Också ett övergrepp
Tidigt på morgonen smög flickan försiktigt ut i köket och hämtade kattmaten. Hon tog sin ficklampa och lyste sin väg ut till kattmamman, hon som bodde under grannens skjul med sina tre kattbarn. Flickan ställde ut maten på marken bredvid skjulet. Kattmamman kom genast fram och efter en liten sidoblick på flickan började hon äta mycket glupsk.Mannen med de stora handskarna stod gömd bakom skjulet. Som en kobra hoppade han fram mycket plötsligt, tog snabbt tag i kattmammans huvud och nackskinn och svingade iväg henne med all kraft - rakt mot stugväggen! Kattmamman skrek högt och säckade sen rosslande och blödande ihop på marken vid flickans fötter med slocknande blick.
Sen var det kattbarnens tur. Samtliga kattungar mördades av mannen med handskarna den morgonen mitt framför ögonen på flickan. De slängdes i backen, mosades mot den stora gråa stenen. De fjuniga tunna pälsarna raggade sig, de små tassarna var utspretade och blod rann nerför deras nosar.
Den tioåriga flickan, hon som stod där chockad och såg på med den döende, blodiga kattmamman i famnen dog också den da'n. Hon som hade lockat fram katterna med sina matkarotter. Katterna som nu var döda, bortom all hjälp, med slocknade ögon. Allt var mycket plötsligt redan alldeles för sent!
Flickan sprang rakt ut till den stora skogen. Hon sprang tills hon inte orkade springa mer. Mycket trött satt nu en annan flicka alldeles stilla på en sten.
Fästmannen satt framför henne. Flickan vet inte när han hade kommit och hur länge han hade suttit där. Fästmannen var grannens buspojke, han som gick i samma klass som flickan. På kvällarna brukade flickan sitta och läsa extra med pojken så att han skulle kunna hänga med i skolan. Flickan tyckte inte om det men alla kallade honom för fästmannen.
Ska jag hämta nå't, frågade han, sockerkaka, sockerdricka...? Flickan skakade först på huvudet men frågade sen, kan du hämta tändstickor? Pojken pinnade iväg och var strax innan mörkret sänkte sig över dalen tillbaka med tändstickor.
Röken spred sig över byn men elden släcktes mycket effektivt av sotiga män, däribland flickans far. Det luktade fränt av rök, himlen var mörk, gräset var svart av sot, skogen klarade sig, byn fanns kvar, befolkningen levde men katterna var och förblev döda.
Vad hände sen?
Flickans hjärta krossades den da'n och de till döds misshandlade katterna fanns nu för alltid på flickans näthinna. Hur hon än senare i minnet försökte rekonstruera händelsen till en skonsammare händelse så gick det aldrig. Hon såg mannen med handskarna mörda katterna - om och om igen - och katterna dog och dog, med slocknande ögon och blodet forsande från nosarna.Flickans far och farmor förstod aldrig varför flickan blev som en helt annan flicka!
Försenade tack
Tack till buspojken, han som hämtade tändstickorna och som fick skulden för gräsbranden! Han tog det på sig utan att klaga men det hjälpte inte katterna och inte flickan i hennes sorg.Tack till mor som la armen om flickan och lät henne gråtande borra ner ansiktet i förklädet. Det hjälpte dock inte katterna, de var fortfarande döda!
Tack till syrran som skickade brev till andra sidan jordklotet och berättade att en flinande man med handskar var död. Det hjälpte inte heller katterna. De var och förblev döda!
Tack Otto för katterna mina. Din intuition svek dig inte den här gången heller! Minnet av de grymma kattmorden lämnar inte flickans näthinna men hon har kunnat lämna händelsen bakom sig. Katter hjälper nämligen flickan att gå vidare. Vidare till nya kapitel på nya platser i nya och helt andra typer av berg och dalar.
Eva Palo©
1999-09-21
