|
Jag mötte i ett vimmel utan gräns hans blick och såg att blicken var en väns. Den sade: "Jag förstår. Men låtsa du som intet skett! Jag får ej dröja nu." |
I met in a limitless throng his eyes, and saw they were a friend's eyes. They said: "I understand. But pretend nothing has happened! I cannot tarry now." |
|
Jag ville tacka för att jag fick tröst, men teg och gömde orden i mitt bröst. Han fördes bort. Jag visste vem han var. På marken släpade det kors han bar. (Hjalmar Gullberg, "Sonat") |
I wanted to thank him for the comfort he gave me, but was silent and hid his words in my chest. He was taken away. I knew who he was. On the ground dragged the cross he carried. |
| To the Poetry Page | Next |