Olof (Ola) Ullsten (f 1931)
Partiledare, statsråd och riksdagsman 196584.

Statsminister:
18 oktober 1978 - 12 oktober 1979.

Politisk tendens:
Folkpartiets ordförande.

Kuriosa:
Bidrog till den största valförlust en statsminister gjort genom att nära halvera sitt parti (fr 10,6 till 5,9 procent 1982).

Karriär:
Efter socionomex i Stockholm blev han sekreterare i partiets riksdagsgrupp. Var ordförande i folkpartiets ungdomsförbund 196264. I riksdagsvalet 1964 kandiderade han med halmhatt i Rösta ungt-kampanjen och invaldes i andra kammaren. Vid den borgerliga regeringens tillträde 1976 blev han biståndsminister. När Per Ahlmark på våren 1978 överraskande avgick som partiledare var Ullsten självskriven som efterträdare. I denna roll fick han redan hösten samma år hantera den svåra politiska kris som följde på oenigheten inom regeringen om laddningen av kärnkraftverket Ringhals 3. Han stod på den kärnkraftspositiva sidan och var trots sin pragmatiska läggning obenägen till kompromisser, vilket bidrog till trepartiregeringens fall i oktober 1978.

Regeringskrisen som följde fick en överraskande upplösning genom att Ullsten bildade en ren folkpartiregering, trots att fler riksdagsledamöter röstade emot talmannens förslag än för detsamma. Då socialdemokraterna lade ned sina röster var detta i praktiken ett stöd för regeringen eftersom regeringsformen är formulerad på ett sådant sätt att en majoritet i riksdagen måste rösta nej för att förslagen statsminister ska avvisas.

Ullstens statsministertid blev till en början framgångsrik, men närmare valet 1979 blev situationen i riksdagen svårhanterlig genom att oppositionspartierna bildade "oheliga" allianser mot regeringen. Efter valet bildades en ny borgerlig trepartiregering, i vilken Ullsten blev utrikesminister, tillika vice statsminister. Regeringen sprack på skattefrågan 1981 och i den mittenregering som bildades behöll han samma poster. Efter valnederlaget 1982 avgick regeringen. Folkpartiet gjorde svåra förluster och krav restes inom partiet på att Ullsten skulle avgå som partiledare, vilket han gjorde 1983. Han var därefter ambassadör i Kanada, Bahamas, Italien och Albanien.

Familj:
Född 23 juni 1931 i Umeå. Son till skogsinspektören Carl Ullsten och småskollärarinnan Stina (f Råström).
Gift 1961-81 med Evi (f Esko) och 1989 med Louise (f Beaudoin). Fyra barn.
 
Tillbaka
 
2000-01-16 / DE