Ingen stund är såsom denna, kvällens sista, tysta timma. Inga sorger längre bränna, inga stämmor mera stimma.		There is no moment like this one, The last, quiet hour of the evening. There are no longer any sorrows burning, There are no more voices murmuring.
Tag då nu i dina händer denna dagen som förflutit. Visst jag vet: i gott du vänder vad jag hållit eller brutit.		So take it now, in your hands This day that has passed. I know for certain: you turn it into good (things), That which I have kept or broken.
Ont jag tänker, ont jag handlar, men du läker allt och renar. Mina dagar du förvandlar så från grus till ädla stenar.		I think evil, I do evil, But you heal it all and cleanse it. Thus you change my days From gravel into gems.
Du får lyfta, du får bära, jag kan bara allting lämna. Tag mig, led mig, var mig nära! Ske mig vad du sen må ämna! (Karin Boye, "Moln")		You will lift, you will carry, I can just let everything go. Take me, lead me, stay close to me! Then let whatever you intend for me happen!

To the Poetry Page

Next