Mest betydelsefulla statsministrar

 

Det är givetvis omöjligt att göra en helt rättvis rangordning av Sveriges mest betydelsefulla statsministrar. Men det är likväl intressant att jämföra innehavarna av ämbetet med varandra. Listan nedan startar utifrån den enda objektiva faktauppgiften – den tidsrymd som respektive statsminister innehaft ämbetet. Sedan har personer lyfts upp eller flyttats ned. Skälen till omflyttningarna anges.

 

No

Statsminister

Tid ( * )

Motivering

1.

Louis De Geer

1858-70, 1875-80

liberal

17 år (2)

Lade grunden för Sveriges rekordtillväxt 1870-1970 och utvecklingen från fattigt bondeland till ett av världens rikaste länder. Reformerade landets politiska liv genom att ersätta ständerna med tvåkammarriksdag som överlevde honom i nära 100 år. Förhindrade svenskt krig mot Tyskland 1863.

2.

Per Albin Hansson

1932-36, 1936-46

socialdemokrat

13 år (3)

Lanserade ”folkhemmet” vilket gav svenskarna en effektiv nationell självbild som ännu idag finns i mångas medvetande. Lotsade Sverige genom andra världskriget och formulerade en samförståndspolitik som kom att ge politiskt lugn under flera decennier efter hans död.

3.

Arvid Lindman

1906-11, 1928-30

högerman

7 år (6)

Modererade rojalister och högerkrafter för att undvika upptrappning till politiska våldsaktioner i likhet med det finska inbördeskriget mellan vita och röda. Skapade valkampanjer av svensk modell.

4.

Hjalmar Branting

1920, 1921-23, 1924-25

socialdemokrat

2 år (17)

Europas förste socialist som blev statsminister på fredlig och demokratisk väg. Var garantin för att arbetarrörelsen inte skulle ta till våld i kampen mot kungamakten. Betydelsefull också på den internationella arenan.

5.

Karl Staaff

1905-06, 1911-14

liberal

3 år (14)

Förste etablerade statsmannen som stred för att parlamentarisk demokrati skulle ersätta kungamakt och mötte hårt motstånd. Tvingades avgå efter borggårdstalet där kungen kraftigt tog avstånd från sin statsminister.

6.

Olof Palme

1969-76, 1982-86

socialdemokrat

10 år (5)

Avvek från samförståndspolitiken och skapade i tidens anda hård ideologisk konfrontation med ”borgarna”. Sverige avvek från övriga västländer genom högre skatter och starkare stat. Betydelsefull också på den internationella arenan.

7.

Thorbjörn Fälldin

1976-78, 1979-82

centerpartist

5 år (8)

Självklare ledaren när socialdemokraternas 44 åriga maktinnehav bröts och borgerlig regering bildades. Begränsade statsmaktens expansion för första gången under efterkrigstiden.

8.

Tage Erlander

1946-69

socialdemokrat

23 år (1)

Ärvde samförståndspolitiken som skapade politiskt lugn. Stabil tillväxt innebar att alla fick det bättre utan politiskt ingripande. Gick i koalition med bondeförbundet för att säkra regeringsmakten.

9.

Gustaf Boström

1891-1900, 1902-05

konservativ

12 år (4)

Överbryggde motsättningar mellan frihandlare och protektionister. Moderniserade försvaret med värnplikt, vilken andra misslyckats med under 20 år. Förmådde dock inte lösa unionskrisen 1905.

10.

Robert Themptander

1884-88

liberal

4 år (11)

Genom hårdnackat försvar av regeringens politiska linje till förmån för frihandel orsakades Sveriges första politiska valrörelse 1887, i vilken regeringssidan segrade.

11.

Christian Lundeberg

 

95 dgr (31)

Konflikten med Norge om unionsupplösning hade trappats upp. Genom samlingsregering löstes krisen på 95 dagar.

12.

Nils Edén

 

3 år (16)

Manifesterade parlamentarismens definitiva seger genom sitt tillträde. Införde omedelbart allmän och lika rösträtt.

13.

Carl Swartz

 

7 mån (27)

Hade lugnade effekt på de heta stämningarna efter tsarens fall i ryska februarirevolutionen. Underlättade övergången till parlamentarism, istället för att försvåra den.

14.

Arvid Posse

 

3 år (12)

Förste partimannen som blev statsminister och bröt därmed traditionen att statsministern i första hand behövde kungens personliga förtroende.

15.

Carl Ekman

4 år (9)

Fick som aktiv vågmästare i riksdagen stort inflytande, fällde fyra regeringar och blev själv statsminister.

16.

Ingvar Carlsson

7 år (7)

Ledde Sverige in i Europeiska Unionen.

17.

Carl Bildt

3 år (13)

Förhandlade fram villkoren för Sveriges EU-inträde.

18.

Axel Adlercreutz

4 år (10)

Fick inte stöd för sin försvars- och skattepolitik.

19.

Hjalmar Hammarskjöld

3 år (15)

Lyckades inte hålla ihop regeringen trots världskrig.

20.

Fredrik von Otter

2 år (18)

Fick inte stöd för sin försvars- och skattepolitik.

21.

Gustaf Åkerhielm

2 år (19)

Lyckades inte bryta dödläget om försvars- och skattepolitik.

22.

Gillis Bildt

2 år (20)

Lyckades inte överbrygga motsättningarna om tullar.

23.

Ernst Trygger

2 år (21)

Lyckades inte lösa försvarsfrågan.

24.

Rickard Sandler

1 år (22)

Föll på radikal arbetsmarknadspolitik.

25.

Ola Ullsten

1 år (23)

Karaktär av expeditionsministär i väntan på val.

26.

Edvard Carleson

1 år (24)

Karaktär av expeditionsministär i väntan på De Geer.

27.

Carl Johan Thyselius

11 mån (25)

Karaktär av expeditionsministär i väntan på ny regering.

28.

Oscar von Sydow

8 mån (26)

Karaktär av expeditionsministär i väntan på val.

29.

Axel Pehrsson i Bramstorp

99 dgr (30)

Karaktär av expeditionsministär i väntan på val.

30.

Felix Hamrin

50 dgr (32)

Karaktär av expeditionsministär i väntan på val.

31.

Johan Ramstedt

108 dgr (29)

Avgick efter att snabbt ha misskött unionskrisen.

32.

Louis De Geer d y

121 dgr (28)

Sparkades efter misstroendeyttring från samtliga statsråd.

 

( * ) Inom parentes: statsministrarnas rangordning utifrån längst tid på posten. (1) har således varit statsminister längst av alla och (32) kortast av de 32 före detta svenska statsministrarna.

 

Sammanfattning:

No 1-2: De två mest betydelsefulla statsministrarna höjer sig över alla andra. Inte för sin långvarighet på taburetten, utan för att de så starkt påverkat landets utveckling att deras arv levde kvar i många decennier efter deras död. Louis De Geer var själv förebilden för statsministerämbetet och tvåkammarriksdagen, vars arkitekt han var, innebar en revolution av landets politiska liv och en förutsättning för demokratiseringen som följde. Per Albin Hansson var inte upphovsmannen till folkhemsbegreppet, men han skapade en så stark och levande berättelse kring folkhemmet att den blev synonym med svenskarnas nationalkänsla och satte ramen för landets utveckling under decennier.

 

No 3-5: De möjliggjorde trots motstridiga politiska uppfattningar en fredlig övergång från kungligt envälde till demokrati. Lindman höll tillbaka den gamla makten och dess överväldigande militära och polisiära styrka. Branting använde sitt stora personliga förtroendekapital i arbetarrörelsen för att avvisa alla propåer om väpnad kamp. Staaff beredde vägen för demokratisering och fick som föregångare ta emot omåttlig kritik.

 

No 6-7: De dominerade i 15 år den politiska scenen. Palme bröt samförståndet och radikaliserade socialdemokratin och Sverige blev ett internationellt uppmärksammat experiment mellan kommunism och kapitalism. Fälldin svarade för ett historiskt trendbrott då statsmakternas expansion bröts för första gången i modern tid.

 

No 8-9: De regerade båda under lång tid, men under relativt lugna perioder. Erlander förvaltade samförståndspolitiken. Boström hittade lösningar på gamla olösta problem.

 

No 10-17: De spelade på olika sätt avgörande roll i sin samtid, men inte i lika betydelsefulla frågor eller inte i lika central position som högre rangordnade.

 

No 18-24: De gjorde allvarligt menade försök att lösa sin tids svåra frågor, men misslyckades och avgick.

 

No 25-30: Ingen räknade med att dessa skulle uträtta något stort eftersom tidpunkten för deras avgång var bestämd vid deras tillträde. De håll taburetterna varma i väntan på någon annan.

 

No 31-32: De gjorde snabbt avgörande misstag och sparkades.

 

Kommentarer:

a) Det är svårt att skilja på insatser under utövning av statsministerämbetet och så som statsman utanför regeringen. Exempelvis gjorde Hjalmar Branting sina viktigaste insatser före statsministertiden.

b) Det kan vara okonventionellt, men här värdesätts även det en innehavare av ämbetet avstått från att göra, men kunnat göra. Exempelvis kunde Arvid Lindman ha givit sitt stöd för en politik där kungamakten försvarade sin grundlagsfästa ställning med våld, men istället arbetade han mot en sådan utveckling.

c) Tjänstgörande statsminister deltar inte i listan. Göran Persson har hittills varit statsminister i drygt 5 år och skulle om han avgår efter valet 2002 vara den sjätte i längd på posten, precis före Arvid Lindman och Ingvar Carlsson.

 

Kuriosa:

Medan fadern Louis De Geer toppar listan hamnar sonen Louis De Geer på sista plats.

 

Synpunkter och kritik kan med fördel lämnas till dick@erixon.com

 

Tillbaka

 

2001-06-26  / Dick Erixon