|
Jag tror döden är som du, hög och blek och rak som du, tinningar i samma välvning gjutna, havsögd, fjärranögd som du och med samma läppar smärteslutna. |
I think death is like you, high and pale and straight like you, temples moulded in the same dome, sea-eyed, far-eyed like you and with the same pain-closed lips. |
|
Du är döden. Jag är din, handen din och hågen din. Alla livets krafter har du dövat, sövt i sorgsen dvala in dröm och dåd, som knappast vingen prövat. |
You are death. I am yours, the hand yours and the mind yours. You have deadened all the powers of life, lulled to a sad drowse dream and deed, that the wing has barely tried. |
|
Men jag älskar dig, min död, du min långa bittra död, i vars slutna hand mitt liv förtvinar. Du min ljuva, ljuva död - Jag välsignar dig var stund du pinar! (Karin Boye, "Härdarna") |
But I love you, my death, you my long bitter death, in whose closed hand my life withers away. You my sweet, sweet death - I bless you every moment you torment! |
| To the Poetry Page | Next |
Who Am I? | Remembering Emma | Archipelago Views | Latin | Sci-fi Quotes | Poetry | Funnies | Christian Things
Links | Sign my Guestbook | View my Guestbook | Sign/View my Bravenet Guestbook
Main Index