Nostos, hemfärd

Ingenting annat än himlen
för honom som ligger med
ansiktet, det olyft-
bara, uppåtvänt.
Nothing but the sky
for him who lies with
the face, the unlift-
able, turned upwards.
Röda lyktor, tulpaner,
står tända utanför,
där vårens hemslöjdsmatta
för andra fötter vävs.
Red lights, tulips,
are standing lit outside,
where the handicraft rug of spring
is being woven for other feet.
Ingenting annat än himlen,
ett drivande grått, det blå
flödet utan detaljer,
att ordlöst drunkna i.
Nothing but the sky,
a drifting grey, the blue
flow without details,
to drown in without words.
Ensam på detta från vinröda
skymningar bortvända hav.
Nostos. Hemfärd till glömskan,
som var före allt.

(Hjalmar Gullberg, 26.4.59)
Alone on this sea averted
from crimson dusks.
Nostos. Journey home to oblivion,
that was before everything.

To the Poetry Page

Who Am I? | Remembering Emma | Archipelago Views | Latin | Sci-fi Quotes | Poetry | Funnies | Christian Things
Links | | Sign my Guestbook | View my Guestbook | Sign/View my Bravenet Guestbook
Main Index