Vi har nu erfarit  nästan tre decennier av nyliberal politik (  efter Palmes död )  Också socialdemokraterna blev  ju  fångade av den nyliberala visionen.  
Man kan säga att de haft en "långsammare"  variant av nyliberalism.  
Alltså - "gör samma sak" (  avreglera,  främja marknaden,  skattesänkingar, skär ner på skyddsnätet,  tillåt arbetslösheten att växa..! . )  - "men gör det inte så snabbt".    Och servera en del slagord,   som tycks tyda på något annat.  Lite HBT,  lite kvinnosak o integration.

I  praktiken har det varit samma tro på att "rikedomen"  kommer att sippra ner från de ytterst rika till de fattiga - bara vi tillåter ekonomin att expandera,   utan alltför mycket reglering.  Vad vi kan se då är att vi fått en jäkla massa varor av tveksamt värde  ( märkeskläder,  elektroniska leksaker  )  men människornas relationer o livskvalitét har inte blivit bättre,  snarare sämre.
Själv har jag  genom mitt arbete sett nedmonteringen av det sociala skyddsnätet på nära håll.  Hur arbetslösa. psykiskt sjuka  och socialbidragstagare förnedrats och tvingats ut i marginalen.  Vad var det i nyliberalismen som gjorde att den slog ut de tidigare idéerna?   Det var en vision.

En sorts allomfattande förklaring med en del trovärdiga inslag och samtidigt en deklaration av ett syfte när det gällde samhälle och sociala relationer.  
Företagarna,  företagen  och marknaden sades vara  de viktiga aktörerna. Kan man skapa frihet för dem och gynna dem,  löser sig alla problem - också demokratins problem.  Rikedomen sipprar behändigt ner,  flertalet av oss  blir "vinnare".  Och under en ganska lång period tyckte nog många att det verkade stämma.

Nationalekonomin var den vetenskap som främst företrädde det här synsättet, som blev dominant. Många idéer och uppslag togs  från det till synes framgångsrika USA:   kopplingen till de annonsstödda  massmedierna  -  kulten av celebritet,  glamour  (  jfr dagens hets för att  "styla"  både sitt hem, sin kropp,  sitt ansikte ).
Nu visar forskningen att - trots höjd inkomst per kapita  -   mår människor inte bättre när klasskillnaderna tillåts öka.  Tvärtom -  ett land som USA slår världsrekord   när det gäller angreppskrig utan också när det gäller  sjuklig fetma,  storleken av sin fång-population, sin konsumtion av anti-depressiva osv  
Den nyliberala propagandan liknade,   när den var som grövst,  den svenska reformismen vid Östtyskland ( DDR-Sverige )  -   och hävdade att den höga jämlikheten medförde lidande,  gjorde oss konformistiska etc.  Men det var tvärtom -  i praktiken har Sverige hävdat sig väl internationellt,   just  p.gr .  av  den sociala utjämningen.  

Ta bara en sak som de kommunala musikskolorna -  som ledde till att alla elever fick en chans att lära sig spela instrument!  hur mycket har inte det betytt för att få fram talanger. Eller idrottsrörelsen -  satsningen på idrottsanläggningar.    Utbyggnaden av bibliotek och skolor osv.

Finns det en ny vision när det gäller social reformism?   kan den ta form efter det genombrott av forskning som ägt rum ( Wilkinsson, Picket )?   
Jag tror att det kan ske - i tomrummet efter nyliberalismen. I tomrummet efter kommunismen.
G