Mannen utan nåd -- The Man Without Mercy

Han är mannen utan nåd - ögon av skimrande bärnsten, ögon av lysande kallt guld, händer av elfenben; klara och hårda ögon, fina och hårda händer - räknad av varma svärmare som sten av öknens sten.	He is the man without mercy - glimmering amber eyes, eyes of shining cold gold, hands of ivory; clear and hard eyes, fine and hard hands - counted by warm dreamers like stone of the desert's stone.
Öknen har vida riken av sand och sällsamma källor, döda städer och levande löv, och ljus för en anakoret. Där har han rest sitt läger, sitt lätta torftiga tält - trappist i vetenskapen, en andens asket.	The desert has wide realms of sand and strange springs, dead cities and living leaves, and light for an anchorite. There he has pitched his camp, his light plain tent - trappist in science, an ascetic of the mind.
Sin ärekära sårbarhet som hinder han spränger i striden, hänsynslös, när det gäller, och kall för vissling, skratt och applåd. Omänsklig tycks han. Som nordan isar hans patos. Han kämpar tankens skrämmande kamp, mannen utan nåd. (Karin Boye, "Härdarna")	His pride-fond vulnerability like an obstacle he breasts in the struggle, ruthless, when it matters, and cold for whistles, laughter and applauds. He seems inhuman. His passion ices like the northern wind. He fights the frightening fight of thought, the man without mercy.