LÅNGTIDSSJUKSKRIVNINGARNA

Jag tänkte kasta mig in i debatten om dom ökande sjukskrivningarna som blir allt fler och längre. Många har frågat sig hur det kommer sig att sjukskrivningarna ökat så mycket och lika många har tyckt sig veta svaren.
Själv är jag övertygad om att en delförklaring är läkarkåren, eller den fjärde statsmakten.
Jag tror att läkarna oftast känner sig maktlösa inför samtidens existensiella illamående. I och med att religionens makt alltmer släppt taget om människors sätt att leva har skilsmässorna ökat och individen har alltmer strävat efter egen karriär, behovstillfredsställelse och upplevelsekickar. Upplevelseindustrin har växt lavinartat. Förr i tiden gick man till prästen när man hade själsliga problem, idag går man till läkaren. Jag menar att läkarna har fått axla nutidens prästerskap utan att ha någon kompetens för det.
Läkarna får träffa människor med trassliga liv, det kan vara barn som missbrukar, studieskulder som inte klaras av, sjuka anhöriga, konflikter på jobbet, sömnsvårigheter och allmän nedstämdhet. Samt en stress att få ihop allt detta. Läkarna sätter då en diagnos; utbrändhetssymtom, trötthetssyndrom, fibromyalgi, nedstämdhet eller liknande och sjukskriver. Sjukskriver utan några villkor och utan någon uppföljning. I månader och år. Vi på jobbet hittade en som varit sjukskriven sedan 1998 pga att hon var trött.
Min närmsta chef och min kollega och jag har nyligen gjort en genomgång av alla i förvaltningen som varit sjukskrivna i mer än en månad. Vi hittade många märkliga läkarintyg. Bl a en företagsläkare som sjukskrivit en anställd i tre månader pga
arbetsrelaterad stress och också skrivit på intyget att vederbörande är frisk from det och det datumet under förutsättning att hon då fått byta arbete. Detta är skrivit utan att läkaren någon gång tagit kontakt med chefen eller någon på förvaltningen.
Jag tror att läkarna känner sig hemma när de får bedöma olika somatiska sjukdomstillstånd. Dom känner då att de har auktoritet och dom har oftast olika behandlingar att erbjuda. Men när de ställs inför människor som visar psykosomatiska symtom som beror på den totala livssituationen, tror jag att de känner sig handfallna. Många gånger är läkarna själva i liknande situation, självmordsfrekvensen inom yrkeskåren är hög. Jag tror att läkarna känner att de i alla fall vill ge något och det är då sjukskrivning från arbetet de erbjuder. Sjukskrivning från det totala livet låter sig ju inte göras.
All erfarenhet visar att ju längre man är borta från arbetslivet, desto svårare är det att komma tillbaka. Har man tex konflikter på arbetsplatsen blir det lätt så att man går hemma och ältar dom tills dom blir stora som berg. Det hela kan utvecklas till att man blir rättshaverist. Sjukskrivning passiviserar och gör knappast självkänslan bättre. Det är alltid en ansträngning att komma igen.
Jag skulle önska ett samarbete mellan läkare och arbetsgivare. Jag skulle önska villkorade sjukskrivningar, dvs sjukskrivning under förutsättning att den anställde medverkar i särskild gruppaktivitet, samtal varvat med fys.träning tex.
Jag skulle önska att läkarna insåg sin begränsning och inte gav sig in på områden de inte behärskar.

/ Annika Amnö 03 02 15

Mail to: Annika Amnö

Home





Retur