Djurens Rätt

Att kämpa för Djurens rätt borde vara en självklarhet för alla som kallar sig humanister! Bortsett från att omsorg om djuren är en demonstration och en övning i empati, medkänsla och ansvarskänsla är det en falsk och dålig humanism som avfärdar frågor om djurskydd och djurens rätt med glosor om att det är ju "bara djur" etc.

Att ringakta djur och natur är inte humanism; det är antropocentricitet, människoegoism, vilket är något helt annat. Man bör komma ihåg att de första humanisterna, de tidiga stoikerna, också var de första att tala om att respektera naturen. Att ringakta djur och natur är inte heller någon god teologi; i Bibeln finns ställen som helt klart förutsätter att djuren har en själ. Särskilt viktigt är vad som säges i denna fråga i berättelsen om Noa, när han och hans familj och de övriga djuren lämnar Arken. Där förbjuds människorna att äta blodmat med direkt hänvisning till att själen sitter i blodet. Om man får i sig blod kan man alltså få i sig djurets själ!

Det är detta som ligger till grund för den så kontroversiella, och misstolkade rituella slakten hos såväl judar som islamiter, och som ju har använts mot båda! Slakten syftar till att få ut allt blod ur djurets kropp. Åtm. inom islam lär det ska stå en religiös dignitär och läsa böner för djurets själ. Den ringaktning för djur och natur som man möter inom kristendomen i allmänhet och katolicismen i synnerhet kommer ej från Bibeln utan från den grekiska filosofien, i synnerhet Aristoteles, katolicismens stora auktoritet.Begreppet "heligt krig" kommer f.ö. också från grekisk tradition - inte från Gamla Testamentet !

Människan älskar att tala om sin intelligens och sitt samvete som det som höjer oss över djuren. Det kan hända, men ofta använder vi dessa gåvor mest för att hitta på fanstyg - och sedan att konstruera ursäkter för detta. Detta inte minst ifråga om djur och natur. Det räcker med att hänvisa till allt pretentiöst nonsens som har sagts och skrivits om det sadistiska spektakel som nämnes tjurfäktning! Denna har f.ö. inget med någon slags "medelhavskultur" att göra utan är ett återskapande av den spanska adelns jakt på den speciella form av vildboskap som tidigare fanns i vilt tillstånd på den iberiska halvön. Det är en hyllning till den arroganta spanska feodaladeln och dess livsstil.

Föga förvånande tyckte den kungliga spanska polisen vid tiden för förra sekelskiftet att det var uppmuntransvärt att arbetarrörelsen odlade ett intresse för denna hyllning till etablissemanget och makthavarna.Tingeltanglet när matadoren viftar på skynket och tjuren jagar skynket hängdes på först omkr. 1920, dvs. när turismen började bli av verkligt nationalekonomiskt intresse. Särsk. dödandet av tjuren är mycket ofta mer blodigt och utdraget i praktiken än i teorien. När människan kallar sig "skapelsens krona" föredrar vi oftast att glömma att ledarskap måste medföra förpliktelser och ansvar. Den store persiske profeten Zarathustra anses ha upplevt en maning att påbörja sin världshistoriska religiösa reformgärning när han bevittnade ett blodigt djuroffer och upplevde hur det dödade djuret beklagade sig inför den högste guden, Ahura Mazda.

/ Mårten Gillfors,
jourhavande Historiker,
Historiska Muséet

Retur / Insänt