Inkognito

Jag mötte i ett vimmel utan gräns
hans blick och såg att blicken var en väns.
Den sade: "Jag förstår. Men låtsa du
som intet skett! Jag får ej dröja nu."

I met in a limitless throng
his eyes, and saw they were a friend's eyes.
They said: "I understand. But pretend
nothing has happened! I cannot tarry now."
Jag ville tacka för att jag fick tröst,
men teg och gömde orden i mitt bröst.
Han fördes bort. Jag visste vem han var.
På marken släpade det kors han bar.

(Hjalmar Gullberg, "Sonat")
I wanted to thank him for the comfort he gave me,
but was silent and hid his words in my chest.
He was taken away. I knew who he was.
On the ground dragged the cross he carried.


To the Poetry Page Next

Who Am I? | Remembering Emma | Archipelago Views | Latin | Sci-fi Quotes | Poetry | Funnies | Christian Things
Links | Sign my Guestbook | View my Guestbook | Sign/View my Bravenet Guestbook
Main Index