Hemlös

Att mista själens hem och vandra långt
och intet annat kunna hitta sen,
och finna att man glömt vad sanning är,
och tycka man är gjord av bara lögn,
och vämjas vid sig själv och hata sig -
ja det är lätt, ja det är ganska lätt.
Sorgen är lätt, men glädjen stolt och svår,
ty glädjen är det enklaste av allt.		 To lose the home of one's soul and wander far
and then not be able to find anything else,
and realise one has forgotten what truth is,
and think one is made of nothing but lies,
and be disgusted by oneself and hate onself -
yes that is easy, yes that is rather easy.
The sorrow is simple, but the joy proud and difficult,
for joy is the simplest of things.
Men den, som söker sig ett hem för sig,
får inte tro, att det finns var som helst -
han måste vandra hemlös någon tid;
och den som är av lögn och vill bli frisk,
han måste hata sig till det han kan
av sanning, som de andra få till skänks.
Vad är det värt att sörja så för det?
Vänta, mitt hjärta, och ha tålamod!
(Karin Boye, "Moln")		 But he, who is looking for a home of his own,
cannot think that it exists anywhere -
he has to wander homeless for a while;
and he who is of lies and wants to get well,
he has to hate himself to what he knows
of truth, that others are given as a gift.
What use is it to be so sorry about that?
Wait, my heart, and be patient!

To the Poetry Page Next
Who Am I? | Remembering Emma | Archipelago Views | Latin | Sci-fi Quotes | Poetry | Funnies | Christian Things
Links | Sign my Guestbook | View my Guestbook | Sign/View my Bravenet Guestbook
Main Index