|
Han kom som en vind. Vad bryr sig en vind om förbud? Han kysste din kind, han kysste allt blod till din hud. Det borde ha stannat därvid: du var ju en annans, blott lånad en kväll i syrenernas tid och gullregnens månad. |
He came like a wind. What does a wind care about what he can't do? He kissed your cheek. He kissed all blood to your skin. It should have stayed there: you were another's, only borrowed an evening in the time of lilacs and the month of laburnums. |
|
Han kysste ditt öra, ditt hår. Vad fäster en vind sig vid om han får? På ögonen kysstes du blind. Du ville, förstås, ej alls i början besvara hans trånad. Men snart låg din arm om hans hals i gullregnens månad. |
He kissed your ear, your hair. What does a wind bother about whether he is allowed? On your eyes, you were kissed blind. Of course, you did not at all want, at first, return his yearning. But soon your arm were around his neck in the month of laburnum. |
|
Från din mun har han kysst det sista av motstånd som fanns. Din mun ligger tyst med halvöppna läppar mot hans. Det kommer en vind och går: och hela din världsbild rasar för en fläkt från syrenernas vår och gullregnens klasar. (Hjalmar Gullberg, "Kärlek i tjugonde seklet") |
From your mouth he has kissed away the last resistance there was. Your mouth rests, silent, with lips half parted, against his. A wind comes and goes and your entire world picture collapses for a breeze from the spring of lilacs and the racemes of laburnums. |