Det  som vi håller för att vara "sant"  är i 90 % av fallen en  kollektiv illusion.  Sanningen ändrar sig och förskjuts / får metastaser,  på samma sätt som i en dröm. 

Än är "sanningen"  här -  än är den där. Det besynnerliga är att den nästan alltid verkar  upp och nervänd, eller vänd in och ut.    "En berättelse av en idiot, utan mening, full av buller och raseri"  ( McBeth? )

Dels begränsas vi av sinnena som bara tar in ett smalt segment av det som existerar. Sen begränsas vi av vår personlighet,   dvs vårt ego som för att överleva stärker sig självt  genom  attack- o försvarsinriktad paranoia. 

Dessutom har  vi   hjord-djurets underkastelse inför den sociala hierarkin  –  förmedlat av media typ Expressen och AB ( ego- o celebritetskult ).

Problemet är att orka stå fri i förhållande till  det förkonstlade &  illusoriska,  som hålls för sant. Också när vi vill bryta oss ut från den etablerade ordningen  /  dvs  upprätta något som ter sig större, rättfärdigare   /  griper vi omedvetet efter tidigare mönster. Hamnar i ideologiernas underkastelse, självhat,  rövslickeri  ( om detta ämne – se tex Kay Pollacks ”Att välja glädje”.

En sak som slagit mig på senare tid  är att vi sett i ett evolutionärt sammanhang   är så mycket fredligare,   kultiverade  och sofistikerade  än vad vår  sextusenåriga "civilisation" verkar  tyda på.

Vad representerar de kända civilisationernas kungalängder, aristokratier, maffiafamiljer ? "En flugskit i universum", för att tala med Jan Fridegård.

Våra verkliga förfäder existerade under två-tre  årmiljoner  i relativ harmoni med miljön på planeten Jorden. De förde inga krig / de kände bara till jaktvapen. Allt vad vi har av fysisk skönhet, rörelseförmåga, hälsa, praktisk intelligens o uthållighet kan man säga kommer från de två eller tre miljoner åren av evolution  - från vår förhistoria /  en källåder  som vi fortsätter att bagatellisera.

Vår bördshögfärd omfattar endast ”civilisationen” / den kända historien dvs flugskiten i universum. De förfäder och anmödrar som vi hedrar har alla  varit krigförande, varit beredda att kasta oss ut i  suicidala  krig ( ekonomiska krig eller fysiska krig ). Kriget har hyllats som det främsta tecknet på mannamod - den största, ädlaste handlingen.

Krig eller maffiavälde är i stort sett synonymt med   ”Historia” / också i ett marxistiskt perspektiv  ( ack min ungdoms mustasch-, skägg- och vårt-prydda hjältar ! ).

Det vore en välgärning att  i minnets galleri ersätta kungalängder, aristokratier /  rangordningar   med inramade porträtt av - varför inte Neanderthal, Homo Erectus, nomadhövdingar,   pygméer,  en eller annan Stomatolit el  Blågrön Alg ?

Vad kan då frihet och metamorfos   vara  i den här tiden?

En medvetenhet som är inriktad på  fred - som realiserar fred i handling, på alla nivåer...  Från det lägsta, mest praktiska ( som är vårt dagliga liv, vårt tilltal, våra blickar ) till det politiska planet - i hur vi  går till väga för att skapa folkmakt,  för att lösa konflikter -  målet för politik...

Socialism kan INTE vara associerad med försvar av slavläger, personkult, diktatur, angreppskrig.  Den  må  vara en vision för överlevnad och fred.  Den kunskapen kommer  då främst från de andliga ledarna i samtiden och dåtiden.  De som har förbindelse med förhistoriens  källåder av fredlig existens.

Lao Tzu, Zosima, Gandhi, Martin Luther King, Mandela, Hugo Chavez, Malcolm X, Oscar Romero, Noam Chomsky, Buddha, Jesus. Också ledarna från arbetarrörelsens  parlamentariska  tradition.

Fackföreningarna, den framgångsrika kampen för reformer, ”hjärtats kommunism” som  aldrig  underkastar  sig stalinism och partibyråkrati.

GT