|
|
|
|
Hört i radio
Av Gunnar Ståldal Allhelgonaafton 2001, med repris Allhelgonadagen, ägnades större delen av programtiden i "Människor och tro" åt humanismen. Detta är något som vi har bönat och bett om i ett par decennier. Själv har jag skrivit minst ett dussin brev till Sveriges Radio med förslag om att den sekulära humanismen någon gång skall presenteras "inifrån". Så skedde nu. Anna Bergström och Håkan Blomqvist gjorde som väntat bra ifrån sig. Men Sveriges Radio kunde naturligtvis inte låta dessa båda tala oemotsagda. Självklart måste man också plocka in en präst med uppgift att om möjligt ta udden av deras framställning. Samma sak hände en gång för tre, fyra år sedan när Georg Klein och Christina Larsson helt kort fick berätta om vad ateism är. Då måste man givetvis ha med en teologie doktor från Uppsala som förnumstigt förklarade att de båda ateisterna knappast visste vad de talade om. Nu menar jag givetvis inte att det är fel med religionsdebatt i radio, men nog är det väl konstigt att präster och pastorer fritt får breda ut sig flera timmar varje vecka utan att riskera att någon säger emot dem, medan man plötsligt anser att en sekulär humanist inte får släppas fram utan en motvikt i form av en kyrkans representant. Allt nog. Jag skall inte här återge Annas och Håkans förnämliga presentation av vad humanism är. Det torde Fritänkarens läsare känna till ändå. Jag tar bara med slutet av Håkans inlägg. Han fick av programledaren (PL) frågan om humanisterna har något emot religionen. Håkan svarade bland annat detta: Håkan Blomqvist: Många människor far illa av religionerna, vilket ju inte alltid kommer fram. Kunskaps- och livsfientliga idéer, skräck för helvetet, skräck för sexualitet, kvinnofientliga idéer, fientliga idéer mot homosexuella. Det finns oerhört mycket vidskepligt bråte som ju är direkt osunt helt enkelt. PL: Skall vi släppa in Lennart Koskinen, domprost, vad tycker du om detta? Koskinen: Spontant tycker jag det är tråkigt om ni försöker ha monopol på ordet "humanism". Jag är i allra högsta grad humanist, kristen humanist. Och det finns en lång idéhistorisk bakgrund där humanismen och kristendomen samspelar kring många av de väsentliga tankarna. Däremot sätter kristendomen in människosynen, människovärdet i ett större sammanhang. PL: Håller Håkan med om att Lennart Koskinen är humanist? Håkan: Nej, inte i vår bemärkelse. För oss är humanism en sekulär, icke-religiös livsåskådning. Men även "humanism" är ett mångtydigt ord. Vi har valt den anglosachsiska definitionen av humanism som är: "icke-religiös livsåskådning". LK: Jag tycker human-etiker var riktigare därför då sade man att man har en etik och en livssyn som utgår från människan, men därmed utestänger annat. PL: Lennart Koskinen, vi kan inte stanna för länge vid det vi har hört att religionerna är livsfientliga, de gör människorna illa, dom förtrycker, vad säger du om det? LK: Ja, religion gör inte det. Däremot förtrycker människor varandra och människor kan göra varandra illa. Kyrkorna och samfunden är ju något annat än de religiösa idéerna. Man kan inte anklaga själva idéerna därför att de missbrukas; då skulle vi säga "demokratin är fel för vi lever inte upp till den" Det är alltså viktigt att hålla isär den kristna idébasen som kyrkan försöker att arbeta för, men samtidigt säga att vi ofta misslyckas och jag är den förste att hålla med om att kyrkan historiskt har misslyckats väldigt ofta. Det finns många exempel på det. Red. kommentar: Nietzsche skriver på ett ställe ungefär så här: "Om en teolog säger något kan man utgå från att det är osant. Det är nästan en definition av lögnen." Det må vara en överdrift men som ordstäv är det inte så dumt. Vad teologie doktorn och domprosten Lennart Koskinen inte nämnde i sitt inlägg var att kyrkans idéer, den evangelisk-lutherska kyrkans idéer, är att vi är födda med arvsynd och utan förmåga att göra det goda. Arvsynden medför skuld som i sin tur gör att vi drabbas av eviga helvetesstraff om vi inte bett om våra synders förlåtelse för Jesu Kristi skull. Några rättigheter talas det inte om i den evangelisk-lutherska kyrkans grundläggande dokument. Det var i stället upplysningstänkarna (=humanisterna) som ville ersätta talet om arvsynd med tal om människans värdighet och hennes rätt att få leva ett drägligt liv här på jorden. Ännu i mitten av förra århundradet kunde Svenska kyrkans ledande teolog Anders Nygren säga att 1789 år idéer har kyrkan ingen anledning att göra till sina. (1789 års idéer är som bekant frihet, jämlikhet och broderskap.) Om en del människor for illa på den tiden kyrkan hade makt (dit hörde t.ex. ogifta mödrar, fritänkare, baptister och alla de som fick lära sig att eviga helvetesstraff väntar dem som syndat utan att bekänna sina synder) så var det inte därför att kyrkan misslyckats leva upp till sina idéer. Tvärtom: de for illa just därför att kyrkan så effektivt levde upp till sina idéer. |
Mejla till Gunnar:
gunnar.staldal@comhem.se