Carl Gustaf Ekman (18721945)
Tidningsman, partiledare och riksdagsman 1911-32 (FK/AK).

Statsminister:
7 juni 1926 - 2 oktober 1928 och 7 juni 1930 - 6 augusti 1932.

Politisk tendens:
Frisinnade folkpartiets ordförande.

Kuriosa:
Förste arbetargrabben som blev statsminister.

Karriär:
Han började arbeta som dräng vid tolv års ålder, slukade allt vad han kom åt att läsa, fick förtroendeuppdrag i nykterhetsrörelsen och blev anställd funktionär. Befordrades som 25 åring till chef för Nykterhetsvännernas sjuk- och begravningskassa i Eksilstuna. Utnämndes 1908 till chefedaktör för liberala Eskilstuna-Kuriren. Hans försök att nå riksdagen stupade på den massiva socialdemokratiska dominansen i industristaden Eskilstuna, men sedan liberalerna 1911 lyckats placera honom i första kammaren för Gävleborgs län, etablerade han sig snabbt som ledare för den frisinnade fraktionen och landets ledande agitator för ett totalt alkoholförbud. 1913 flyttade han till Stockholm som chefredaktör för Aftontidningen och erövrade snabbt ett mandat på Stockholmsbänken.

Ekman blev 1920-talets mest inflytelserike och omdiskuterade politiker. Inom socialdemokratin uppfattades han som en "klassförrädare" då han med arbetarbakgrund gått över till de borgerliga. Därtill var han arkitekten bakom flera socialdemokratiska regeringars fall: Brantings 1923 och Sandlers 1926, men också högerregeringen Lindmans fall 1930. Denna maktpositionen hade han nått efter det att han varit en drivande kraft bakom liberala samlingspartiets sprängning 1923. Motsättningarna i alkoholförbudsfrågan efter folkomröstningen 1922 nådde en kulmen mellan liberaler som var emot förbud och frisinnade som var för. Ekman blev ledare för det nybildade Frisinnade folkpartiet.

Som partiledare verkade han för att stärka de frisinnades inflytande genom samarbete omväxlande åt höger och vänster. Han skänkte begreppet vågmästeri ett ansikte, först via riksdagens utskott ("utskottsparlamentarismen") och sedan i regeringsställning. Den som behärskar mitten behärskar spelet, löd hans maktpolitiska strategi som byggde på att inget block hade klar majoritet i riksdagen.

Efter Sandlers fall 1926 blev Ekman statsminister första gången. Han la tyngdpunkten än till höger, än till vänster och klarade sig bättre än de flesta väntat. Han löste den gamla surdegen om kommunalskatten, som fällde regeringen Edén, med en lag om proportionell skatt, som gäller än idag. Ekman slutförde också en genomgripande skolreform. Efter högerns valframgångar 1928 fick han lämna över regeringsmakten till Lindman.

Ekman återkom 1930 då han och Per Albin Hansson fällt regeringens förslag om höjda spannmålstullar. Denna andra period som statsminister blev svår. Den internationella depressionen efter börskraschen 1929 hade nått Sverige med problem för både industri och jordbruk. Med sin traditionellt sparsamma attityd hade Ekman svårt att godta en expansiv stimulanspolitik.

Till dessa svårigheter kom i Kreugerkraschens spår en debatt om ekonomiska bidrag från Kreuger som Ekman personligen tagit emot å partiets vägnar. När Ekman förnekade förekomsten av ett av dessa bidrag, ledde den offentliga debatten till att han ansåg sig tvungen avgå som statsminister en månad före riksdagsvalet 1932, som blev ett stort nederlag för de frisinnade. Ekman kom aldrig tillbaka till politiken. Och mindre än två år efter hans avgång var hans parti borta - åter sammanslaget med liberalerna under namnet folkpartiet. Inte ens Ekmans motståndare trodde han hade skott sig på Kreuger, som för övrigt givit bidrag till alla partier utom kommunisterna, men Ekmans motstridiga besked användes för att misstänkliggöra honom och därmed bli av med en svår politisk motståndare.

Omdömet om honom har i hög grad kommit att präglas av vågmästarpolitiken och av skandalen som ledde till hans avgång, vilket inte ger rättvisa åt hans resultatinriktade politik under en orolig tid då någon varaktig politisk majoritet inte kunde åstadkommas.

Familj:
Född 6 oktober 1872 i Munktorp i Västmanland som son till soldattorparen Carl Ekman och Josefina (f Säfström)
Gift med Laura (f Widlund) 1900. Fyra barn.
Död i Stockholm 15 juni 1945.
 
Tillbaka
 
2001-01-12 / DE