|
Svek, svek - aldrig var annat mitt liv. All min skam, penna, stackare, skriv. Skriv om vägar långt, långt bort från mitt sanna, skriv om en mur kring allt som var bäst... Nej, stanna. |
Betrayal, betrayal - my life was never anything else. Write all my shame, pen, poor thing. Write about roads far, far away from my true, write about a wall around all that was best... No, stay. |
|
Outredda mörkers hot fyller mitt sinn. Åskdiger knoppningstid än är min. Jag vill vara stilla, bida och se, vänta på solen, sakta le. |
The threats of unexplained darknesses fill my mind. A thunder-thick time of budding is also mine. I want to be still, wait and see, wait for the sun, smile slowly. |
|
Vad sker i mörkret, medan jag ler? Dör min själ? Hittar jag hem ej mer? Gud, Gud, behåll en glimt allen av mitt allvar, ren, ren! (Karin Boye, "Moln") |
What happens in the darkness whilst I smile? Does my soul die? Won't I ever find my way home? God, God, keep a sole gleam of my seriousness, pure, pure! |
| To the Poetry Page | Next |