|
Rustad, rak och pansarsluten gick jag fram - men av skräck var brynjan gjuten och av skam. |
Armed, straight and armour-clad I went forward - but from fear the mail was cast and from shame. |
|
Jag vill kasta mina vapen, svärd och sköld. All den hårda fiendskapen var min köld. |
I want to shed my weapons, sword and shield. All the hard enmity was my cold. |
|
Jag har sett de torra fröna gro till slut. Jag har sett det ljusa gröna vecklas ut. |
I have seen the dry seeds eventually grow. I have seen the light green unfold. |
|
Mäktigt är det späda livet mer än järn, fram ur jordens hjärta drivet utan värn. |
The tender life is more powerful than iron, driven forth from the heart of the earth without protection. |
|
Våren gryr i vinterns trakter, där jag frös. Jag vill möta livets makter vapenlös. (Karin Boye, "Härdarna") |
The spring dawns in winter's neighbourhood, where I froze. I want to face the powers of life unarmed. |
| To the Poetry Page | Next |