En orörd pärla i ett allt mer överexploaterat Stockholm
Att för första gången komma i kontakt med det lilla Fagersjö måste vara som att hitta en bortglömd skatt. Tänka sig en liten idyllisk småstad endast 10-15 minuters bilväg från City. Det är precis en sådan barnvänlig och naturskön miljö många familjer bryter upp från storstaden och flyttar miltals för att försöka hitta.
Här i en liten fredad enklav i miljonstaden har fagersjöborna i drygt ett halvsekel utnyttjat närheten till storstadens arbetsmarknad och övriga utbud men sluppit dess hets och jäkt - eller "puls" som det idag populärt kallas av politiker och stadsplanerare som velat ge gisslet en lite positivare och klatschigare benämning.
Den miljö Fagersjö kan erbjuda där det vilar mellan Magelungens vackra strandlinje och Fagersjöskogens undulerade träd-, kärr- och bergslandskap är - som jag tidigare skrivit - så exklusivt i stockholmsområdet att det normalt bara är förunnat välbeställda människor i vissa villaområden. För i dessa stadsdelar där inte sällan maktens utövare själva bor prioriteras varken pendeltåg eller ens Centrum utan istället en god livsmiljö med lugn och trygghet.
Men kan man inte med sin plånbok kvalificera sig till ett boende i något av dessa privilegierade lugna och barnvänliga villaområden är man hänvisad till hyresmarknaden. Och som boende i ett flerfamiljshus - oavsett om man är 5, 25 eller 85 år, d.v.s. oaktat i vilken livsfas man befinner sig - är det "puls" man ska ha omkring sig - det har stadsplanerarna, fastighetsägarna och framför allt politikerna bestämt åt oss.
Man kunde tro att en storstad av Stockholms format skulle kunna erbjuda olika typer av förortsmiljöer - att det fortfarande fanns utrymme för en mångkulturalitet, eftersom vi människor är så olika till vår konstitution och har så olika behov, inte minst under livets skiftande skeden. Men så är det alltså inte. Förortsstädernas alla flerfamiljshusområden ska danas utifrån tre riktmärken i första hand - "förtätning", "service" och "puls".
Fagersjö - ett fritt val
De flesta fagersjöbor har någon gång aktivt valt att bo i just Fagersjö. Nästan alla omkringliggande förorter som Rågsved, Högdalen, Hagsätra, Farsta, Farsta Strand, Hökarängen, Gubbängen, Tallkrogen, Älvsjö..., har just det Bjurström, Landborn och politikerna vurmar så för - stora livsmedelsaffärer, mängder av hus, tunnelbana eller pendeltåg. Men trots den bristande närheten till all denna service valde fagersjöbon att ändå slå sig ner i just Fagersjö. En inte alltför järv gissning är att vi värderade naturen och stillheten högre än bekvämligheten?
Och om jag som Bjurström (2002) och Landborn (1997) flyttar till Fagersjö och vantrivs (som det verkar) samtidigt som andra älskar platsen som den är har jag ju orealistiska förväntningar. Då är det inte Fagersjö det är fel på. Och då är det ju bättre att jag gör det lätt för mig och flyttar till någon av alla de omkringliggande orter som har just det jag söker och kan tillfredställa min törst efter bekvämlighet, istället för att påbörja en lång och för många smärtsam process för att göra Fagersjö mer lik dessa grannorter.
Och samtidigt lämnar jag också plats för någon av alla de medborgare som vet att värdera Fagersjös fantastiska miljö efter förtjänst - värden som på det här avståndet från City är närmast unika för Stockholms förhållanden med sin obefintliga pluralism i stadsplaneringen.
Man kan lätt förutse att de som först kommer lämna Fagersjö om en eventuell exploateringen kommer igång är de som har hjärtat djupast rotad på orten - d.v.s. de som inte kommer klara av att se sin hembygd våldtas. Och de som i framtiden kommer att uppskatta det nya Fagersjö hade lika gärna kunnat flytta till t.ex. Rågsved eller Farsta Strand istället.
©Thomas Fång 2006