RiksdagspartierPartikartans färger

 

Eftersom partibildningar före 1917 ofta var lösa sammanslutningar av ledamöter i riksdagen snarare än organisationer med förankring bland väljarna, är det inte självklart vilka klubbar som kan definieras som partier och vilka som inte var det. Än svårare är det att kortfattat återge vilket deras politiska program var, om de ens hade uttalade ståndpunkter. Under 1800-talet var social tillhörighet viktigare i val av vilken gruppering ledamöterna anslöt sig till, än politiska åsikter. Dessutom hade första kammaren (FK) sina partibildningar och andra kammaren (AK) sina. Först en bit in på 1900-talet gick grupperingar över gränsen mellan kamrarna samman i en partiorganisation.

 

Här görs dock ett försök att ytligt definiera betydelsefulla och inte helt kortvariga partibildningar. Kartans är ritad fritt efter Sten Carlssons svart-vita illustration i Tvåkammarriksdagen, band 1 (Sveriges Riksdag, 1988).

 

 

Alternativ process: Tendens:
konservativa
 

Indigoblå färg anges för konservativa grupperingar som slår vakt om kungamakten, försvaret och kyrkan. Och motverkar parlamentarism och frihandel. Klarblått antyder att de markerade partierna har konservativa drag och är försvarsvänliga, men står för frihandel och marknadsekonomi.

 

 

Alternativ process: Tendens:
center

 

Grön anger pragmatiska partier i den politiska mitten där landsbygdsperspektivet är tydligt. Begränsad statsmakt och stor sparsamhet var inledningsvis dominerande drag. Ljusare grön markerar frihandelsvänner och mörkare grön protektionister.

 

 

Alternativ process: Tendens:
Klassiskt liberal
 

Ljusblått indikerar partier på klassiskt liberal grund, d v s motstånd mot kungamakt, adel och statliga privilegier. Kallades därför ”vänster” under 1800-talet. Istället för expansiv statsmakt förespråkas individuell frihet, frihandel och marknadsekonomi.

 
 
Alternativ process: Tendens:
socialliberal
 
Gul färg markerar partier på liberal grund, men som försvarar statsmaktens expansion med sociala motiv.
 
 
 
Alternativ process: Tendens:
Social-demokratisk
 
Rött står för socialistiska partier som förespråkar expansiv statsmakt och intar restriktiv hållning till marknadsekonomi. 
 
 
 
Alternativ process: Tendens:
kommunistisk vänster
 
 
Mörkare röd markerar socialistiska utbrytarpartier med kommunistiska eller radikala vänsterståndpunkter.
 
 
 
Tillbaka till kartan 
 
2001-12-21 / Dick Erixon