Till Aspekt, Media och Samhälle 050213


Tror vi har ett läge nu ungefär som på femtio,  tidiga sextiotalet när kalla
kriget var igång och folk teg och var rädda för att yttra sig om
ödesfrågorna.

De som tog ställning och yttrade sig avfärdades regelmässigt som
"kommunistsympatisörer"  "fellow-travellers" osv  Spelade ingen roll om de
var liberaler,  humanister,  socialdemokrater,  anarkister  eller
pacifister.  De som vände sig emot det militaristiska vansinnet (
Koreakriget,  terrorbalansen,  kärvapenupprustningen ) stöttes ut från
universitet och massmedier i USA och fick alla schavottera som
landsförrädare.  Men vilka var de verkliga landsförrädarna?

I samband Vietnamkriget 63 - 75 där USA-regeringen tog kål på ca 3 miljoner
mestadels oskyldiga  uppstod en kraftig proteströrelse och en ny medvetenhet
spreds till universitet och medier.

Man trodde därefter att det   skulle vara omöjligt åtminstone i ett
alliansfritt land som Sverige att vara så devot och underdånig att man avsäger sig
all rätt att kritisera en lögnaktig och farlig regering / speciellt om det inte ens är ens egen.

Det är förunderlig att det kan uppstå  samma inkvisition,  samma grova hets
igen  och att människor som anser sig vara intellektuella hukar sig och hummar
med.
Det är förunderligt att se att folk också på den här listan kan ha så fyrkantiga
distinktioner att de tror på föreställningar som

"Förebyggande angrepp".
"De som inte är för mig är emot mig".
"Genévkonventionen kan vi numera i stort sett bortse från".
"Tortyr och rättsövergrepp är ok - bara de som utsätts för det kallats
'terrorister'"

Varför inte också återinföra slaveriet?

Den här sortens paroller och praxis proklameras   av en regering vars land
stått för ett enda utdraget folkmördande sen 1945.  Johan Galtung uppger att
USAs dödande ligger mellan 12-16 miljoner - om man räknar stödet till
högerextremistiska regimer,  dödspatruller och egna militära kampanjer.
Iran (1953), Guatemala (1954), Kuba (1959 to the present), Kongo (1960),
Brasilien (1964), Indonesien (1965), Vietnam (1961-73), Laos (1961-73),
Kambodja (1969-73), Grekland (1967-73), Chile (1973), Afghanistan (1979 till
dags dato ), El Salvador, Guatemala and Nicaragua (1980-talet ), och Irak (1991
tills i dag ).."
http://web.comhem.se/humanistgruppen/Extra%20laenkar/Fred.htm

Att det ska vara så omöjligt  att fatta att en del av offren till slut  gör motstånd.

Givetvis måste   man  förstå den historiska bilden  ( kolonialhistorien och
kalla kriget )  för att    begripa vad terrorism handlar om /  och vem som
egentligen är förrädare mot demokratin,  mot den amerikanska konstitutionen
osv.

Ward Churchill
må alltså uppträda ilsket men han har utan tvivel  skäl för sin
ilska.  Han står på rätt sida när det gäller kampen för fred i världen och
demokrati i USA.
Det är givetvis så vi ska tolka hans paroll "USA off the Planet".
Alltså,  att imperiet måste försvinna för att folken ska få fred.

Hälsning!

Gunnar Thorell

http://web.comhem.se/humanistgruppen/