Karl Staaff (18601915)
Advokat, partiledare, riksdagsman 18961915 (AK).

Statsminister:
7 november 1905 - 29 maj 1906 och 7 november 1911 - 17 februari 1914.

Politisk tendens:
Liberala samlingspartiets ordförande.

Kuriosa:
Förste partipolitikern i modern mening som blev statsminister. Ende ogifte.

Karriär:
Ursprungligen advokat ägnade han sig från sekelskiftet huvudsakligen åt politik, såväl hans far som farbror hade varit ledamöter av riksdagen. Som liberal verkade han under hela sin politiska karriär för allmän rösträtt och ett parlamentariskt styrelseskick som flyttar makten från kungen till riksdagen. I sekelskiftet började partier ta form, bland annat Liberala samlingspartiet. I egenskap av ledande liberal kraft i riksdagen blev Staaff från 1907 också formellt ordförande i detta parti.

Karl Staaff var konsultativt statsråd i Lundebergska samlingsregeringen och bidrog till det fredliga resultatet av förhandlingarna i Karlstad med norrmännen om unionsupplösningen. Efter partiets stora valframgång 1905 fick han kungens uppdrag att bilda Sveriges första regering byggt på ett parti. Flera av statsråden var dock enligt äldre praxis obundna. Regeringens huvuduppgift blev att lösa rösträttsfrågan men mötte starkt motstånd i riksdagen eftersom förslaget uppfattades som radikalt. Staaff sökte få till stånd nyval av andra kammaren men fick nej från kungen. I maj 1906, efter bara sex månader, avgick regeringen. Rösträttsfrågan för män kom att lösas förutan Staaff 1907.

1911 återkom han som statsminister trots motstånd från kungen, stödd i riksdagen på en majoritet av liberaler och socialdemokrater. Den stora stötestenen blev nu försvarsfrågan. Staaff motsatte sig en ökning av försvarsutgifterna och en förlängning av övningstiden och kom därför i motsatsställning till såväl högern, kungen som den allmänna opinionen. I skuggan av ökad oro ute på kontinenten fick den folkliga insamlingen av medel till pansarfartyg ett mycket starkt stöd. Staaff var i otakt med tiden.

I februari 1914 ägde bondetåget rum, varvid Gustaf V uppvaktades av en stor mängd försvarsvänner. I sitt tacktal uttalade sig kungen mot regeringens försvarspolitik, vilket ledde till Staaffs avgång och till en parlamentarisk kris som resulterade i nyval våren 1914. I detta val och i höstens ordinarie val, kort tid efter skotten i Sarajevo och första världskrigets utbrott, gjorde liberalerna mycket kraftiga valförluster, från 102 mandat till 57 i riksdagens andra kammare. Liberalernas förluster och krigsutbrottet innebar att de politiska striderna lades åt sidan och den ämbetsmannaregering som efterträdde Staaff kunde sitta kvar. I samband med borggårdskrisen och det efterföljande valen utsattes Staaff för en omfattande smutskastning. Han avled året därpå.

Karl Staaff var en målmedveten och kompromisslös politiker, som väckte starka känslor bland såväl anhängare som motståndare. Hans politiska gärning består främst i att i Sverige ha bidragit till en modernisering av politiken till 1900-talets villkor och en demokratisering av samhället.

Familj:
Född i Klara, Stockholm 21 januari 1860. Son till lektorn och kyrkoherden Albert Staaff och Mina (f Schöne).
Ogift.
Död i Engelbreckt, Stockholm 4 oktober 1915.
 
Tillbaka
 
2000-08-10 / DE