|
Vi, som mötas några korta stunder, barn av samma jord och samma under, på vår levnads stormomflutna näs! Skulle kärlekslöst vi gå och kalla? Samma ensamhet oss väntar alla, samma sorgsna sus på gravens gräs. (Verner von Heidenstam, "Nya dikter") |
We, who meet for a few brief moments, children of the same earth and the same wonders, on the storm surrounded isthmus of our lives! Would we go loveless and cold? The same loneliness awaits us all, the same sad whisper on the grass of the grave. |