"En söndag när vi var ute och strövade i trakten kom vi att gå in på logen till en lite undanskymt belägen utgård till ett bondställe.  Den som brukade gården hade nyligen kört in sin råg. Logdörrarna hade stått påvid gavel för att säden som låg otröskad skulle få tillgång till frisk luft.  Ingen människa syntes.  

Vi stod inne på logen och plockade rågkorn ur axen och tuggade dem och mindes vår barndom.  Vi sa inte många ord men kände vår gamla glädje vid att tugga de kärva rågkornen till mjöl.  Det var längesen vi gjort det av hunger,  och åtminstone Jan Fridegård hade redan hunnit bli en etablerad och ansedd man i samhället. Jag beundrade hans sammanhängande livssyn,  hans på hans eget vis religiösa personlighet,  hans renhet och ärlighet.  Han var riksbekant för sin spiritism och var överlupen av andesvärmare.  Om någon andevärld eller om ett liv efter döden talade vi aldrig.  Han tyckte kanske att jag var alltför omogen för att förstå den saken.  

Jan Fridegård var inte bara äldre än jag utan jag betraktade honom också som långt före mig i levnadskonst.  Jag kände mig ofärdig och kluven när jag kom in på livsgåtorna. Allt fanns på något sätt koncentrerat i tystnaden medan vi stod inne på loggolvet och tuggade rågkornen.  Det härskade en overklig frid.  Om livet var stort eller obetdligt,  om vi själva lyckades eller misslyckades,  vad andra tyckte och tänkte betydde för tillfället ingenting.  Inte heller böcker vi skrivit eller ämnade skriva syntes oss för ögonblicket betyda något särskilt.  Vi hade ingenting som vi var tvugna att utreda genom något resonemang.  

Vi hade inget att förklara så att det skulle bli tydligare. Vad vi upplevde var de otröskade rågkornens järnkalla och hårda smak.  Kreosotflaskan 1) i våra barndomshem hade stått på spiskransen i köket som den enda tandvård som bestods.  Vi hade ändå tillräckligt många tänder i behåll för att kunna tugga rågen till mjöl.  Rågkornens smak var hederlig.  Böckerna vi skulle skriva var tvungna att födas ur samma mark.  Vi kände båda vår ensamhet och det var därför vi umgick så tyst och väl.  Trots att det fanns tre miljarder människor på jorden skulle vi inte ha velatbyta med någon av dem."

 

Ur Tröskeln. Ivar Lo-Johansson

1) kreosot ansågs hälsosamt på 30-talet

GT /  No Mind Inc