En vägvisare för alkoholistens familj!

av Joseph L Kellerman

Familjens bästa försvar för alkoholismens intrång på känslolivet består i att förvärva kunskap och uppnå nödig mognad i sitt känsloliv, samt ha det mod som behövs för att effektivt tillämpa denna lärdom.

Individer som kan vara kapabla att hjälpa alkoholister, utanför familjekretsen, kan blir förvirrade, destruktiva personer om en medlem av deras egen familj blir aktiv alkoholist. Detta är speciellt fallet om den drickande alkoholisten är mannen eller hustrun.

Den närmaste anförvanten eller den person som är mest ansvarig för alkoholisten, behöver kanske mera hjälp och råd än alkoholisten själv om ett effektivt program för tillfrisknande ska kunna byggas upp. Alkoholismen är en sjukdom, men en sådan som känslomässigt, ytterst starkt, påverkar den närmaste familjekretsen. Den som blir mest påverkad av alkoholisten är den äkta hälften, föräldrarna, systrar, bröder och barnen. Ju mer snedvridna dessa personers känslor blivit, desto mindre lämplig blir deras hjälp. Deras inblandning kan bli - och blir faktiskt ofta - mera till skada än nytta.

Hustrur kan t.ex. bli beskyllda för allting som gått på tok i ett alkoholistiskt äktenskap. Detta når ofta den punkt då de tror att det verkligen är sant. Alkoholismen är dock en sjukdom. Hustrun är inte mera ansvarig för mannens alkoholism än om han hade diabetes eller tuberkulos. Ingen hustru har någonsin gjort sin man till alkoholist, därför kan heller ingen hustru "omskapa" sin man, eller hållas ansvarig för tillfrisknandet. Hon kan emellertid, på grund av bristande kunskap, låta sjukdomen förbli oupptäckt. Om hon saknar den rätta förståelsen och mod, kan hennes passiva inställning göra att sjukdomen vidare utvecklas. Hustrun är inte ansvarig för alkoholismen, men hon kan - genom sin inställning - få mannen att söka behandling, eller ta sådana steg som kan leda till tidigare tillfrisknande. Att detta sker kan dock inte anses fullt säkert.

Densamma principen gäller för alla medlemmar i familjen, speciellt för den , av vilken alkoholisten är mest beroende. Denna viktiga person i en alkoholists liv kan dock inte "behandla" sjukdomen. Ingen doktor vill heller behandla sin egen allvarliga sjukdom, och får vill vara läkare för en medlem av familjen, speciellt inte sin äkta hälft, sina föräldrar eller barn. Då alkoholismen utvecklas, blir släktingarna känslomässigt inblandande. Den bästa hjälp de till en början kan ge, är att söka hjälp och behandling för sin egen person, så att de inte genom sitt handlingssätt spelar alkoholisten i händerna och därmed bidrar till sjukdomens framskridande istället för till alkoholistens tillfrisknande. De misstag som har gjorts av välmenande familjemedlemmar är närmast otroliga och försvårar ofta i högsta grad patientens tillfrisknande.

Först och främst måste man förstå, att en familj kan göra allt den vet och tror vara rätt, utan att få sjukdomen under kontroll. Om familjen emellertid är villig att lära sig fakta om alkoholismen och använda denna lärdom, ökas chanserna för tillfrisknandet i hög grad. Den bästa vägen att hjälpa alkoholisten är faktiskt att ersätta likgiltigheten med ett riktigt  ställningstagande baserat på kunskap, samt att ha mod att använda dessa principer i kontakten med alkoholisten. Att börja den vanliga vägen med att försöka tvinga alkoholisten att sluta dricka, utan att först skaffa sig kunskap och ändra sitt eget jag, gör faktiskt bara saken värre.

Vi måste först och främst förstå, att alkoholismens problem inte finns i flaskan utan i personen. Emellertid börjar tillfrisknandet inte förrän alkoholisten helt och hållet kan lämna flaskan och praktisera fortsatt nykterhet. Tillfrisknandet kan också liknas vid konstruktionen av ett gotiskt valv. Där finns en osynlig grund; många personer kan lägga fler stenar i valvet, med slutstenen måste sättas på plats av alkoholisten  själv, annars faller konstruktionen. Ingen kan göra för alkoholisten vad han måste göra själv. Man kan inte ta patientens medicin och vänta sig att han ska bli bättre. Alkoholisten måste av egen fri vilja göra sitt val och handla därefter, om ett permanent tillfrisknande ska ske.

Det är beklämmande att se, hur alkoholisten kontrollerar familjen, speciellt hustrun, maken, eller modern. Alkoholisten upprepar ständigt sitt drickande och familjen skriker, gråter, skäller, bönar, ber, hotar eller försöker praktisera moltigande mot alkoholisten. Den klarar även upp drickandets obehagliga konsekvenser för alkoholisten samt beskyddar och daddar med honom på alla sätt. Om alkoholisten fortsätter att uppföra sig som en liten Gud, är det för att familjen är oförmögen att motsätta sig denna attityd och det uppmuntrar till bibehållandet av alkoholistens illusion av allsmäktighet.

För att kunna fortsätta denna allsmäktighetsneuros har alkoholisten två huvudsakliga vapen. Familjen måste lära sig att försvara sig mot dessa två eller den blir fullkomlig slav under sjukdomen och förorsakar därvid sig själv inte obetydliga skador i sitt känslo- och själsliv.

Alkoholistens vapen

Det första vapnet är förmågan att framkalla vrede eller provocera fram att personen ifråga förlorar sin självbehärskning. Om en familjemedlem eller vän blir arg eller fientligt inställd, har man därmed helt förstört sin förmåga att hjälpa alkoholisten. Medvetet eller omedveten bildas hos alkoholisten ett illusoriskt hat mot denna person. Om alkoholisten sedan möts av arga fientliga anmärkningar anser han sin inställning bekräftad och rättfärdigar därmed sitt tidigare drickande samt har en ytterligare orsak att fortsätta sitt supande. "Gudarna göra först dem arga som vilja förstöra" och alkoholisten har lång erfarenhet av att bete sig som en liten "Gud".  Om Du förlorar Din självbehärskning är därmed alla möjligheter att hjälpa - åtminstone för tillfället - överspelade.

Alkoholistens andra vapen är förmågan att göra familjen orolig. De blir härigenom tvungna att göra för alkoholisten vad han själv måste göra om sjukdomen ska stoppas och tillfrisknandet inledas. En check utan täckning, ger en god bild av denna princip. Den kan vara utställd före, under eller efter en supperiod. Alkoholisten har inte pengar på banken för checkens inlösen. När familjens oro blir för intensiv vid tanken på vad som kommer att hända om inte checken blir inlöst, ordnar de pengar för checkens täckning. Detta får familjens och alkoholistens oro att försvinna, men hos alkoholisten etableras ett mönster för hur hans problem ska lösas. Han lär nu, att hans familj inte kommer att låta honom ta konsekvenserna och han kan hoppas på att detsamma ska hända var gång han skriver ut en oriktig check.

Och vad som är ännu viktigare; om checken blir täckt av andra, kan alkoholisten inte lösa in den och hans felsteg blir därför bestående. Alkoholisten kan inte få ogjort vad andra redan har klarat upp för honom. Detta ökar faktiskt hans känsla av misslyckande och skuld samt även familjens känsla av fiendskap och dom gentemot alkoholisten. Därvid blir han dubbelt skadad. Kritiken, predikningarna och moraliseringen ökar alkoholistens skuldkänsla och motvilja gentemot sig själv och mot familjen. Hela situationen har sålunda bara försämrats. Familjen skrev inte den oriktiga checken, men genom att möjliggöra dess inlösen gav de en form av godkännande, samtidigt som de muntligt förkastade samma handling.

Alkoholisten blir driven vidare med utvecklingen av sin sjukdom om familjen inte framgångsrikt kan klara av den ängslan alkoholisten väcker till liv. Detta är faktiskt en del av sjukdomen. Varken alkoholisten eller hans familj förmår fatta verkligheten. Utskrivandet av den falska checken och familjens inlösen av denna är bara två olika sidor på samma problem. Alkoholisten kan aldrig lära sig att lösa sina egna problem på ett ansvarsfullt sätt om familjens ängslan driver dem att avlägsna varje problem innan alkoholisten blir ställd inför detta och själv löser det eller får lida dess konsekvenser. Denna "hemträningskurs" ökar alkoholistens ansvarslöshet och därvid ökas fientligheten, motviljan och spänningen mellan honom och familjen. Familjen måste undvika vrede och oro om den inte vill bidra till sjukdomens fortskridande. Familjemedlemmarna måste först lära sig att klara av sina egna problem innan de kan utöva någon välgörande inverkan på alkoholisten. Detta fordrar hjälp utifrån, av läkare, sjuksköterskor etc, på samma sätt som varje annan allvarlig sjukdom. Alkoholisten kan fortsätta att förneka att han har ett alkoholproblem och att han behöver hjälp, så länge familjen ser till att han automatiskt räddas från drickandets konsekvenser.

Hjälp för alkoholisten och för familjen borde sökas utanför kretsen av släktingar, vänner och grannar. Helst ska den komma från personer som tränats upp för detta arbete, eller från erfarna medlemmar av AA eller Al-Anons familjegrupper. Hemkurer mot alkoholismen är notoriskt skadliga. Sjukdomen är så allvarlig att den förkortar en människas liv från 10 till 20 år om den inte kommer under kontroll.

Kärlek och sympati

Ett av de största fallen vid kontakten med alkoholisten är oförmågan att förstå vad som menas med kärlek. Hustrun har inte större rätt att säga "om Du älskar mig skulle Du inte ha dricka" än hon har att säga "om Du älskar mig skulle Du inte ha diabetes". För mycket drickande blottar förekomsten av sjukdomen. Sjukdomen är ett tillstånd - inte en handling. Det är långt ifrån sanningen att alkoholisten känner sig icke älskad och icke önskvärd och detta på goda grunder. Kärlek kan inte existera utan en dimension av rättvisa. Kärleken måste också inrymma sympati i meningen av att stödja en person eller att lida med honom. Sympati betyder inte att lida på grund av en personlig orättvisa. Alkoholistens familjer får dock ofta lida orättvist.

Alkoholen är ett bedövningsmedel. När alkoholisten dricker, bedövar han sin smärta. Detta är det nöje den alkoholistiska eskapismen ger. Det är ett medel att slippa sina problem, att bli av med obehagligheter, oro, spänningar och indignation. När alkoholisten dricker, undviker han tillfälligt sina plågor, men dessa plågor, spänningar, oron och indignationen ökas i stället allvarligt inom familjen. Då alkoholisten nyktrar till har han mycket liten önskan att genomlida drickandets konsekvenser. En gnagande skuldkänsla tvingar honom nu att förödmjuka sig inför familjen, be om förlåtelse och lova att det aldrig ska hända igen. Eller han kan visa upp medaljens baksida; fullständig ovillighet att diskutera vad som har hänt. Båda dessa beteenden är försök att nå samma mål; att undvika drickandets konsekvenser. Om alkoholisten lyckas på det ena eller den andra sättet undviker han igen, eller blir befriad från sina plågor, men familjen får åter betala priset för drickandets konsekvenser.

Kärleken dödas

Kärleken kan inte fortsätta under denna process av ensidiga men andra påverkande handlingar. Alkoholisten använder alkohol för att slippa sina plågor och lär sig hur han kan använda familjen för att undvika de slutgiltiga plågsamma följderna. Familjen lider när alkoholisten dricker och påtar sig dessutom de smärtsamma konsekvenserna. Om familjen bär den huvudsakliga bördan av drickandet och tar hand om följderna, då kan någon sympati inte mera existera. Sympati är att känna med eller lida med en person , men inte att lida på grund av den andra personens ovilja att kärleken gradvis och ersätts med fruktan, animositet och hat. Det enda sättet kärleken kan fås att bestå, är att familjemedlemmarna lär sig att inte lida när drickandet pågår samt att vägra undanröja supandets konsekvenser. Någonting mindre än detta är inte sympati och ett inbördes förhållande utan rättvisa och sympati är inte kärlek.

Kunskapen om att alkoholismen är ett sjukdomstillstånd och mod att leva med denna kunskap är av fundamental betydelse i ett äktenskap. Beklagligtvis lider många familjer upprepande gånger av drickandet och dess följder, emedan de tror att detta är nödvändigt om de älskar alkoholisten. Det tragiska resultatet är, att alkoholismen därigenom blir uppmuntrad samt fruktan och ovilja ersätter de mänskliga känslorna. Detta är orsaken till att familjemedlemmarna, speciellt alkoholistens närmaste anförvant, behöver hjälp om sjukdomen ska hejdas och tillfrisknade påbörjas. Annars blir hela familjen sjuk i sitt känsloliv. Detta tillstånd är bara ett annat symtom på den framåtskridande sjukdomen.

Före vi lämnar denna del av diskussionen är det nödvändigt att fastställa, att det finns hustrur som behöver alkoholistiska äkta män eller äkta män som behöver alkoholistiska hustrur för att tillfredsställa sina egna problem. Detta kan även vara fallet med föräldrar, bröder och systrar. Familjen måste alltid ta sig en grundlig tankeställare för att försäkra sig att detta behov inte finns. Masochism är behovet att lida för att finna livet meningsfullt och värt att leva. Detta finner man mycket ofta hos alkoholisternas hustrur och mödrar, som använder alkoholisten för sitt behov av lidande. En del personer är sadistiska och måste ha någon att straffa. En alkoholist tjänar väl detta ändamål. Andra tycker om att dominera och kontrollera andra personer. Alkoholisten är också ett lämpligt föremål för den som vill utöva en sådan kontroll och dominans. Om något av dessa tre fall föreligger, kan den icke alkoholistiska parten ha en mycket farligare sjukdom än alkoholism och denna måste bli behandlad och stoppad innan personen ifråga kan göra annat än bidra till alkoholismens fortskridande.

En hustru, man eller familjemedlem måste grundligt undersöka hur de själva förhåller sig till alkoholisten innan de kan ta några steg för att hjälpa till vid avhållsamheten från alkohol. I de flesta fall måste en förändring till vid avhållsamhet från alkohol. I de flesta fall måste en förändring ske inom familjen innan man  kan vänta sig en förändring hos alkoholisten. Det är omöjligt att inte göra någonting åt problemet. Som allmän regel gäller att man finner sig i situationen om ingenting görs att man då blir påtrampad och utnyttjad samt att man endast reagerar på ett tyst, passivt och destruktivt sätt. Familjens handlingar påverkar alltid alkoholistens. Det viktiga är att lära vilka handlingar som är destruktiva och vilka som kan vara positivt skapande och sedan försöka ett positivt skapande närmande. Alkoholisten kommer inte att söka hjälp för sitt tillfrisknande så länge hans alkoholistiska behov blir tillfredsställda inom familjen.

Den långvariga nykterheten

Ett vanligt misstag är att försöka skydda alkoholisten mot alkohol genom att med alla medel hålla honom borta från flaskan och flaskan borta från honom. Detta kan inte uppnås annat än inom en sluten anstalt och även under sådana förhållanden lyckas en del få tag på alkohol. Det är svårt för familjen att lära sig att inte försöka stoppa drickandet, men varje strid de vinner över flaskan idag, måste de utkämpa igen i morgon. Målet är att vinna kriget mot hela sjukdomstillståndet. Att hos alkoholisten uppamma en önskan att sluta dricka och att acceptera hjälp i denna hans kamp är mycket viktigare och mycket mera effektivt är att försöka beröva honom flaskan. Det enda sätt på vilket denna motiverade önskan kan åstadkommas är att låta drickandet - med alla dess konsekvenser - bli så smärtsamma i sig själva att alkoholisten söker rädda sig från den outhärdliga pina drickandets följder. Detta betyder även mod att möta alla slags obehagligheter, små eller stora ekonomiska förluster, förlorad arbetsplats och ibland tillfällig skilsmässa på ett eller annat sätt. Vi måste erbjuda större glädje i nykterheten och låta de smärtsamma konsekvenserna av drickandet tränga fram tydligt, om vi väntar oss en slutlig, långvarig nykterhet.

Tillfrisknandet från varje allvarlig sjukdom kan ta en avsevärd tid i anspråk och ibland kan återfall förekomma. Världen har inte gått under om alkoholisten efter en nykter period åter dricker. Om familjen inte får panik och återgår till det tidigare destruktiva sättet att behandla problemet kan återfallet användas till fördel och fås att bli en ytterligare orsak för alkoholisten att acceptera det faktum att första drinken bör undvikas. Under den process tillfrisknandet utgör är det inte möjligt att vänta sig att alla tvångsmässiga handlingar försvinner över en natt. Alkoholisten kan bli lika helt upptagen av sin behandling och sitt tillfrisknande som han för en kort tid sedan var av sitt drickande. Detta är speciellt fallet om han finner och accepterar AA. Den alkoholistiske mannen eller hustrun kan nu tillbringa varje kväll med dessa tillfrisknande. Det bästa medlet mot obehagligheter inom detta område är för den äkta hälften att bli medlem i Al-Anon familjegrupper och att delta i öppna AA-möten. Al-Anon är en grupp för alkoholistens familj och är lika viktig för familjens känslomässiga tillfrisknande som AA är för alkoholisten. De försöker få in kunskap och förståelse i sina egna medlemmars problem. Om en familj önskar att den drickande familjemedlemmen slutar supa och ansluter sig till AA borde de först själva försöka med Al-Anon och delta i öppna AA-möten. Tillfrisknandet från alkoholismen innebär att bota alla familjemedlemmars känslomässiga sjukdomstillstånd. Om alkoholistens känsloliv tillfrisknar, men inte familjens, kan detta förorsaka en allvarlig schism i familjelivet. Familjen måste mogna känslomässigt före, under och efter alkoholistens tillfrisknande, annars kan allvarliga konsekvenser och allvarliga separationsproblem uppstå. Den rätta tidpunkten för familjen att börja arbetet för sitt eget känslomässiga tillfrisknande är just nu.

Börja med Dig själv

Det rätta sättet att hjälpa en alkoholist tillfrisknande är att börja med sig själv. Lär allt Du kan. Tillämpa det i praktiken och låt det inte bara förbli ord. Detta kommer att vara mycket effektivare än allt Du planerar att göra för alkoholisten.

Sammanfattande kan sägas att det finns flera praktiska, på erfarenhet byggda grundregler, som bör observeras.

Det är lättare att finna en lista på vad Du inte bör göra vid kontakten med alkoholisten, för det är lättare att förstå varför Du misslyckas än varför Du lyckas. Följande lista är inte fullständig -  men ger en god start!

Al-Anon´s hemsida

ÖMSESIDIGT BEROENDE