Varför har arbetarörelsen i så hög grad   förlorat  attraktionskraft  / reducerats till gnäll o byråkrat i -   trots att ny vetenskap  (  t.e.x.  Wilkinson o Pickets  jämförelser mellan nationer ) med övertygande statistik  bekräftar att   Jämlikheten,  dvs  arbetarörelsens stora tema -   mänsklighetens strävan efter enhet -   är den absolut viktigaste faktorn för välbefinnande,  läkande, fredliga förhållanden,  social trygghet?
 
Det spelar  mindre roll hur Rikt  ett samhälle är i materiellt avseende -  finns det stora klasskillnander  lider flertalet av oss  /  därför att det tillhör vår mänskliga  karaktär att  stå i förhållande till varandra,  o  jämföra oss.  
När vi  tvingas konstatera att vårt  status är  ovisst eller  mycket lågt,   blir vi deprimerade,    försöker kompensera oss  på olika sätt  -  genom droger,   överkonsumtion,   brottslighet,   psykmedicinering -  det som kallas beroenden. Vilket  ger skadeverkningar. Och vice versa -  högt status ger motsvarande förakt,  rädsla och hat mot de som kan tänkas vilja ta ifrån oss våra orättmätigt tillskansade privilegier.

Det fanns en tid när socialism  och demokrati  bars upp av en   brokig  folkrörelse som  gav levande gemenskap omfattande tusentals organiserade människor  -  i fackföreningar,  nykterhetsloger, hyresgäströrelse, bildningsförbund,  partier,  broderskapsrörelse,  associerade frikyrkor.  
Det här nätverket  var fortfarande  ganska  levande o hade ett uppsving  ( genom freds-  och alternativ-rörelsen  )   så sent som under 70-talet,  kanske fram till Palmes död.  

Sen togs den ledande samhällsvisionen över av  nyliberalerna,   som också var representerade i arbetarrörelsen -  t.ex.  genom Kjell-Olof Feldt,  och många andra.  Det vi kallar folkrörelserna tappade farten och togs i stort sett över av byråkratier -  de stelnade till något förutsägbart och livlöst.
Nyliberalismen  lovade däremot rikedom till alla - bara politikerna  tillät  ekonomiska avregleringar.  

Undertexten var att vi alla skulle få leva som överklassen,  d.v.s.  som "rika vinnare".   Under ett par decennier var nog flertalet medborgare förförda av all den här nya konsumtionen som marknaden,  bankerna  och företagen levererade.

Socialdemokratin som  tidigare  varit både  visionär och pragmatisk blev nu "enbart pragmatisk".  Det blev svårt att att skilja  ut den  från de borgerliga alternativen.

Varorna gav ju ingen gemenskap  i sig,   utan tjänade snarast  som klassmarkörer för alla  som försökte göra "klassresan"  - den upphöjda  symbolen för nyliberalt tänkande. Men majoriteten av oss  levde förstås vidare,  utan  någon  klassresa men med många märkeskläder,  hårprodukter,  snabbmat i bagaget.

Visionen om  mänsklig  gemenskap  togs över och   fördes  vidare,  kan man säga,  genom New Age-rörelsen -  personer som Eckhart Tolle, Byron Katie, Rupert Alpert  (  senare Ram Dass ) -   med uppsving för självläkning,  yoga,  meditation,  massage,  vegetariskt kost...terapier.
 
Vad  som tidigare ( 1933-1980 )  åstadkommits  kollektivt,   genom politiska reformer,    överfördes nu  till rörelser för individuell  läkning och förändring,   rörelser som blev en bildningsmarkör  för medelklass  och självförverkligande.  
Jag citerar några New Age broschyrer:  
"Istället för att låsa mitt sinne i en ofruktbar kritisk hållning,  har jag lärt mig att höja det till en receptiv och kreativ nivå.  Detär själva grundhållningen i tantra,  som bl.a.  kommer till uttryck i vissa av dess meditationer - att man samtidigt kan acceptera och ge sig hän åt  livet, och ändå gripa in och handla och förändra där det är möjligt och behövs"  ( Swami Janakanda ).

"Kom och upptäck hur fantastiskt ditt energisystem är!  bli medveten om dina dolda resurser och använd hela din potential.  Med ökad kunskap om vilka resurser du har tillgång till,  kan du leva upp till din fulla potential".
"Väck empatin,  tålamodet, godheten, vänligheten och välviljan i er parrelationer ( övningar )  Lyckans hemlighet är att alltid uppskatta nuet och leva intensivt och fullständigt här och nu".
"Har du tröttnat på att följa andras fotspår och härma andras rörelser?  Är du redo att finna och utveckla dina egna?  Vad sägs om en fysisk träning för hela människan där du vår vara och växa i din egen takt"
"Genom dansen luckrar du upp jorden i din inre trädgård så att drömfrön kan slå rot"
"Har du kört fast och har svårt att se möjligheter till förändring?  Då kan fyra problemorienterande samtal med en psykoterapeut ge dig möjliglighet"
"Din naturliga förmåga att vara närvarande kan övas upp och ge dig ett nytt förhållningssätt till livet som dramatiskt ökar din livskvalitet-  Med mer närvaro och medvetenhet höjs lyhördheten för det som sker i dig själv och i din omgivning.  Invanda automatiska reaktionsmösnter som leder till stress och ohälsa av olika slag blir tydliga.  Du får verktyg till att göra mer balanserade och sunda val."

Det typiska för New Age-gemenskapen som förfinats o utvecklats sen 70-talet,  är att den också kommer med en prislapp,  ungefär som varorna. Man måste ha  bra inkomster för att orka med den här utbildningen.  En typisk veckoslutskurs kostar mellan 1200 -  3.500:-  /   då ingår ofta inte login.
Här finns det förstås också  olika grader och prislägen -  d.v.s. en marknad för att få må bra och känna sig värdefull och levande.
Det som borde hända härnäst,  kanske när finanskrisen fördjupas och krigen fortsätter,  är att "vänstern" återuppstår och   blir varse sina rötter i   religionerna ( som helhet )  -   och   införlivar och  onödiggör  det  som är samtidens  kommersialiserade andlighet.  

Gemenskap i alla dess  former borde vara plattformen för ny politik -  ungefär som när arbetarrörelsen införlivade "bildning", "vetenskap",  "nykterhet", "broderskap".   Man  knyta  ihop de praktiska politiska frågorna med visioner om  gemenskap och människovärde,   på de sätt som är möjliga  (   det finns genom new age-rörelsens visioner många nya sätt ).

Man kan -  med Bertrand Russel -  säga att vad som kallas socialism   bygger på den kristna visionerna om att ta vara på sin nästa -  det som finns i Bergspredikan o på många andra ställen  (   Kabbala,  Koranen,  Sufi-berättelserna,  i hinduismen,  buddismen ).  Ett uttryck för den folkliga solidariteten som också existerade  sen medeltiden  i  bysamfälligheten.
Arbetarrörelsen genomförde i praktiken  på nationell nivå  det som religionen dåförtiden  talade om: dvs  barmhärtighet,  medvetenhet om allas lika människovärde.  Den svenska kyrkan hade  predikat Jesu's mildhet  i flera hundra år -  men blivit institutionaliserad,   svag när det gällde att "ta vara på nästan".  (  Det var mest prästerna som man tog vara på ).  
Något liknande bör förstås göras igen  -  med nya förtecken,  nya ingredienser.  

Och insikten måste förstås finnas, att det är ett "nytt prästerskap"  som ska göras onödigt och reformeras bort -  inräknat bankdirrar,  politiker med nedskärning i blick,   osv