Trollbunden -- Spellbound

När du är borta, hungrar så vilt min själ. När du är nära, längtar jag likaväl - förtvivlad ser jag, stelnad, sluten, hur tom och fåfäng flyr minuten.	When you are away, my soul hungers wildly. When you are near, I long even so- in despair I see, frozen, closed, how empty and vain the minute flies.
Ditt väsens stolta kungliga blomdoft fin jag ville hemligt dricka, ett heligt vin - men dödstung står jag som i drömmar, med törst som Tantalos i klara strömmar.	Your being's proud royal flower-scent so fine I wanted to drink in secret, a holy wine - but as heavy as death I stand like in dreams, with a thirst like Tantalus in clear streams.
I ensamhetens tid har min tunga bränt att säga dig det vackra jag drömt och känt - men i din närhet min tanke somnar, min port är stängd, och hjärtat domnar. (Karin Boye, "Moln")	In times of loneliness my toungue has burned to tell you all the beautiful things I have dreamt and felt - but near you my thought falls asleep, my door is closed and the heart goes numb.