Allt du vill veta om svenska statsministrar sedan 1858
Rosenbad i Stockholm - Statsministerns kontor
Sveriges statsministrar genom tiderna

The Swedish flag, from the 16th century Här finns kort biografi om Sveriges alla statsministrar. Stefan Löfven är landets 35:e statsminister, om vi startar räkningen när Louis De Geer tillträdde som justitiestatsminister och i praktiken blev regeringschef, även om ämbetet inte infördes officiellt förrän 1876.

Då skapades statsministerämbetet genom att de två jämbördiga "excellenserna" i kungens statsråd delades upp i tre ministerposter. Justitiestatsminister och utrikesstatsminister blev statsminister, utrikesminister och justitieminister.

Tidigare utsågs såväl statsministern som övriga statsråd av kungen. I dag röstar riksdagen fram statsminister, som på eget mandat till- och avsätter statsråd i regeringen.

Louis De Geer 1. Hovrättspresident Louis De Geer 1858-70, 1875-80
(liberal)

Sveriges yngste statsminister som lade grunden till Sveriges 100 år av rekordtillväxt 1870-1970.
2. Hovrättspresident Axel Adlercreutz, 1870-74
(konservativ)

Barnrikaste statsministern - pappa till tio barn.
3. Justitierådet Edvard Carleson, 1874-75
(konservativ)

Övertygad om att staten strikt bör hålla sig till sina rättsliga uppgifter och inte gynna enskilda intressen.
4. Godsägare Arvid Posse, 1880-83
(lantmannapartiet)

Greven som blev bondehövdning, men ensam partiföreträdare i sin egen regering.
5. Justitierådet Carl Johan Thyselius, 1883-84
(konservativ)

Sveriges förste icke adlige statsminister, därtill den äldste (72 år).
6. Ämbetsman Robert Themptander, 1884-88
(liberal)

Orsakade första politiserade valrörelsen 1887, då han höll fast vid frihandel trots växande tullvänlig opinion.
7. Riksmarskalk Gillis Bildt, 1888-89
(konservativ)

Farfars farfar till statsminister Carl Bildt.
8. Godsägare Gustaf Åkerhielm af Mariannelund, 1889-91
(protektionistiska majoritetspartiet)

Avgick efter politisk affär, då han hotat att "tala svenska" med norrmännen.
9. Godsägare Gustaf Boström, 1891-1900 och 1902-05
(nya lantmannapartiet)

Var så högaktad av Oscar II att denne hotade att abdikera om inte Boström stannade som statsminister.
10. Amiral Fredrik von Otter, 1900-02
(obunden)

Ende statsminister som varit forskningsresande och i aktiv militärtjänst i krig.
11. Justitierådet Johan Ramstedt, 1905 (april-aug)
(obunden)

Tvingades avgå på grund av undfallenhet mot Norge.
12. Bruksägare Christian Lundeberg, 1905 (aug-nov)
(protektionistiska majoritetspartiet)

Förste industriledaren som blev statsminister, löste unionskrisen med Norge på 95 dagar.
13. Advokat Karl Staaff, 1905-06 och 1911-14
(liberala samlingspartiet)

Statsministern som i strid med kungamakten gjorde demokratisering ofrånkomlig. Ende ogifte.
14. Direktör Arvid Lindman, 1906-11 och 1928-30
(högerpartiet)

Förste statsministern som höll valtal, gjorde intensiva valtunéer med flyg och introducerade valaffischer.
15. Professor Hjalmar Hammarskjöld, 1914-17
(konservativ)

Tog in på hotell i Stockholm för kort sejour som statsminister efter borggårdskrisen, men så kom första världskriget.
16. Tobaksfabrikör Carl Swartz, 1917 (mars-okt)
(högerpartiet)

Lyckades avvärja svåra kravaller i ryska februarirevolutionens efterföljd
17. Professor Nils Edén, 1917-20
(liberala samlingspartiet)

Statsminister i den första fullt ut parlamentariska regeringen med majoritet i andra kammaren.
18. Redaktör Hjalmar Branting, 1920, 1921-23, 1924-25
(socialdemokratiska arbetarepartiet)

Ende statsministern som fått Nobelpris (fredspriset 1921).
19. Landshövding Louis De Geer Jr, 1920-21
(obunden)

Sparkad av sina egna ministrar. Son till statsminister med samma namn.
20. Landshövding Oscar von Sydow, 1921 (feb-okt)
(obunden)

Statsministern som avskaffade dödsstraffet.
21. Professor Ernst Trygger, 1923-24
(nationella partiet)

Ledande motståndare till allmän rösträtt och parlamentarism, men som anpassade sig till de nya villkoren.
22. Folkskollärare Rikard Sandler, 1925-26
(socialdemokratiska arbetarepartiet)

Ende socialdemokrat som varit statsminister utan att vara partiledare.
23. Redaktör Carl Ekman, 1926-28 och 1930-32
(frisinnade folkpartiet)

Förste arbetargrabben som blev statsminister.
24. Grosshandlare Felix Hamrin, 1932 (aug-sept)
(frisinnade folkpartiet)

Kortvarigaste statsministern - 50 dagar på posten.
25. Partiledare Per Albin Hansson, 1932-36 och 1936-46
(socialdemokratiska arbetarepartiet)

Förste yrkespolitikern på statsministerposten.
26. Lantbrukare Axel Pehrsson i Bramstorp, 1936 (juni-sept)
(bondeförbundet)

Förste bonden som blev statsminister.
27. Partiledare Tage Erlander, 1946-69
(socialdemokratiska arbetarepartiet)

Världsunik med 23 år i sträck som regeringschef i ett demokratiskt land.
28. Partiledare Olof Palme, 1969-76 och 1982-86
(socialdemokratiska arbetarepartiet)

Ende statsminister som mördats.
29. Lantbrukare Thorbjörn Fälldin, 1976-78 och 1979-82
(centerpartiet)

Ende statsminister på 70 år som inte varit yrkespolitiker sedan ungdomsåren.
30. Partiledare Ola Ullsten, 1978-79
(folkpartiet)

Statsministern som halverade sitt parti i ett val.
31. Partiledare Ingvar Carlsson, 1986-91 och 1994-96
(socialdemokratiska arbetarepartiet)

Efterträdde sig själv som statsminister efter regeringskris i februari 1990.
32. Partiledare Carl Bildt, 1991-94
(moderata samlingspartiet)

Också farfars farfar, Gillis Bildt, var statsminister.
33. Partiledare Göran Persson, 1996-2006
(socialdemokratiska arbetarepartiet)

Kallades som kommunalråd "HSB" - han som bestämmer.
34. Partiledare Fredrik Reinfeldt, 2006-2014
(moderata samlingspartiet)

Statsministern som utförde 'extreme makeover' på sitt parti och vann historisk seger.
35. Fackföreningsledaren Stefan Löfven, 2014--
(socialdemokratiska arbetarepartiet)

Statsministern som inte suttit i parlamentet innan han valdes till partiledare och regeringschef.
Stora riksvapnet, utformat av Karl Knutsson Bonde 1448



Mer information:
2 oktober 2014
Dick Erixon


In English