Renässans för en stadsplaneringstradition i Mehrs anda
Under åren 1948-1971 var socialdemokraten Hjalmar Mehr finansborgarråd i Stockholm. Det var en ur kulturhistorisk, estetisk, strukturell och emotionell mening nattsvart period i stadens 700-åriga stadsplaneringshistoria. Sedan dess eller början av 80-talet har exploateringen i Stockholm ändå präglats av en viss mottfullhet. Sannolikt därför att den bittra eftersmaken av epoken Mehr gör sig påmind vid varje besök på nedre Norrmalm.
Det var också under Hjalmar Mehrs era miljonprogrammet sjösattes. En miljon bostäder skulle uppföras under en tioårsperiod (1965-1974).
Vad vi i dag ser är vad jag skulle kalla "Lilla miljonprogrammet". Regeringen har utlovat 120 000 bostäder (varav 20 000 i Sthlm) under innevarande mandatperiod (2002-2006)! Och Stockholms finansborgarråd Annika Billström ([s], med barndomskvarter i Härnösand) - som anser att vi i Stockholm varit för "lagom" (ABC, 6/12-05) och annonserat att hon vill se Stockholm bli en världsstad i östersjöregionen (110 milj. inv./ oklart till vilken nytta) - har tillsammans med övriga partier flaggat för ytterligare 80 000 lägenheter fram till 2014. Och ett stort antal av dessa bostäderna ska pressas in i redan befintliga bostadsområden trots att vi lever i ett av världens mest glesbefolkade länder och trots stadens uttalade "trängselproblem". Nu ska Billström och Co. gasa oss ur överexploaterings- och överhettningsproblemen i Stockholms innerstad och närförorter. Ordet för dagen på alla stadsplanerares och kommunpolitikers läppar är förtätning!
Det drabbar många enskilda, utarmar mångfalden i våra innerstadsnära bostadsområden med flerfamiljshus och innebär ett synnerligen osentimentalt och ekonomistiskt sätt att betrakta vår boendemiljö på. Och någon debatt om förtätningen har inte heller kunnat märkas eftersom tidsandan nu en gång är som den är - krass.
För att uppnå politikernas mål till valet har produktionstakten skruvats upp. Stadsbyggnadskontoret (SBK) högpresterar och spottar ur sig detaljplaner som en tryckpress. Det blir allt mindre viktigt vad de berör. Ingrepp i känsliga kultur- eller naturmiljöer tonas ned eller "glöms helt enkelt bort" i planbeskrivningarna som mest påminner om skattefinansierade reklamfoldrar.
Och nu tar Stockholms politiker och tjänstemän i sin fartblindhet ytterligare ett destruktivt steg för att effektivisera markexploateringen - nämligen rivning. Och rivningsobjekten är inte vilka som helst utan centrumbebyggelser från slutet av 50- och början av 60-talen! I går förtätning. Idag rivning.
Hässelby strands och Fagersjös centrum är de första som ska utplånas från kartan. Först i tur står Fagersjö. Havsörnstorget invigt den 15 mars 1961. Detta blir det första förortscentrum som rivs i Stockholm sedan Kooperativa förbundets härjningar på 60-talet. Det gör också Fagersjö till den enda stockholmsförort - med flerfamiljshus - som skulle sakna ett samlande centrum.
Stadens politiker ska nu veta att de är på god väg att återknyta till den tradition som förvandlade nedre Norrmalms expressiva och kulturhistoriskt ovärderliga arkitekturlandskap med sin dynamiska stadskultur till kälkbacke i Haga norra! Och det är ingen merit som kommer att lönas av eftervärlden. Mehr vet.
Publiceras med benäget tillstånd av Joakim Lindengren. Bilden har tidigare varit införd i DN / På stan 1995-12-22.
©Thomas Fång 2006