Minne -- Memory

Stilla vill jag tacka mitt öde:
aldrig mister jag dig helt.
Som en pärla i musslan,
så inom mig
gror ditt daggiga väsen ljuvt.
Om till sist en dag jag har glömt dig -
då är du blod av mitt blod,
då är du ett med mig -
det gudarna give.
(Karin Boye, "Moln")

Quietly I want to thank my destiny:
I will never lose you entirely.
Like a pearl in the mussel,
so inside me
your dewey being is sweetly growing .
If one day I have finally forgotten you -
then you are blood of my blood,
then you are one with me -
what the gods may give.

To the Poetry Page