Thorbjörn Fälldin (f. 1926)
Lantbrukare, partiledare och riksdagsman 1958-64, 1967-85.

Statsminister:
8 oktober 1976 - 18 oktober 1978 och 12 oktober 1979 - 8 oktober 1982.

Politisk tendens:
Centerpartiets ordförande.

Kuriosa:
Ende statsministern sedan 1930-talets början som inte var yrkespolitiker.

Karriär:
Växte upp i lantbrukarhem i Ångermanland och blev själv lantbrukare där. I samband med centerpartiets framgångar under pensionsstriden blev han oväntat invald i andra kammaren 1958. Hans sakkunskap och personlighet gjorde honom alltmer respekterad. När riksdagsmandatet i hemlänet gick förlorat erbjöds han snart ett Örebromandat i första kammaren. 1969 blev han vald till sitt partis förste vice ordförande i hård konkurrens med den då mer etablerade halläningen Johannes Antonsson. Därmed var i princip striden om efterträdare till Gunnar Hedlund avgjord. Av denne övertog han 1971 partiledarskapet och rollen som oppositionens statsministerkandidat, då centerpartiet sedan 1968 var det största borgerliga partiet. 

Som en följd av mittensamarbetet som pågått hela 1960-talet mellan centerpartiet och folkpartiet föreslog han 1973 en sammanslagning av partierna, vilket dock inte vann majoritet inom centern. Fälldins ställning var ändå oomstridd och inför valet 1976 var det mellan honom och statsminister Palme valet stod. Detta trots att folkpartiet och moderaterna hade en annan uppfattning än Fälldin i valets huvudfråga, kärnkraften. Fälldin ville stoppa utbyggnaden tills dess frågan om slutförvarning av kärnavfall hade blivit löst.

Valresultatet innebar att en borgerlig majoritetsregering kunde tillträda för första gången på 44 år. Regeringsarbetet kom dock att präglas av en djup ekonomisk strukturkris och ständiga konflikter i energifrågan. Oenigheten om kärnkraftens säkerhetsproblem innebar till slut att regeringen sprack och Fälldin avgick.

Efter valet 1979, då beslut fanns om att hålla folkomröstning om kärnkraften, blev han statsminister i en ny trepartiregering. Denna upplöstes 1981 på grund av oenighet i skattefrågan. Fälldin bildade därefter sin tredje regering, nu en c–fp-koalition.

Efter valnederlaget 1982 tvingades han återgå i opposition. Han ställde sig bakom en teknisk valsamverkan med KdS inför valet 1985 men tvingades ändå notera ytterligare ett förlustval. Den 5 december samma år lämnade han såväl partiordförandeskapet som riksdagen och återgick till sitt lantbruk. Han fortsatte vara offentligt verksam, bland annat som styrelseordförande i Televerket och Föreningsbanken.

Thorbjörn Fälldins insats som politiker var omstridd så länge han var statsminister. Svårigheterna var avsevärda: dels hade han att leda regeringar i vilka det fanns betydande åsiktsskillnader, dels skulle detta ske då Sverige genomgick sin djupaste lågkonjunktur sedan 1930-talet och dels fanns det få möjligheter till samförstånd med socialdemokratin, som ännu inte accepterat rollen som oppositionsparti. I efterhand har han dock blivit välvilligt bedömd också av tidigare kritiker, inte minst för sin strävan att nå samförstånd inom det borgerliga blocket. Hans vilja att sätta sig in i alla viktiga frågor före beslut och hans personliga anspråkslöshet har vunnit uppskattning i de flesta politiska läger.

Familj:
Född 24 april 1926 i Högsjö, Västernorrlands län som son till lantbrukare Nils Johan Fälldin och Hulda (f Olsson).
Gift 1956 med Solveigh (f Öberg). Tre barn.


Mer om statsmannen Fälldin
Tillbaka

 
2003-10-29 / DE