellan dessa berg för att få bästa tänkbara förutsättningar gällande väder och vind etc.
Efter denna mkt intressanta rundvandring så blir vi guidade in till ett laboratorige. Där har man förberett dagens överraskning. Blindprovning. Vi skall i deras provrum/bås få prova/analysera tre st drycker. Tre var i helt olika ordningsföljd. Enda ledtråd är att det är rom. Fråga ? Vilken tycker vi är den bästa samt att beskriva dem? Vilka har vi förstås inte en blekaste aning om. I varsitt bås med penna, protokoll och tre provglas kan provningen börja. Av färgen samt fatkaraktären kan det konstateras att det rör sig om tre årgångslagrade rom. Ytterligare analyser ger resultatet vilka dessa tre är enligt min provning. Troligen är nr 1. Cacique, nr 2. är Santa Teresa och nr 3. är Pampero. Efter provning så blir det lite småprat och provning av deras nya produkt Rom Orange, en licor de naranja a base de ron añejo. Mkt fyllig och god rom. En stund senare kommer en dam från laboratoriet tillbaks med våra protokoll och ett stort leende på läpparna. Vi har båda utsett alla tre produkter vid rätt namn samt att vi också tyckte bäst om just deras rom. Vilken fullträff både för dem och oss. Alltid trevligt när ens egna sinnen har rätt. Produkterna var enligt följande: En Santa Teresa Reserva 7-årig, en lagrad Cacique samt Pampero. De två sistnämnda treåriga. Efter denna trevliga provning blir det ytterligare provning av deras andra produkter i sortimentet och en efterföljande lunch. En mkt lyckad dag för både oss och Santa Teresa är slutresultatet.

Men dagen hos dessa mkt gästvänliga venezuelaner är inte ännu slut. Vid sidan av sitt arbete visar det sig att chefens stora fritidsintresse är hans jeep. 4-wheel drive och off road åkning. Så vi blir givetvis inbjudna att ta en liten åktur runt ägorna. Denna tur kommer jag inte att glömma och kan ej heller i detalj beskriva men kan nämna att den värsta berg och dalbana Gröna Lund har skådat ligger helt i lä. Har nog sällan haft så skoj. En riktig botanisering bland grönsakerna i 65 graders lutning, minst. På väg tillbaks efter en mkt händelserik och varm första dag så stannar vi vid en liten butik för att köpa något att släcka törsten med. Inne i butiken ser jag ett välkänt märke vid namn Polar. Jag inhandlar varsin dryck och färden går vidare. Men inte så värst länge. Denna dryck som för övrigt har underrubriken Maltin, med lite mindre bokstäver. Och sin alcohol är det också. Jag har köpt alkoholfri öl !! Har ni någon gång smakat öl utan alkohol? Gör inte det. Kan inte rekommenderas. Fy bubblan, säger i alla fall jag. Med ett stort skratt och en ny erfarenhet i livet går färden vidare tillbaks till Caracas.

 

INGA BLEKA SVENSKAR PÅ BEACHEN INTE. Idag är nästa besök inbokat av vår vän Jesus. Det gäller att ligga i. Vi har nu bara 30 dagar kvar och det vore synd om vi missade något innan hemresan. Dagens besök är hos El Rey, en producent av kakao. Mottagna blir vi av exportchefen . Lite prat om choklad och exportländerna de har. Marabou i Sverige känner de till men de har själva inga produkter (ännu) på den skandinaviska marknaden. Vi får se ett litet bildband om tillverkningen och provar därefter olika sorters kvalitet choklad med varierande kakaohalt. Från 41% till 58.5% och sist 70% vilket har en utsökt koncentrerad och intensiv smak. Måste i detta läge säga att Valhrona inte är prisvärt. Bra marknadsföring endast. Som avslutning får vi prova en vit choklad som är sammetslen och mild i smaken med vissa toner av citrus. Eftermiddagen gick åt till att ordna vidare transporter som skulle göras in i landet. På kvällen blir det fria aktiviteter med bla en tur upp bland bergen ovanför Caracas och till en restaurang vid namn Belle Vue. Utsikten på terrassen vi befinner oss på har en sagolik utsikt över staden. Vi dricker den goda ölen Solera och beställer in varsin bit kött vilket denna restaurang är känd för. Vi får efter en stund in 300g oxfilé. Var. Vilken bit. Mör och saftig och perfekt stekt. Till denna serveras en liten mixad sallad med salsa och två små bitar korv, chorizo och en blodkorv. Mkt gott. Vi somnade den kvällen mkt mätta och belåtna.

 

I VÄNTAN PÅ TAXIN som ska hämta oss tar vi en Café marrón, hälften kaffe, hälften mjölk. Idag skall vi lämna Caracas för vidare äventyr ut i landet. Efter ca 30 minuters väntan inser vi att den förbeställda bilen inte kommer i tid så vi tar första bästa lediga. Vi har en flyg att passa om ca 1,5 timme och det är morgon och "lite" rusningstrafik vilket här är ca 3 miljoner bilar i kaos. Väl framme vid inrikes blir det ytterligare en Café. Otroligt vad mkt kaffe magen tål här nere. Pling !! ljuder en signal och det är dags att gå till gate 12. Man räknar med att på inrikes så blir det givetvis ett mindre plan av storleksordning Fokker el liknande. När transfer- bussen slussar oss ut till plattan så blir man en aningens konfunderad. Framför oss står en mindre jet som ser ut att tillhöra någon rik oljemagnat från Maricaibo el dyl. Riktigt häftigt. Med endast en tredjedel av de 24 platserna fulla taxar vi ut på banan och med en snabb 45 graders sväng är vi uppe i luften och har Caracas bakom oss. Ett sådant här plan måste jag ha själv en dag. Statusfaktor NUMMER 1. Känner sig nästan lite privilegierad. Vi följer kusten österut 1 timme och närmar oss den lilla staden Curapaño. Känslan när vi än en gång svänger i 45 graders lutning in mellan bergen och i ett huj går ner och landar på en femöring är obeskrivlig. Snabbt bekvämt och extravaganza känns det. Denna flygresa var nog den trevligaste och mest prisvärda jag har gjort. Pris 600 kronor.

 

VI BLIR HÄMTADE av Signor Louis som kör oss ca 40 min österut till en liten håla som heter Rio Caribé. Här har vi bokat ett "all icluded". En egen privat beach med vajande palmer och växter, fruktträd i världens minsta dal och vik. Platsen vi nu är på heter Playa Uva. Isolerat från omvärlden och riktigt mysigt. Här om någonstans kan man koppla av från jobb, kommande julbord och annat vad man nu vill glömma där hemma.
Vi blir mkt väl mottagna av ägaren….-Welcome på bra engelska och all is included, upprepar han medan han häller upp varsin drink till oss och sig själv. Hans är tre gånger så stor, och då är vår bara ca 12 cl med mkt is. Vi pratar nu rom och Cacique. Utanför ägarens lilla hus svärmar kolibrin runt ett litet fågelbad och en trädgård som innehåller ett dussin olika fruktträd som papaya, bananplanta, lime och agave. Givetvis finns här gott om Uva, vilket i rak översättning betyder druva. De smakar lite som druvor. Men är nog en väldigt avlägsen släkting. Skall forska till lite senare i denna berättelse om vad den heter etc. De smakar lite bittra och har mkt mindre fruktkött och större kärnor än vanliga druvor som ex Vitis Vinifieras odlade druvor.

I två dagar blir det sol, bad och mkt mat. Ligga i hängmattan vid beachen och ständigt bli uppassad med lemonad och frukter. Helt OK. Till middagarna blir det både fisk och kött. Kyckling, Red Snapper är några av rätterna på menyn. Mkt Arepa äts det här. Det är majs pannkakor som ackompanjerar de flesta varmrätterna. De serveras ofta på sk Areperas där de vanligast är fyllda med ost, biff, skinka, räkor, bläckfisk, korv, ägg, sallad, avokado eller vad du nu kan tänka på. Kostar ca 10 kr och prisvärt, som oftast en bra mellanrätt, snack etc. Något annat vanligt förekommande är Yuca, en rotfrukt som närmast liknar en potatis men med mkt fler fibrer och mkt nyttig. Smakar bäst som friterad i små klyftbitar. Frukt finns i mängder och blir till olika blandade juicer. Tizana är en sådan dryck med blandade frukter i bitar med fruktjuice av något slag. Färskpressad juice är något som vi drack under hela resan. Banan, mango, apelsin, cocos, ananas, ja de flesta frukter har vi provat. Friskt och nyttigt alltså dagarna i ända.
Vi är de enda turisterna här nu och får också hela personalens uppmärksamhet. Endast ägaren och en av "allt i allo-gårdskarlen" kan engelska, de övriga pratar endast spanska med ibland en svår dialekt. Men med händer och fötter kan man alltid göra sig förstådd. Vi provar också en ny öl vid namn Brahma. Den är medelfyllig, frisk med liten beska och sötma, och är nog "folkets öl" ute i landet. Är mkt billig. Den billigaste vi drack kostade under tre kronor. Efter fyra dagar här är det tänkt att vi skall besöka en kaffe plantage men kommunikationsmedlen som ex telefon är obefintlig där vi nu är. Så vi får inte tag på vår kontakt genom chokladfirman El Rey. Synd för det hade varit intressant.

 

SISTA KVÄLLEN PÅ PLAYA UVA så blir det middag med vin, en Sauvignon Blanc av hyfsad kvalitet från Chile. Till så serverades en pescado guisado, fiskgryta med mango, yucca och andra rotfrukter. Vilken sorts fisk lyckades vi aldrig fastställa pga vissa språkhinder. Haj tror vi att det är. Nästa dag den 19 oktober och i 28 graders värme, låter väl skönt så säg, så tar vi lokala bussen från Curapaño vidare till Cumaná. Staden i sig självt har inte så mkt att visa men historiskt är det den äldsta överlevande i syd Amerika. Grundlades 1521 av spanjorerna. Har blivit raserad tre ggr av jordbävningar nästan totalt. Endast ett fåtal kolonialhus finns kvar. Staden med sina 250.000 invånare är mera känt för dess vackra omgivning och för avstamp för att ta sig till turistön Isla de Margarita. Finns visserligen ett litet fort Castillo de San Antonio de la Eminencia ovanför staden som ger en härlig överblick över staden och kusten utanför. Speciellt vid solnedgång. Restaurant El Comao, en rekommenderad fisk & skaldjursrestaurang blev kvällens besök. Mkt bra. Jätteräkor med salsa, mix sallad och kall Solera till.
Dagen efter blir det lite shopping och titt på stan, köp av vykort etc. E.m. stannar vi till på Fuente de Soda Jardin Sport, bredvid Plaza Bolívar, stans mest kända ölhak för ölfantaster. En bar som har det något annorlunda serveringssättet än andra barer. Servitörerna lämnar de tomma öl flaskorna på bordet för att när det är dags att betala summerar ihop tombuteljerna när dryckessessionen är över. Om flaskorna inte får plats så förses man med en tom kartong för de övriga och nästkommande rundor. Senare på kvällen kan det finnas en ansenlig mängd överfyllda kartonger runt alla bord. Mkt märkligt eller bara annorlunda. Vi lämnar i alla fall stället med ett snyggt och prydligt bord dekorerat med ett fåtal tomma maltflaskor.

Kvällens evenemang börjar med en liten arepas i "hålet i väggen restaurangen runt hörnet" och tilldrar sig senare på ett ställe vid namn El Drago. Stans bästa bar med bra rykte och ett stort sortiment av ädla drycker. Vi blir här bjudna av ägaren på stället på en lagrad rom av märket Pampero. När han sedan får veta att vi råkar vara i branschen (vem har skvallrat?) så måste vi prova ytterligare några rom av skilda märken. Och inte säger väl väluppfostrade svenskar nej. Efter denna trevliga spontana ägares provning blir det lite mat i magen, langoustine, innan vi tar oss hem till sängen.

 

FÄRDEN GÅR VIDARE mot nationalparken Mochima. Ca en timmes färd västerut mot havet. Otroligt vackert i denna orörd natur. Inga hotellkomplex eller annat som förstör. Vi har bokat och betalt för ett ställe som resebyrån rekommenderade oss i Caracas. Det visar sig nu att föregående ägare har flyttat hem till Frankrike och den nya ägaren är en kanadensiska. Vi ha helpension, utsikt mot havet och egen pool, låter väl inte så dumt va? Nu visar det sig ganska snart att maten här är väldigt diskutabel. Inte ens basic i våra ögon mätt. Första dagens frukost visar sig vara torrt mjukt bröd, lite kaffe och någon frukt. Allt? frågade vi. Bad att få åtminstone lite ägg och bacon till nästkommande dag. Och det fick vi. Två pyttesmå bitar stekt bacon, halvrostat bröd, samma som dagen innan samt lite vad vi tror är marmelad. Ett seriöst prat med ägaren visar sig förklara menyn. Hon har hjälp av någon lokal förmåga som kan basic, själv har hon aldrig drivit ett ställe som detta innan, eller huvudtaget något ställe. Hon frågade oss om vi hade några tips om hur att få snurr på stället. Hmmm, sa vi bara för oss själva, hon överlever inte länge i denna bransch. Vi ville visserligen äta vanlig sk husmansmat a´la Venezuela, men detta. Dagarna fyra spenderades på små öar utanför kusten bland mangroveträsken, palmtäta små nästan öde stränder och en helt ny flora av blommor och blad. Känns verkligen som en riktig VACASIONE.
På ön Isla Arepo hade vi en lat och solig dag. Som sällskap kröp det omkring ödlor storlek större. Leguaner. Eftersom det var ett naturreservat så var vi inkräktare och fick inte störa dem. Ön skyddades av en parkvakt som såg till att ingen ofredade dessa "små" varelser. De var ca metern långa. Några hade parkerat på våra badlakan, vilket vi har bildbevis på om någon skulle tvivla. På kvällen samma dag blev det en tur till grannbyn Santa Fe för att träffa lite andra turister. Vi beachen intog jag en trevlig middag bestående av Red Snapper, ris och lite grönt. Vid bordet satt några österrikare som sällskap. Att dricka fanns endast i vin en rosado. Tyvärr inte kall nog så österrikarna tyckte att lite is och soda skulle nog göra susen. Och måste nog erkänna att i denna tropiska värme smakade det inte allt för tokigt. Men bara i släcka-törsten-syftet så ni vet.

 

FÖLJANDE DAG ÅKER VI YTTERLIGARE FEM MIL västerut till Puerto La Cruz. Känd turistort och avstamp även här för båtarna till turistmeckat Isla de Margerita. Dit ska vi inte. Visar sig att det nu går direktflyg hemifrån dit. Inte precis någon Mallorca resa vi är ute efter inte. Nej. Tropikerna med djungel, farliga ormar och annat annorlunda som får en att glömma vardagen hemma. Och det har vi verkligen gjort. Någon frågade oss var vi kom ifrån häromdagen. Vi sa bara att långt bort norrut i närheten av eskimåerna, där bor vi i en liten igloo med isbjörnar som husdjur. Nästan sant eller hur? Vi skall nu stanna här i kväll för att senare ta oss söderut mot djungeln och alla farliga ormar. På kvällen beslutar vi oss för att som omväxlingsskull äta kinesiskt. Lite trötta på arepas etc. In i en mkt liten trång och varm lokal, ingen air-con eller fläktar. Kineser som knappt pratar varken engelska eller spanska. Men so what vi har ju VACASIONE så inget att hetsa upp sig för inte. Innan maten kommer in får vi lite bröd och kallt att dricka, närmare bestämt öl Polar. Efter första tuggan på det ugnsgräddade brödet kommer första surprisen in, eller ska jag säga krypandes/snubblandes. Ut ur brödet ragglar en liten kackerlacka. Inte speciellt stor men ändå, en KACKERLACKA! Jag tillhör inte den petiga typen som brukar bry mig. Speciellt inte efter två år i Mellersta Östern där vi åt dessa delikatesser mellan knäckebröd för att det knaprade ju i alla fall. Nåja jag kan ju i alla fall påpeka detta för våra väldigt "pratglada" kineser. Brödet åkte ut och strax in kom några nya bullar. Utan en min och några ord kom det in. Ett litet Sojju, hade kanske varit på sin plats, men inte här inte. I alla fall så kom även det varma in. Surprise två var ett faktum, gissa vad de gjorde med min kollegas mat!!!! Jo de flamberade några kycklingbitar med bambuskott vid bordet. Otrooroligt! Hade man aldrig kunnat räkna ut. Men surpris tre kom också samtidigt. Inget RIS! Vafalls? Serverar ni inte ris till maten på denna kineskrog frågade vi försiktigt? Ville inte reta upp den så annars "alerta" personalen. De tittade bara konstigt på oss och efter tio minuter fick vi lite RIS. Tack. Inte mkt tips på notan denna kväll. Vad jag åt. Ja detta var nog den enda kväll jag inte kom ihåg vad jag själv åt. Kändes inte så viktigt att komma ihåg. -Jo sorry, jag åt ju ris!

 

VI TAR MORGONBUSSEN SÖDERUT till Ciudad Bolívar. Denna resa är nog överraskningarnas resa. På bussen visade man en videofilm av amerikanskt ursprung och dubbad på spanska. Men inte gjorde väl det mig något. Förstod ju precis allt.!!!! Alldeles sant. Ljuger inte alls. Vet ni varför ? Jo det var exakt samma film som jag såg i Mexico på bussen mellan Mexico City och Guadalajara i februari tidigare i år. Otrooroligt! Hur många videofilmer finns det i hela världen???? Jag bara frågar. Vi tar 4,5 timmar senare in på Hotel Colonial. I denna stad kom Simon Bolívar 1817 starax efter att den blivit befriad ur spanjorernas kontroll. Han satte här upp en bas för den militära operation som senare visade sig vara den som ledde fram till Venezuelas självständighet. Det var också här i Angostura som de brittiska legionärerna slog sig samman med Bolívar för att senare befriade Colombia. Nu är det den stora bron över floden Orinoco som har fått namnet Angostura. Tidigare tappades den kända Bittern på flaska här. Till äran av landets store hjälte så döptes staden 1846 till Ciudad Bolívar. Denna stad är också sista utpost innan de stora djungelområdena. Härifrån går det bara att resa med flyg vidare söderut. Som ex till det kända Canaima och Salto Angel. Världens största vattenfall. Vi stannar två dagar här. Inköp av myggolja och det sista nödvändiga innan det stora äventyret kan börja. Lite turist en dag när vi tittade på de gamla fina kolonialhusen. De bäst bevarade finns i Venezuela och då här i Ciudad Bolívar. Till kvälls blev det libanesiskt till middagen. Helt OK. Homos, Tabouli och Falaffel stod på menyn. Dryck: Öl Brahma. Som sällskap hade vi två grabbar från Östersund vilka vi mötte under dagen. Rätt ovanligt att se så mkt turister samtidigt på ett ställe annars i detta stora land. Men detta är en av de turisttätaste då alla samlas här i avvaktan på flyg till Canaima, Amazonas eller den brasiliansk gränsen.

 

NU BÖRJAR ÄVENTYRET MED STORT Ä. Flyg i ca 1 timme till Canaima Base Camp. Därifrån utgår de olika turerna ut i djungeln och till Angel Falls. Detta är Venezuelas turistmål nr 1.Vi har bokat en tre dagars tur med kanot för att se på natur och detta gigantiska vattenfall. Från och med nu kommer denna resa endast ett tag framöver att beskrivas med ord som otroligt, fantastiskt, amazing och gigantiskt. Denna natur måste bara ses. En enda stor exotisk trädgård. Venezuela har länge kallats för The Lost World. Vi tar plats i en kanot med två italienare, två österrikare, guide samt två inhemska Pemónindianer vilka är de som styr vår båt. På denna båt finns en snurra av märke Evinrude på ca 35 hk. Och i reserv en likadan. För säkerhets skull. Redan efter ca 20 min stannar vi för att bada under ett stort vattenfall., Salto Sapo. Vi går in under själva fallet vilket är som gigantisk dusch. Och med en otroligt vacker utsikt över landskapet. Vi passerar strax efter vårat dopp en stor slätt med enastående utsikt. Inte vilken som helst utan den som är med i filmen Jurassic Park. Vissa delar spelades in här samt på Costa Rica.

Vi tar oss vidare under ca två timmars färd upp för floden mot destination Angel Falls. Vi skall stanna ca halvvägs för nattlogi. Man känner sig verkligen ett med naturen när man i en liten kanot långsamt färdas på floden sakta klättrandes upp för små forsar. På båda sidor om oss har vi regnskog samt i fjärran kan man skymta höga bergstoppar med toppen gömd i dimman. Men dessa toppar finns faktisk inte bakom dimman vilket man kan tro. Bergstopparna heter här Tepui. De ser ut som avkapade berg med plattformar. De har bildats under de senaste två miljarder år och erosion har gjort att endast den hårda bergsmaterian är kvar av ursprunget en typ av sandsten. Här växer också en fauna mera intensivare och flerfaldig än någon annanstans på hela jorden. Över 2000 olika växtarter. Och djur. Förutom papegojor finns det puma, anakonda och boaormar, cajmaner- en kusin till alligatorn. De flesta vilda djur ser man inte i djungeln då de mest flyr människan.

På eftermiddagen stannar vi till vid vårat nattläger, Camp Orqidea. Orkidén är landets nationalblomma. Vi ska bo i ett större skjul med några luckor som skyddar oss mot oväder vilket här kommer ibland under regnperioden. Sängar finns ej, endast hängmattor, varsin som redan är upphängda när vi anländer. Det blir varm choklad och lite kex som första mat. Mkt välkommet. Man blir lätt både hungrig och törstig ute i naturen. Mkt frisk luft på en dag. Vid middag senare bjuds det på kassler, ris och cole-slow. Dryck är endast under denna tredagars tur limonad som cola, sprite och juice. När solen har gått ner summerar vi alla dagens första intryck till en liten Grappa. Mkt förståndigt tänkt av detta österrikiska par som har med sig varsin liten fickplunta. Den grappan satt bra det kan jag lova. Jag drar nu moskitnätet över mig och kryper ner under filten. Endast ett litet tjattrande av papegojorna utanför som håller mig vaken. Sätter lite fart på hängmattan och blir snart invaggad för gott denna dag ett i djungeln.

 

REVELJ KLOCKAN 06.30 - HU SÅ TIDIGT. Vi vaknade inte till ljudet av väckarklockan utan till oväsendet från 15-20 papegojor. Rulla ut ur moskitnätet och snabbt få något varm i sig, det är det som nu gäller. Lite småkyligt på morgonkröken. Snart har temperaturen ökat och det är efter frukosten dags för vidare äventyr. Framför har vi ca 3 timmars båtfärd. Gissa vad vi möter efter ca 30 minuter? Jo de två grabbarna från Östersund, som nu är på väg i motsatt riktning. Av alla platser i hela Venezuela så just här. Ganska otroligt då det finns ett antal olika turer etc. Vidare så blir det mera forsar och uppför hela tiden. Det är nu i slutet på regnperioden vilket medför att det inte alltid är så djupt vatten. Vid några tillfället får vi faktiskt kliva ur kanoten och i vattnet, jodå visst blev vi våta, och dra den uppför. Efter ca 25-30 forsar senare är vi framme. Vi drar upp kanoten halvvägs på land. Nu är det bara 1 timmes "promenad" upp till vattenfallet. Hua igen! Vi går rätt ut i djungeln bland buskar och lianer sakta uppför bergskammen. Hela tiden över tre decimeter höga rötter från dessa jätteträd. Inte precis lättforcerad terräng. Det skall visst finnas ormar här men det är inget vi ser, även om alla låtsas om som det inte finns, så nog har alla ett halvt öga öppet efter en eventuell orm. NU ser vi delar av vattenfallet skymta bakom de sista stenrösen. Väl framme sätter alla sig ner på en sten och håller i sig. Dels för att inte ramla ner från den lilla klippan vi har intagit för att få bästa möjliga vy. AHHHH! Vilken utsikt och vilket vattenfall. Angel Falls, världens största, med en höjd av 979 meter. Med en fri fallhöjd på 807 meter. 16 gånger högre än Niagara Falls. Stunning, Amazing och Beautiful är bara några av orden.

Utsikten mot bergen mittemot och hela naturen omkring är verkligen storslagen. Bästa tiden att se fallet är nu under slutet av regnperioden. Någon vecka till och det bara droppar vatten ner. Man kan visserligen ibland ha otur att det är rejäl dimma, vilket då gör att man bara får vänta. Lite svårt om man bara har ett visst antal timmar/dagar på sig. Alternativt är att från Canaima ta en liten Cessna och flyga förbi fallet. Säkerligen en bättre vy , men man kan lika gärna ha otur och inte se ett smack. Och flygturen är inte gratis. Inte kanotturen heller. Men ett mkt säkrare resultat utlovas. Innan vi går ner igen så tar vi en rulle foton och ett litet bad i foten av berget där en liten bassäng har bildats. Nu bara en timmes svår terrängs promenad tillbaka till kanoten. Där det utspisas nygrillad kyckling med mix sallad och färsk frukt. Gissa om vi åt . Hungriga som ……
Tillbakafärden mot campen gick snabbt endast 2 timmar. Nedförsbacke hela vägen. Sista biten kom det ett rejält monsunregn. Himlen alldeles svart och inte långt ifrån att kanoten blev översvämmad. Väl tillbaka vid campen blir det lite varm kaffe följt av middag, kalops med spagetti, Pepsi och en liten skvätt av våra trevliga österrikares goda värmande grappa. Den kvällen somnade man väldigt fort. Följande dag blir det en lugn tur tillbaka till Canaima Base Camp. En alldeles oförglömlig naturupplevelse. Kan rekommenderas till fullo om ni skulle ha vägarna förbi. Eftermiddagen blir det flygtransport västerut ca 3 timmar vidare till staden Mérida beläget på 1625 meter över havet i Anderna. Med ett klimat som riktigt behagligt, svensk högsommar. Med bergsklättring och ett stort urval av olika aktiviteter gör Mérida till ett mkt populärt resmål bland backpackers och oss vanliga turister.

Vi tar in på en liten posada där vi stannar i ca 4 dagar. Venezuela är ganska billigt land att resa i. Mérida är det klart billigaste stället i hela landet och ändå en liten storstad, 220.000 inv. Vi betalar ca 10.000Bs per natt. Ca 150 Skr. Bra och mkt prisvärt. Snyggt och rent.

 

VI LETAR EFTER EN TREVLIG DAGSTUR och bestämmer oss för en bergstur upp till 4000 meters höjd. Första anhalten blir ett litet stopp vid en tillsynes vanligt hus vid vägkanten. Visar sig snart vara ett känt ställa att köpa hemgjord marmelad på. Ägaren säljer hemmagjord marmelad och inte vilken smak som helst. Han har över 200 olika. Alla möjliga blandningar. Vi får provsmaka ett stort antal. Efterett tiotal orkar vi inte mera. Färden går vidare upp bland bergen. En perfekt dag med soligt och molnfritt väder. Vad som skiljer sig här mot hemma är att det är träd och växtlighet långt över 1500 meter vilket hemma är ungefär gränsen. Vid ca 3000 m stannar vi jeepen. Vi har två guider med oss som pratar utmärkt engelska. Med i jeepen också en tredje passagerare. En engelsk tjej. Vi vandrar uppför i långsamt tempo, man känner redan efter några hundra meter att luften börjar bli lite tunn. Vid 3400 m höjd vikar vi av in i en liten ravin. Här ska vi ha picknick säger våra guider. Runt hörnet bakom en buske, mitt i ingenstans, finns det en varm källa. Kläderna åker av och följande två timmar tillbringar vi i en varm mkt het källa på 3500 meters höjd. Mat: fruktsallad och kalla drycker. Vilken picknick. Temp på vattnet är garanterat inte under 35 grader. Med i vattnet har vi kvistar av Eukalyptus som vi plockat från träd på vägen upp. Sägs vara hälsobringande. Luktar gott gör det också. Inte vilken picknick som helst. Färden går vidare upp till 4000 m höjd. Här ett snabbt stopp för att ta en smörgås och något varmt. För kallt är det. +2 grader. Gissa om vi fryser. Händerna är stelfrusna och vi har inte precis någon bra vinterutrustning. Bra planering, eller ? Vi tar oss ner ca 300 meter för att besöka ett reservat för "the great Condor" Här har man lyckats att föda upp fyra st kondorer. Har varit snudd på utrotade. En av dem finns i en stor bur här. Uppväxt i fångenskap. Den är inte lite stor. Ca 5 meter mellan vingarna. Utsikten härifrån är helt fantastisk. Vi tar oss sedan sakta ner mot Mérida igen. Vi har på denna dag fått lite färg på näsan. Rudolf med röda mulen…ni vet. Hur vår vän den f.d. bleka engelska tjejen ser ut det törs vi inte berätta. Middag blir något som är välkänt här. Trouchta de Ajillo. Forell. Serveras på de flesta restauranger med självaktning. Inte riktigt säsong när vi är här men det smakar gott i alla fall. Skall egentligen vara nyf&a