|
|
|
|
Kristendomen och de
mänskliga rättigheterna Av Gunnar Ståldal "Vårt eget århundrades historia visar klart att där det inte finns religiöst grundade normer riskerar människan att falla offer för krafter som tar makten i samhället utan hänsyn till individen och dess frihet." Så talade Hans Helighet påven vid sitt besök i Reykjavik för elva år sedan. Utan religion inget människovärde, Argumenten för detta häpnadsväckande påstående hämtade påven från 1900-talets historia. Vatikanen och fascismen Hurudana var då relationerna mellan romersk-katolska kyrkan och de fascistiska diktaturerna på 1930-talet? Svar: mycket goda. Salazar i Portugal, Franco i Spanien, Mussolini i Italien, Dolfuss i Österrike vinnlade sig om goda förbindelser med katolska kyrkan för där hade de sina trognaste supportrar. Likadant var det i Ungern och i det Slovakien som bildades 1939. Den som visade vägen var Mussolini som 1929 fick påvestolen att erkänna den italienska staten och därmed också den fascistiska enpartiregimen. Det var en enorm propagandavinst för fascismen. I utbyte fick Vatikanen en stor aktiepost som utgör grunden för påvestolens goda ekonomi samt garantier för att de statliga skolorna i Italien skulle vara katolska. (Det måste finnas ett krucifix upphängt i varje klassrum!) En katolsk präst som lämnat sitt ämbete fick från och med 1929 inte anställas i statlig tjänst. Vatikanen och Hitler Vilken var den första utländska regim som erkände Hitlerregimen? Svar Vatikanen. En gång protesterade en påve mot Hitler. Men protesten gällde inte judeförföljelser eller förintandet av fackföreningarna och av de demokratiska partierna. Nej det var först när de katolska ungdomsföreningarna upplöstes som Vatikanen reagerade. Vatikanens falska principrytteri Alltså just de regimer som bestred människans rätt att tänka fritt, uttala vilka åsikter som helst, bilda vilka föreningar som helst etc. fick stöd av den kyrka som omfattar hälften av alla kristna dvs. den romersk-katolska. Går vi längre tillbaka i tiden och undersöker hur samma kyrka ställt sig i exempelvis religionsfrihetsfrågan så kan vi finna att den för det mesta handlat enligt följande princip: "Där vi är i minoritet gör vi anspråk på religionsfrihet enligt era principer, där vi är i majoritet förvägrar vi er den enligt våra principer". Och i dag kan vi se att kyrkan inte så gärna vill tillerkänna kvinnor i fertil ålder rätten att själva avgöra hur många barn de skall ha. Att använda preventivmedel är som bekant synd enligt påven och hans världsomfattande kyrka. Och i de länder som styrs enligt katolska principer, t.ex. Polen, underlättar man knappast för någon att skaffa preventivmedel. Svenska Kyrkan Nå, låt oss lämna katolikerna och titta på vår egen vrå av världen. Hur stod det egentligen till med de mänskliga rättigheterna här på den tiden då Svenska Kyrkan hade någon makt i samhället? Morgonbönstvånget Vi kanske kan erinra oss att det var först i slutet på 1960-talet som svensk studerande ungdom slapp ifrån morgonbönstvånget. Det var också först då vi fick ett s.k. objektivt religionskunskapsämne. Dessförinnan hette ämnet kristendomskunskap och detta fastän kravet på en objektiv religionsundervisning hade rests redan runt sekelskiftet 1900. Den reformen tog tid att genomföra! Nöjesförbudet Först på 1960-talet upphävdes nöjesförbudet på vissa kyrkliga helgdagar. Det var naturligtvis ingen större inskränkning i de mänskliga rättigheterna som avlägsnades då, men det är värt att minnas att det inte var de kristna som drev fram förbättringen utan det var sekulariserade krafter. Preventivmedel, skilsmässor och abort Rätten att skaffa sig kunskap om preventivmedel var inget som kyrkorna kämpade för snarare tvärtom. "Den svenska linjen är den kristna linjen och den kristna linjen är: Nej till preventivmedel, nej till skilsmässor, nej till aborter", sade visbybiskopen Ysander i ett ofta citerat anförande. Homosexualitet var kriminellt Homosexualitet mellan vuxna var straffbelagd ända till 1944, och avkriminaliseringen var knappast en frukt av kristen opinionsbildning utan den drevs fram mot kyrkornas önskan. Svenska kyrkan, mot nöjesindustrin, preventivmedel och sexuell upplysning Låt oss titta lite på opinionsbildningen i Sverige under 1920- och 30-talen. Vi hade fått demokrati strax efter världskrigets slut, men vi hade också avskaffat katekesen som obligatorisk lärobok i skolan och antalet lektioner i kristendom hade reducerats. Samtidigt "drabbades" Sverige liksom andra europeiska länder av nöjesindustrin: veckotidningar, grammofonskivor, modern dans, filmer med ytligt innehåll. Vad sade våra präster om det? Jo, naturligtvis protesterade man. "Vi måste återvända till Luther" sades det. Med Luther menades naturligtvis katekesen med dess klara och enkla bud, dess tal om kärv pliktuppfyllelse och dess accepterande av att det enligt tingens ordning måste finnas en viss skillnad mellan fattiga och rika. Tongivande teologer och kyrkoledare som Gustaf Aulén, Yngve Brilioth och John Cullberg gjorde uttalanden i denna riktning. En gemensam tanke var att människan inte klarar av att få så stor frihet, människan behövde ledas. En ung präst vid namn Bo Giertz skrev bland annat en liten skrift som hette Ledaren. Han ordnade också en namninsamling med syfte att kräva förbud för en tidskrift som hette Populär tidskrift för sexuell upplysning. Han lyckades få ihop över 100.000 namn (men något förbud blev det inte). Giertz var liksom åtskilliga andra rädd att det skulle födas för få barn om preventivmedelsanvändningen spred sig, ty det skulle medföra risk för att främmande folkslag skulle invandra i vårt land, och det är inte alltid de bästa exemplaren som kommer menade pastor (sedermera biskop) Giertz. Bo Giertz använde uttryck som "den mätta vällevnadens husgudar" när han ville brännmärka de människor som försökte göra sin tillvaro så angenäm som möjligt. Å andra sidan kunde han med allvar tala om "krigets stränga och höga tjänst". Jag hörde honom en gång utlägga texten på Gustav Adolfsdagen den 6 november någon gång i mitten av 1940-talet. Prästernas anti-humanism och pronazism Anders Nygren som var professor i teologisk etik i Lund och senare blev biskop därstädes framhöll ofta att "1789 års idéer har kyrkan ingen anledning att göra till sina". 1789 års idéer var som bekant frihet, jämlikhet och broderskap. Nu skall man lägga märke till att de här omnämnda teologerna blev alla i sinom tid valda till biskopar vilket tyder på att deras idéer omfattades av stora delar av prästerskapet i vårt land. (Det var enbart präster som fick rösta i biskopsval och biskopskandidaternas meriter var ofta just deras utgivna skrifter.) Man kan säga att de alla hade en anti-humanistisk, ganska konservativ syn på samhället. Jag påstår inte att någon av dem var nazist, men det är välkänt att det just var i kretsar med de här värderingarna som nazismen och fascismen fick sina anhängare. Och många i de kretsarna var helt inställda på att i händelse av tysk invasion i Sverige anpassa sig till den nazistiska nyordningen av Europa. Mot denna bakgrund är det omöjligt att hävda att just kristendomen har inneburit något skydd för "individen och dess frihet" som påven antydde. Den förhatliga katekesen i skolan Låt oss fortsätta vår baklängesvandring i svensk historia. Under 1800-talets andra hälft genomfördes en allmän obligatorisk folkskola i Sverige. Det viktigaste ämnet i den skolan var kristendom som fick ungefär tio lektioner i veckan. Dessa timmar ägnades åt katekesplugg och biblisk historia. Inget av detta hade egentligen någon relation till elevernas egen livssituation. Det har sagts att ingen bok blivit så hatad i Sverige som just katekesen. En orsak till hatet var givetvis att katekesen användes för att motverka alla tendenser till uppkäftighet från de fattigas sida. Fattiga och rika skall finnas om varandra ty Gud har skapat dem båda, säger katekesen. Tjänstefolk skall underordna sig sina herrar även om dessa är "obilliga" (dvs taskiga för att använda ett modernt vulgärt ord). Inte nog med detta. Prästen var självskriven ordförande i skolstyrelsen, biskopen hade rätt att när som helst visitera en skola och kunde tvinga läraren att vid hans besök övergå till ämnet kristendom. En lärare som hade satt myror i huvudet på sina elever när han bad dem fundera på om Noaks ark med de dimensioner den hade enligt bibeltexten verkligen kunde rymma sju par av alla fyrfotadjur på jorden, fick sig en varning av domkapitlet. Folkskollärarna som var en ny yrkesgrupp i Sverige och som åtminstone delvis var moderna människor tvangs in i ett system där de måste undervisa i katekes och biblisk historia även om de inte själva trodde på eller sympatiserade med texterna. Ännu så sent som i mitten av 1900-talet kunde en seminarist som under en lektion fällde en "hädisk" kommentar få en reprimand av seminarierektorn med innebörden att det inte passar sig att en folkskollärare uttalar tvivel på Guds ord. (Eventuella tvivel skulle man behålla för sig själv!) Detta är väl knappast någon respekt för människovärdet och för mänskliga rättigheter. Hädelseåtal och folkuppvigling Det var inte bara lärare som levde farligt om de tvivlade för högljutt. Alla talare och skriftställare kunde riskera åtal om de betvivlade den rena evangeliska läran eller om de bedrev gäckeri med Guds ord och kyrkans sakrament, ja t.o.m. redan om de som Fröding i en dikt höll ett lovtal till den sinnliga njutningen. Fröding blev som bekant åtalad för dikten En Morgondröm. Strindberg blev åtalad för en av novellerna i Giftas där han talade om "det oförskämda bedrägeriet som bedrevs med - och så kommer namnet på en vinsort och på oblater - vilka utgåvos för att vara den för över 1800 år sedan avrättade folkuppviglaren Jesus kött och blod." Bland annat var det ordet "folkuppviglare" som var anstötligt. Folkuppvigling bedrevs som bekant av socialisterna och de upplevdes som ett hot av både kyrkan och hela etablissemanget. Strindberg försvarade sig med att det faktiskt står i ett av evangelierna att Jesus uppviglade folket. Redaktörer spärrades inne i fängelse Man kan undra vad alla dessa åtal egentligen fick för effekter: Branting hamnade i fängelse, liksom Viktor Lennstrand, Axel Danielsson och Knut Wicksell. Danielsson och Branting var båda chefredaktörer och de hade i sina resp. tidningar tagit in en text av Danielson som rubricerats "Till världsalltets styresman". Den handlar om "en gammal avgudabild i mänsklighetens antikvariska museum" Danielsson beskriver bilden så här: "Det omtvistade gudabelätet står uppställt på en sockel som utgöres av det hårdaste av alla ämnen: koncentrerad folkdumhet. Guden själv är grovt tillyxad utan spår av verkligt konstnärskap. Han har två ben som en människa, men dessa ben uppbära trenne kroppar vilka äro sammanväxta. Det är en Gud och likväl tre. Dessutom är den mellersta guden ytterligare kluven i tvenne, en gudomlig och en mänsklig natur, vilka 'utan sammanblandning och förvandling äro med varandra oupplösligt och oåtskiljaktigt förenade'. Detta vidunder av mänsklig ungdomsfantasi är det nu herr Lovén vill ha kvar som ett erkänt mästerverk, lämpligt att tillfredsställa det moderna konstsinnet medan Branting-Lennstrand hotar att ta den första bästa hammaren och krossa det i bitar". Kyrkan mot tryckfriheten: Åtal, kvarstad och fängelse När denna artikel hade publicerats i Arbetet åtalades den och tidningsnumret belades med kvarstad. Men innan målet skulle avgöras hade Danielsson fått nya åtal på halsen, sammanlagt sju, och dömdes till 22 månaders fängelse. Branting som tryckte av artikeln i Social-Demokraten dömdes till tre och en halv månads fängelse. Naturligtvis gagnades inte kristendomens sak av alla dessa åtal vilka dessutom förefaller vara tämligen slumpvisa. Alla som sade något förgripligt drabbades inte av åtal. Synkretistisk religion i försvarsställning Men bakgrunden är givetvis att inte bara prästerna utan hela "det gode selskap" som man sade i Norge vid den här tiden kände sig hotat på många sätt. Arbetarrörelsen hotade med revolution, den frikyrkliga väckelsen knep publik från statskyrkans präster, den moderna naturvetenskapen (evolutionsläran) hotade underminera tron på kristendomens sanning. Modern religionshistoria och modern bibelforskning visade att den kristna religionen inte är så unik som man tidigare trott utan snarare en synkretistisk religion dvs. en sammansmältning av inslag från olika orientaliska och västerländska föreställningar. Kyrkan kom i försvarsställning och enligt regeln "anfall är det bästa försvaret" angrep den i högtidliga ord alla nutida uppviglare. Så här talade t.ex. ärkebiskop J.A. Ekman, när han ville beskriva socialisternas framfart: "De som hava jämförelsevis litet av jordiska ägodelar bliva manade att känna sig otillfredsställda med sin lott. Dem förespeglas att de genom omstörtningar i samhället skulle vinna lycka. De läras att icke för umbäranden och lidanden på jorden söka tröst i eviga skatter". Lägg märke till tankegången: om inte socialistagitatorerna hade funnits, då hade människor känt sig ganska lyckliga, men nu får de höra att de inte har det bra. Exakt samma resonemang anfördes givetvis mot kvinnorörelsens pionjärer. Egentligen är kvinnan ganska nöjd med att vara sin mans tjänarinna, men agitatorerna inger dem griller i huvudet att de bör göra sig fria. Nihilism-beskyllning Biskop Gottfrid Billing, som först var stiftschef i Västerås och därefter i Lund talade så här vid prästmötet i Västerås 1892: "Illa smakar det icke att få sina köttsliga lustar smekta och att få dem så att säga adlade. Väl förmår socialdemokratin att smeka missnöjet, misstänksamheten, avunden samt andra mörka lustar i människornas hjärtan och icke mindre väl förstår den att härvid söva och bedraga samveten genom att intala dem att vad socialdemokratin fordrar, även fordras av rättfärdigheten och kärleken. Nihilismen har förmått frambringa entusiasm." Stycket kräver väl ingen kommentar. Men vi kan erinra om att det bakom socialismen givetvis fanns en sorts naturrättslära, alltså att de som arbetar har rätt att njuta frukten av sitt arbete. Men något dylikt vill Billing inte veta av: socialdemokratin är bara "nihilism" dvs. förnekandet av alla värden. (För den som inte redan vet det kan nämnas att Billing när han blev prokansler vid Lunds Universitet gjorde allt han kunde för att förhindra att Bengt Lidforss, socialistisk agitator och växtbiolog, blev docent vid universitetet. Var man socialist då var man också nihilist och då var man omoralisk och då borde man inte få lov att undervisa den studerande ungdomen!) Wicksell gick "djävulens ärenden" Knut Wicksell var en annan akademisk lärare som fick uppleva trögt före i portgången beroende på att han tog de fattigas parti. Han höll ett föredrag i Uppsala där han som en orsak till det rådande sociala eländet angav den ständiga folkökningen. Han föreslog i stället barnbegränsning. Han uppmanade läkarna att skriva ut preventivmedel åt de mindre bemedlade. Detta föredrag gav upphov till ett skri av fasa i hela landet. En filosofidocent bevisade att Wicksell gick djävulens ärenden. En professor C.G. Hammarskjöld, sedermera ecklesiastikminister skrev att Wicksells skildring av de fattigas lott var "hållen i vanlig socialiststil". Han menade att om de fattiga känner sig missnöjda så är det Wicksells fel: "Kanske var han (den fattige) till och med förut nöjd med sin lott. Men en sådan målning kan, när det giftiga utsädet hunnit vederbörligt verka förvandla hans ställning till ett jordiskt helvete för honom." Och sedan kom något som Wicksell inte skulle glömma: "Gudaktighet och ett förnöjsamt sinne är en stor vinning, är en gammal barnalära, som icke blir mindre sann därför att den är gammal. Och det hör till kristendomens välsignelser, att den kastar ett förklaringens skimmer till och med över torftighetens villkor." Den som har skaffat sig Den svenska högtidsboken kan nu lämpligen nu slå upp sången Arbetets söner. Där hittar man bl.a. orden: "Oket med påskriften 'bed och försaka' länge oss nedtryckt i mörker och nöd. Människovärdet vi fordra tillbaka. Kämpa för rättvisa, frihet och bröd." De rika hade flera röster, ju rikare de var Var då alla kyrkans män motståndare till kampen för "rättvisa, frihet och bröd"? Nej, inte riktigt alla. Det fanns några få som menade att den kristna kyrkan givetvis borde ställa sig på de "smås" sida. En sådan hette Joh. Nylander, men han blev avstängd från sin tjänst på grund av sin socialistiska agitation. En annan hette Spak. (Han har gett ut skrifterna Kampen mot statskyrkan och Mitt liv och kyrkan.) Spak sökte tjänsten som komminister i Katarina församling i Stockholm. Vid prästvalet var det dubbelt så många som röstade på honom som på hans medtävlare. Ändå fick inte Spak tjänsten. Varför? Jo, vid prästval precis som vid kommunalval hade man en graderad skala vilket gjorde att de rika hade fler röster, ju rikare de var! Det bör tilläggas att professorn och senare ärkebiskopen Nathan Söderblom tidigt visade en vakenhet inför den sociala frågan. Kyrkan var en del av statsapparaten Men på det hela taget kan man säga att kristendomen i vårt land knappast alls har betytt något positivt för dem som kämpat för mänskliga rättigheter, vare sig dessa gällde religionsfrihet, yttrandefrihet, eller rätten till frihet från nöd. Går vi ännu längre tillbaks i tiden så är det uppenbart att kyrkan var en del av statsapparaten och att predikstolen användes för att inskärpa att det är skillnad på folk och folk och att man alltid måste lyda överheten även om den vill tvinga en att delta i ett krig någon annanstans på andra sidan havet. |
Mejla till Gunnar:
gunnar.staldal@comhem.se