Månskensnatt -- Moonlit Night

Nu sover barnet tryggt hos dockan; försilvrat glänser böljeskummet. Ej mäta tiden, se på klockan - men vara tiden, vara rummet!	Now the child sleeps safely with the doll; silver-plated shines the foamy wave. Not to gauge the time, to look at the watch - but be the time, be the room!
Ej i minuter sönderstycka en månskenstimme, snart förgången! Det finns en väntan som är lycka; min själ är tystnad före sången.	Not to chop up in minutes a moon-lit hour, soon gone by! There is a waiting that is happiness; my soul is silence before the song.
Ej gruva sig för eftermälet, ej rivas upp av det förflutna! Jag är så tacksam, vet ej skälet - går som i dröm, med ögon slutna.	Not to dread the poshumous reputation, not to be by torn up by the past! I am so grateful, do not know why - walk like in a dream, with closed eyes.
Jag går allena, har ej möte. Det är en konst att vänta troget. En månskensnatt i gräsets sköte ska äpplet falla moget. (Hjalmar Gullberg, "Kärlek i tjugonde seklet")	I am walking alone, have no meeting. It is an art to wait faithfully. A moonlit night in the womb of the grass the apple will fall, ripe.