Hotet från antisemitismen

För en tid sedan träffade jag på gatan en före detta kamrat, palestinier och
en gång marxist och intellektuell, som över en kaffekopp började tala om att
"judarna" låg bakom allt ont, i synnerhet det som sker i arabvärlden. Som
"bevis" räknade han upp ett antal personer i president Bushs regering som
han påstod var judar ­ och efter en stund gjorde han ett motsvarande
påstående om "judiska kapitalister" i Sverige.

Jag blev förbannad, ledsen och argumenterade förstås emot ­ försökte först
och främst klargöra att sådana konspirationsteorier bara fördunklar bilden
av den verkliga fienden, imperialismen och i förlängningen bidrar till ­
eller är ­ antisemitism som drabbar alla som kan påstås eller påhittas vara
judar ­ vilket gagnar Israel och är precis vad Ariel Sharon & Co
eftersträvar.

Då och då möter jag en gammal vän, jude och före detta
antikvariatsbokhandlare, som efter många år av tappert motstånd mot
nynazister hamnat under isen sedan han rånats och misshandlats gång på gång,
fått sin affär sönderslagen och till sist kastats ut av
bostadsrättföreningen i huset där affären låg ­ "hederliga, skötsamma
svenskar" som alltså på känt medlöparmaner gjorde honom till syndabock i
stället för att försvara honom.

Misshandlad till både kropp och själ stapplar han idag mellan olika
inrättningar där han kan få gratis eller billig mat. ­ Men till skillnad mot
den palestinske före dette kamraten, står han i sin sorgliga uppenbarelse
fast vid sin övertygelse om alla människors lika värde ­ som han självklart
också anser måste gälla Palestina. Precis som jag anser han att den enda
rättfärdiga, eller den verkliga lösningen överhuvudtaget, är att palestinier
och före detta israeler en dag lever tillsammans i samma stat. ­ Hans själ
är misshandlad, men den lever och är samma själ ­ och steg för steg gör han
vad han kan för att återupprätta sitt liv.

Det är en absurd situation, att samtidigt som allt fler utomstående under
senare år fått upp ögonen för det rättfärdiga i palestiniernas strävan
börjar den ene efter den andre av de palestinier som lever utspridda i
världen ge vika för de mest reaktionära konspirationsteorier ­ som att deras
tänkande vittrar sönder, inte längre orkar stå emot.
Det är djupt sorgligt att behöva sitta här och tala om antisemitism i
samband med palestinafrågan ­ bland annat med tanke på att den palestinska
befrielserörelsen, såväl Al-Fatah som PFLP och DFLP, för snart fyrtio år
sedan tog upp kampen mot sådana föreställningar.

Tydligare kan denna progressiva ståndpunkt inte uttryckas än i parollen "För
ett fritt och demokratiskt Palestina", som å ena sidan syftar till att
palestinier och före detta kolonisatörer ska bygga detta samhälle
tillsammans ­ som i Sydafrika ­ å andra sidan visar att det är det koloniala
Israel, den koloniala och rasistiska sionismen som är fienden, inte judarna
eller ens israelerna i gemen.

Då befrielserörelsen klargjorde skillnaden mellan judar och sionister och
visade på länken mellan sionism och imperialism kunde det äntligen bli
möjligt för palestinierna att förstå hur fienden såg ut, vad som drabbat dem
­ och vad kampen alltså gällde. Inte ens en på den tiden framstående
anti-imperialistisk ledare som Gamal Abdul Nasser i Egypten hade kunnat
undgå att fastna i anti-judiska konspirationstankar ­ där beskyddades till
och med en del nazistiska krigsförbrytare som flytt dit efter andra
världskriget. ­ Långt in på 1950-talet var för övrigt palestiniernas ende
ledare stormuftin av Jerusalem, religiöst överhuvud av gammal feodalsläkt,
som under andra världskriget lyckats ta sej till Hitlers Berlin där han
predikade i radio mot judarna.

Om man inte förstår vad man kämpar mot, om man svarar en rasistisk fiende
med en spegelbild av dennes rasism blir givetvis allting en motbjudande,
hjälplös sörja. Man riskerar att döda människor som är eller skulle kunna
bli ens allierade ­ och man vinner knappast bundsförvanter som man kan lita
på.

Jag tror att det var 1969 som jag en dag i Beirut var närvarande då PFLP:s
legendariske talesman Ghassan Kanafani fick besök av en delegation från det
så kallade socialistiska Polen som ville utveckla samarbete. Efter en
kvart-tjugo minuter reste sej Ghassan upprörd och betackade sej för
fortsatta kontakter. Tyvärr visade det sej att dessa så kallade socialister
från landet där Auschwitz ligger inte heller kunde skilja mellan judar och
sionister.

Den gamle arbetarkämpen August Bebel kallade en gång antisemitismen för "de
galnas socialism". Den leder definitivt inte till målet ­ varken i Polen
eller någon annanstans.

Ingen ska tro att antisemitism bara uppstår ­ det finns hela tiden krafter
som har intresse av att återskapa, sprida och utnyttja den. När PLO i början
av 1970-talet höll en solidaritetskonferens i Kuwait upptäckte min kamrat
Katja och jag en morgon att det fanns gratisböcker att ta i entrén till det
hotell där vi bodde ­ det var det beryktade falsariet "Sions vises
protokoll" ­ utnyttjat av Hitler ­ publicerat av något som kallade sej
"Kuwait Democratic Society". Tillsammans med palestinska kamrater körde vi
runt från hotell till hotell och beslagtog hundratals, kanske tusentals ex.
Dels skulle det kunnat bli en präktig skandal som alla per ahlmarkare i
världen skulle frossat i, dels var det förstås meningen att få en del läsare
på kroken. Korrumpera PLO:s rykte respektive korrumpera lättledda hjärnor. ­
Vad "Kuwait Democratic Society" var kunde ingen upplysa oss om.
Numera behöver man inte tillämpa sådana klumpiga metoder som att lägga
böcker i hotellvestibuler. Idag finns internet, idag finns världsomspännande
TV-nät. Idag sprids på några sekunder sådana förvridna påståenden som att
det skulle varit judar som låg bakom terrordåden den 11 september ­
"bevisat" av det lika påhittade påståendet att 3000 judar skulle varit
anställda i dessa skyskrapor men lät bli att gå till jobbet den dagen ...
I den svenska palestinarörelsens begynnelse slog vi för vår del fast att
fiendelägret är tredelat: imperialismen, Israel/sionismen och de arabiska
reaktionära regimerna ­ alla på olika sätt länkade till varandra. Jag vill
påminna om de sistnämnda som uppenbarligen lätt glöms bort i detta läge som
så helt domineras av USA-imperialismens och Israels aggressioner. ­ Vad
dessa reaktionära regimer bland annat tillhandahåller är
internet-²information² och TV-kanaler som varje dag läses och ses av
hundratals miljoner människor. De formligen pumpar ut reaktionär smörja som
döljer alla verkliga och betydelsefulla förhållanden, de gör allt för att
maskera regimernas täta samverkan med imperialismen och pekar ut judar
överallt där de kan hitta eller uppfinna dem ­ de varken kan eller vill
skilja mellan judar och sionister därför att de precis som så många
europeiska härskare i det förflutna utnyttjar antisemitismen för att avvända
uppmärksamheten från sej själva.

Den palestinske före detta kamrat jag nämnt är sannerligen inte ensam om att
i sin isolering, hjälplöshet och förtvivlan ha låtit sitt tänkande
undergrävas av denna "arabiska" propaganda som når honom via nätet och hans
parabol.

Det är inte antisemitism att hävda att Israel är en kolonial, rasistisk och
expansionistisk statsbildning i nära samverkan med imperialismen, det är
inte antisemitism att beskriva hur Israels och USA-imperialismens intressen
i långa stycken sammanfaller, det är inte antisemitism att klargöra att det
finns en sionistisk raspolitik som syftar till att dra till sej så många
judar som möjligt i ett så stort Israel som möjligt.
Allt detta kan man säga om Israel utan att ha behövt tillgripa några
konspirationsteorier ­ är inte det tillräckligt! Är det inte illa nog,
räcker det inte för att göra motstånd, kräva bojkott och sanktioner, delta i
kampen för ett fritt demokratiskt Palestina där etnisk rensning, apartheid,
bantustans är avskaffade som i Sydafrika?!

Vad vinner man på att peka ut "judar" i Bush-regeringen? Är Paul Wolfowitz
och Douglas Feith verkligen judar i sin egen uppfattning och praktik, är
deras proisraeliska hållning värre än Per Ahlmarks (som ju inte är jude i
någon bemärkelse) ­ är det inte likgiltigt vilket eftersom en irländare, en
svenskättling, en slavättling skulle kunnat ha deras positioner och fört
exakt samma politik! ­ Det är ju att leda och förvalta en kapitalistisk och
imperialistisk supermakt det handlar om, i utrikespolitiken gäller det denna
supermakts marknader, tillgångar till råvaror och just makt, det gäller
USA:s politiska, ekonomiska och strategiska intressen ­ skulle då ett
sionistiskt eller israeliskt särintresse få någon betydelse om det stod i
motsättning till supermaktsintressena ­ naturligtvis inte!

Det är också därför Israel till somligas förvåning håller sej med spioner
inom den amerikanska administrationen ­ därför att allt inte kan stämma, de
är trots allt två parter. Sionister på plats, lobbyorganisationer som Aipac,
The American Israel Public Affairs Committe, gör liksom andra lobbyister
(från t ex oljeindustrin eller kristna högergrupper) vad de kan för att
påverka och sammanjämka ­ men de kan inte styra, de kan inte åstadkomma
annat än sådant som på ett eller annat sätt står i överensstämmelse med
USA:s intressen i övrigt.

Ett för mej klassiskt exempel på vad en lobbyist "som bäst" kan uppnå var
när sionistledaren Chaim Weizmann 1948 använde Bibelns kartor för att få den
frireligiöse president Truman att ta till sej att det låg i USA:s intresse
att tvinga England att ge upp sydspetsen av Palestina till Israel ­ varvid
den forna stormakten England förlorade landsförbindelsen mellan sina
kvarvarande lydstater i området.
Det är inte otillbörligt ur inhemsk, amerikansk synvinkel, det handlar inte
om "judisk makt" som antisemiter skulle påstå ­ det var bara ett skickligt
utnyttjande av läget (ifråga om såväl den judiska Förintelsen som
konkurrensen mellan USA och England), en sådan succé som varje lobbyist
drömmer om vad han än representerar.
Det behövs definitivt inga konspirationsteorier för att förklara vare sej
USA:s stöd till Israel eller dess angrepp på Irak.

Vem tjänar på att synagogor sprängs i Frankrike eller Istanbul? Inte är det
den palestinska eller arabiska frihetskampen. Det är rasistiska, reaktionära
svar på israelisk, rasistisk terror, det ena lika omänskligt och djävligt
som det andra ­ och vi ska inse, att alla utslag av antisemitism, från
viskningar till bilbomber, i själva verket gagnar sionismen som ideologi och
praktik. Antisemitismen motiverar sionismens reaktionära tes att judar inte
kan leva bland andra människor utan att bli förföljda. Antisemitismen ger
Israel skenbar legitimitet som en ²lösning² på den judiska frågan och
motiverar såväl den etniska rensningen i Palestina som den fortsatta
expansionen ­ för att härbärgera alla de miljoner förföljda judar som Ariel
Sharon & Co hoppas ska drivas dit en dag, och vi kan vara säkra på att
Sharon liksom exempelvis David Ben Gurion 1948 bara betraktar Israels
gränser som tillfälliga ­ de för stunden möjliga. Och nog vet Ariel Sharon
att hans oavbrutna terror mot palestinierna försvårar läget för många judar
i världen.

"Den svenska judenheten", hette det i israelisk tidning för fyrtio år sedan,
" är anfrätt av assimilering och tanken på att immigrera till Israel är
fortfarande avlägsen ... Antisemitismen har en betydelsefull roll att spela
för att bevara judar och judiskhet ... Den påminner judarna om vilka de är
och tvingar dem att hålla sej till sitt folk och förbli lojala mot sitt
gamla hemland."

Vi har i alla fall sluppit det som judarna i Irak råkade ut för ­ att
israeliska agenter skickades dit och sprängde judiska byggnader så att de
trodde det var början på en pogrom och nästan mangrant (130000 personer)
flydde till Israel.

Antisemitismen tjänar inte bara sionismen (och de arabiska regimerna), den
drabbar människor som är som vi själva, människor som hör till sina länder
på samma sätt som alla andra, den korrumperar och avförmänskligar de
samhällen där den får spridning. Antisemitismen är inte bara de galnas
socialism, den tenderar också att bli det den varit i Europa i tusen år och
mer: de galnas religion.

Ett mycket betydelsefullt bidrag till kampen mot imperialismen, sionismen
och reaktionen handlar om att rycka undan grunden för all rasism ­ och visa
att sionismens hela föreställningsvärld är falsk och reaktionär.
­ Leve kampen för ett fritt och demokratiskt Palestina!

Staffan Beckman 10 sept 04