|
Havet vilar morgonstilla, aldrig tycks det stormar haft, likt en mäktig ande soligt morgonstilla, tung av andakt -- lätt av klarhetens kraft. Skarpt och noggrant speglas klippornas nakna stup. Genomskinligt enkelt ligger det vida djup. Linjeklart, lätt och rent står allt, tecknat säkert i luftig ro, sköljt i doften av salt. Linjeklar, tankfull, jämn och ren skrider dagen i rymdens ljus, fin som en ädelsten. (Karin Boye, "Gömda land") |
The sea rests, morning quiet, Seeming never to have had any storms, Like a powerful spirit Sunny, morning quiet, Heavy with reverence -- light From the power of clarity. Sharply and diligently the cliffs' Naked precipices are mirrored. Transparently simple Lies the wide deep. With clear lines, Light and pure it all stands, Steadily outlined in an airy calm, Washed in the smell of salt. With clear lines, Thoughtful, even and pure The day glides in the light of space, Precious like a gem. |
| To the Poetry Page | Next |