Axel Pehrsson i Bramstorp (1883–1954)
Lantbrukare, partiledare, statsråd och riksdagsman 1918–21 (liberal, AK) och 1929–49 (bondeförbundet, AK).

Statsminister:
19 juni - 28 september 1936.

Politisk tendens:
Liberal och senare Bondeförbundets ordförande.

Kuriosa:
Förste bonden som blev statsminister.

Karriär:
Arrendatorsonen från Lilla Isie i Malmöhus län fick ta över ansvaret för gården som 14-åring, när fadern begick självmord sedan han fått besked om dödlig cancersjukdom. Han kunde efter sitt giftemål 12 år senare köpa den närbelägna gården Bramstorp. Där bodde man ett tiotal år, innan han och familjen återflyttade till den större arrendegården, men namnet Bramstorp följde honom hela livet.

Blev liberal ledamot av landstinget 1912 och riksdagsman för dem 1918. När bondeförbundet växte sig allt starkare i Skåne gick han, likt många andra bönder, över från liberalerna till bondeförbundet. Han var aktiv i uppbyggnaden av lantbrukskooperationen och fick snart en ledande position på riksnivå. Genom sin verksamhet i utredningsarbetet bakom 1931 års prisreglering, i riksdagens jordbruksutskott och genom sin ledande ställning i jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse blev han snabbt sitt partis ledande jordbruksexpert och var dess främste tillskyndare av krisuppgörelsen - "kohandeln" - med socialdemokraterna 1933.

Bondeförbundets partiledare Olof Olsson i Kullenbergstorp var motståndare till uppgörelsen, vilket förstärkte motsättningen mellan de båda. År 1934 övertog Bramstorp med knappa majoriteter först ordförandeskapet i riksdagsgruppen och sedan i partiet. Samarbetet med socialdemokraterna väckte motstånd, och Bramstorp fick kämpa mot en intern partiopposition under hela sin tid som partiledare.

I juni 1936 medverkade han, förmodligen mot sin vilja, till att fälla den socialdemokratiska regeringen. Statsminister Hansson drev taktikspel som syftade till att socialdemokratin skulle gå till höstens val i opposition. Så som stödparti till socialdemokraterna gick budet till Bramstorp. Han ledde en bondeförbundsregering med fackmannainslag, där han även var jordbruksminister.

Efter valet ingick bondeförbundet i koalition med socialdemokraterna där Bramstorp fortsatte som jordbruksminister, vilket han också gjorde i samlingsregeringen. Under krigsåren hade han en svår ställning, då bönderna krävde högre priser på sina produkter och häftigt motsatte sig all tvångslagstiftning för livsmedelsproduktionen. I utrikespolitiska frågor gick Bramstorp på statsministerns linje.

Under de sista åren blev Bramstorps ställning starkare och han valdes 1946 till ordförande i Sveriges lantbruksförbund och innehade därmed ledningen av både den politiska och den facklig-ekonomiska grenen av bonderörelsen.

Under valrörelsen 1948 drabbades han av hjärnblödning, från vilken han aldrig blev återställd, och ledningen av partiet övergick till Gunnar Hedlund. Vid sin avgång var Bramstorp allmänt aktad, även utanför sitt parti. Han framstår som en framgångsrik samförstånds- och resultatpolitiker.

Familj:
Född 19 augusti 1883 i Öja, Skåne, som son till förvaltaren Jacob och Ingrid. 
Gift 1908 med Sigrid (f Nilsson). Fyra barn.
Död 19 februari 1954 i Lilla Isie. 
 
Tillbaka
 
2001-01-17 / DE