Vi är själva  uppbyggda som ett mikrokosmos - i ständig rörelse. När det hela är över, dvs  när döden inträder,  vad betydde vi?  vad betydde våra kulturer,  våra parader och processioner?
Kanske: "A tale told by an idiot,  full of sound and fury,  signifying nothing" ?

Det vore kanske lite konstigt att påstå att djur och natur också är "andliga" - men i vart fall finns det något hos djur ( och i naturen )  som  reflekterar människans andlighet. 

När det gäller  djur kan man väl vara rätt säker på att de har känslor ( t.ex. av tillfredställelse  i att finnas till )  som är  lika våra egna känslor. En hund som vilar sig. En katt som spinner.  En tupp som gal.

Kanske dessa våra kusiner  till och med har mer av en  förmåga att vara hela,  enkla   -  genom att de inte är neurotiserade av  det vi har:  kultur o samhälle.

Den franske artonhundratalspoeten  o symbolisten  Baudelaire har en dikt om människan och hennes  missnöje.  Han liknar  människans belägenhet  vid en patients, en sjuklings som alltid vill vara någonstans där hon inte är:   Vart Som Helst

De flesta djur verkar skönt befriade från långsinthet,  paranoia,  kronisk oro etc  När två djur drabbar samman uttrycker de aggressivitet som liknar vår egen,   snart är den över. Ett djur skulle inte grubbla efteråt  i åratal och gillra fällor för  sin "fiende". 

Inte heller förstör ett djur sin egen tillvaro genom att gnälla o beklaga sig,  utan agerar och gör något av sin livsgnista  -  tills döden kommer.

Det  är något  hos oss människan som har gått förlorat i och med att vi uttrycker oss så mycket genom evinnerliga klagomål,  krigföring, utnyttjande,  hämnd.

Vad är kärnan i världsreligionerna?   (  det som missförståtts,  förvanskats ) -   

fredsbudskapet ,  ”all One”.  Att allt levande hör ihop,  har gemensamt ursprung.  Varför skulle inte  kosmos,  den dans av energier och  den  tomhet som vi  finns i,  och är uppbyggda av ( och kommer ifrån! ),   kunna kallas för något annat än "materia"?

Snarare är det  något typiskt kolonialismens och 1800-talets hybris att upprätta en hierarki och  överst sätta människan (  hennes gudliga andlighet,  hennes partimässiga-nationella-judiska-muslimska-kristna  andlighet ) !    Och underst ha infödingarna, kvinnorna, djuren,  växterna, palestinierna och Materien.( Som kokar kaffe och tar ut soporna ).

Reflekteras inte samma  ganska enfaldiga tänkesätt i  all historieuppfattning som grundas på ekonomisk beräkning?   Vi ger oss rätten att tala om andra,   och förstå vår egen  o samhällenas utveckling på ett sätt som tycks förutsätta fientlighet. Kamp.  

Att våld o fientlighet tycks utgöra grunden för våra egen och  nationernas ( imperiernas ) utveckling o existens.

Till synes verkar vi beklaga det - men vad vi gör och säger tyder på att vi tror att SÅ ÄR DET!   och att det är oundvikligt -  eftersom vi känner oss själva.  I det här avseendet anser sig flertalet av oss vara  "realister", eller hur?

Psykoanalytikern Harry Guntrip har sagt att det största tabuet i västerlandet  (  med alla dess religioner,  dess vetenskaper o tekniker )  är   tabuet mot ömhet. 

Jag håller med honom.

I  den anmärkningen ligger att revolution i vår tid är en fredsrevolution och handlar om att människan måste vakna upp till o återupptäcka den starka sidan i sin natur -  den finaste av  energiyttringarna.  

Starkare än "tron" och "hoppet" -  detta outsägbara som  världsreligionerna grundats på,  men som har förvanskats till att gälla "mig och de mina".  

Och kom ihåg, det var ingens fel! 

Som Vonnegut säger (  på gravstenen för den sista människan ): ”All was beautiful. Nothing hurt”.  / GT / 10-01-11

Citat av Bill Hicks