Hjalmar Hammarskjöld (18621953)
Juristprofessor, statsråd och riksdagsman 1923-38 (FK).

Statsminister:
17 februari 1914 - 30 mars 1917.

Politisk tendens:
Moderat konservativ.

Kuriosa:
Far till Dag Hammarskjöld som blev FNs generalsekreterare.

Karriär:
Var en mångsidig jurist och framstående både som vetenskapsman och lagskrivare. Blev 1891 professor i Uppsala och hade stort inflytande på svensk och nordisk civilrätt. Samtidigt grundlade han sitt rykte som folkrättsexpert genom flitigt deltagande i internationella möten och blev 1904 medlem av permanenta skiljedomstolen i Haag.

Som justitieminister 1901-02 i von Otters ämbetsmannaregering gjorde han ett ambitiöst men misslyckat försök att lösa frågan om den politiska rösträtten och utnämndes vid sin avgång till president i Göta hovrätt. I samband med unionsupplösningen 1905 var han ecklesiastikminister i Lundebergs samlingsregering och underhandlare i Karlstad. Utnämndes därefter till svenskt sändebud i Köpenhamn. Återvände 1907 till Uppsala som landshövding men var ofta tjänstledig för olika uppdrag.

Efter bondetåget och den liberala regeringens avgång blev han 1914 chef för en ickeparlamentarisk ministär med uppgift att lösa försvarsfrågan. Hans "borggårdsregering" var partipolitiskt obunden, men kungalojal och konservativt präglad. Den tillkom närmast på initiativ av Arvid Lindman, andrakammarhögerns ledare, som ville undgå att kungen skulle tillsätta en kampministär under förstakammarhögerns ledare Ernst Trygger.

Vid krigsutbrottet samma år inträdde borgfred mellan partierna och försvarsfrågan löstes i linje med militärens önskningar. Hammarskjöld var principfast och inte särskilt smidig i sina tolkningar av folkrätten mitt under brinnande krig. Det var nu begreppet "Hungerskjöld" myntades, eftersom hans omedgörlighet förvärrade försörjningsläget. Han uppfattades som tyskvänlig när han förkastade det förslag till allmänt handelsavtal med britterna som Marcus Wallenberg, bror till utrikesminister K A Wallenberg, hemfört från London 1917. Sprickan mellan stats- och utrikesministern blev uppenbar och högerledarna i riksdagen drog undan sitt stöd för statsministern som tvingades lämna in sin avskedsansökan.

Han var en dominant natur och uppfattades av sina motståndare som auktoritär och självrådig men påståendena om hans tyskvänlighet saknar stöd i källorna. Han hade många prestigefulla uppdrag, bl a som ordförande i Nobelstiftelsen 192947 och riksdagsman (icke partiansluten konservativ). Han invaldes 1918 i Svenska Akademien på samma stol som statsminister Louise De Geer d ä innehaft, nr 17. Hammarskjölds utredningsarbeten lades till grund för beslutet om inrättandet av Regeringsrätten.

Familj:
Född 4 februari 1862 i Tuna, Kalmar län, som son till löjtnanten och godsägaren Knut och Maria (f Cöster). Gift 1890 med Agnes (f Almquist), barnen Bo, Åke, Sten och Dag.
Död 12 oktober 1953 i Stockholm.

Tillbaka
 
2000-07-01 / DE